PEth — individvariation, extremvärden och svårtolkade resultat

Reviderad den 29 oktober 2026.

Del 1 går igenom vad ett PEth-värde kan och inte kan visa. Del 2 granskar hur PEth användes i Transportstyrelsens körkortsärenden fram till regeländringen i januari 2026.

Klinisk innebörd

PEth är en användbar alkoholmarkör. Ett mätbart värde ger starkt stöd för att det har funnits etanol i blodet, oftast för att personen själv har druckit. Värdet visar inte säkert hur mycket eller när personen har druckit, och provet räcker inte ensamt för att fastställa ett konsumtionsmönster eller en beroendediagnos. För att förstå svaret behöver man veta vad som hänt före provtagningen.

Fosfatidyletanol (PEth) bildas från fosfatidylkolin med hjälp av enzymet fosfolipas D när etanol finns närvarande. I blod mäts vanligen PEth 16:0/18:1, som finns i de röda blodkropparna, erytrocyterna. I Sverige anges halten i µmol/L, med tolkningsgränserna 0,05 och 0,30 µmol/L. PEth kan också följa med en blodtransfusion. Snozek 2026a. Om blodprovet innehåller etanol kan PEth bildas även efter provtagningen. Beck 2021.

Om provsvaret inte stämmer med personens uppgifter om alkoholintag behöver man gå igenom både analysen och omständigheterna kring provtagningen: analysmetod, enhet, tidigare provsvar, transfusioner och hur provet har hanterats. Ett korrekt analysresultat kan förekomma även när personen inte har druckit under den period som diskuteras. Ofta avgörs tolkningen av tidigare provsvar och hur lång tid som har gått sedan dess, och av om värdet ligger så nära en gräns att mätosäkerheten spelar roll.

Vanliga förklaringar, prövade mot studierna

Förklaring	Vad studierna visar	Vad som behövs för att pröva förklaringen
”Jag drack bara vid ett tillfälle”	I de kontrollerade försök jag har gått igenom: högst 0,131 µmol/L som exakt tabellvärde efter cirka 35 g etanol, från ett startprov under angiven detektionsgräns, och omkring 0,2 µmol/L efter 67 g, avläst ur en figur där startprovets detektionsgräns inte anges. I det första fallet kan en senare topp ha missats, eftersom fler prov inte togs samma dag. Jag har inte hittat något fall över 0,30 µmol/L från ett negativt startprov, men försöken är få och små och anger ingen övre gräns.	Dos, tid från intag till prov och tidigare provsvar
”Det är kvar sedan innan jag slutade”	Halveringstider från 0,79 till 20,8 dagar har rapporterats; båda yttervärdena kommer från resultattexten i ett engångsförsök med 14 dagars uppföljning, och studiens egen tabell går inte ihop med dem. I avgiftningsstudier med upprepade prov och markörkontroll var spannet 3,67–10,4 dagar. Spannen beskriver dem som undersöktes, inte gränser för andra personer. Efter höga startvärden har två patienter inte haft något prov under 0,284 µmol/L förrän mer än sex veckor efter det första, utan att det framgår när gränsen passerades, och PEth har legat kvar över 0,028 µmol/L drygt nio veckor efter uppgivet sista intag, och två patienter hade 0,87 och 0,95 µmol/L efter 19 dygn i slutenvård.	Ett startvärde eller två prov med känt mellanrum, och kontroll av abstinensen
”Jag dricker bara lite”	Stor överlapp mellan uppgivet intag och PEth. Hos 36 öppenvårdspatienter, med självrapporterat intag och upprepade observationer per person, hade de med PEth under 0,05 µmol/L uppgett 0–300 g etanol på två veckor och de med minst 0,30 µmol/L 192–1 270 g. Tidigare drickande kan ha bidragit.	Kompletterande markörer och upprepade prov
Blodtransfusion	Efter en enda erytrocytenhet var de högsta värdena hos mottagaren 0,085 och 0,119 µmol/L i två studier, och ingen nådde 0,30 µmol/L. Det är de högsta uppmätta värdena, inget tak. Efter levertransplantation med 1–24 enheter nådde 37 av 76 minst 0,014 µmol/L, som mest 0,113 µmol/L, och ingen låg över 0,028 µmol/L efter 14 dagar.	Datum, antal enheter och helst ett prov före
Bildning i provröret	Med 2 g/L etanol tillsatt och 48 timmar i rumstemperatur bildades 0,03–0,08 µmol/L i provrör. I samma försök gav blodfläckssystem utan enzymhämmare 0,02–0,12 µmol/L i 8 av 20 prov (Mitra), upp till 1,04 µmol/L (HemaXis) och 0,83–2,02 µmol/L (Capitainer), medan filterpapper och system med hämmare inte gav någon mätbar bildning. Hur ofta det påverkar rutinprov är okänt.	Etanolhalt vid provtagningen, transporttid, temperatur och provsystem
Förvaring och transport	Kan ge för lågt värde. Efter tio dygn i rumstemperatur låg enskilda prov på 43–118 procent av startvärdet, och flytande blod som stått en till två veckor i kyla innehöll i genomsnitt två tredjedelar (67 ± 24 procent) av halten i torkade blodfläckar tagna samtidigt. Innehåller provet etanol kan värdet i stället stiga.	Provtyp, provrör, temperatur och tid till analys
Munskölj och handsprit	I två studier med kapillära blodfläckar nådde ingen av de 15 deltagarna i vardera studien 0,028 µmol/L. I andra försök har 0,052 och 0,070 µmol/L uppmätts, med oklar orsak. Någon högsta nivå vid vardagsexponering är inte fastställd, men det betyder inte att vilken halt som helst kan förklaras av sådan exponering.	Exponeringens omfattning, provtyp och startprov
Tarmjäsningssyndrom	En fallrapport över 2 000 ng/mL (cirka 2,8 µmol/L om det gäller PEth 16:0/18:1) och två på 300 och 119 ng/mL. I ingen av dem har endogen etanolproduktion verifierats under kontrollerad observation.	Specialistutredning
Läkemedel	Underlaget är cellförsök. Inga studier visar att ordinerade läkemedel höjer PEth hos patienter. Zoloft oral lösning innehåller cirka 0,36 g etanol per 50 mg-dos, enligt FASS mindre än i 10 ml öl, vilket inte visar att den förklarar ett visst PEth-värde. Läkemedel som minskar drickandet sänker PEth, men att något läkemedel sänker PEth vid oförändrat intag är inte visat.	Läkemedelslista och beredningsform
Anemi eller hemolys	Kan ge lägre PEth. Omräkning i provrör till standardiserad hematokrit gav systematiskt cirka 15 procent högre värden, men ändringen varierade mellan proven, och i ett annat försök med tre prov steg PEth med cirka 0,1 µmol/L per fem procentenheter hematokrit vid 1,0–1,5 µmol/L. Försöken visar inte hur PEth förändras hos en enskild person.	Blodbild och hemolysmarkörer

Siffrorna gäller de personer som undersöktes. Underlaget för varje rad gås igenom i avsnitten nedan.

01Vad har mätts?

Kontrollera vilken PEth-form som analyserats, provmaterial, enhet, kvantifieringsgräns och provhantering.

02Varifrån kommer PEth?

Beakta egen etanolexponering, även före den uppgivna abstinensen, blodtransfusion och eventuell bildning efter provtagningen.

03Vad betyder svaret?

Väg ihop anamnes, tidsförlopp och övriga fynd. Koncentrationen ensam ger varken en bestämd dos eller en diagnos.

PEth skiljer inte etanol som tillförts utifrån från etanol som bildats i kroppen. En misstänkt endogen källa behöver undersökas särskilt.

Analys, enheter och beslutsgränser

PEth analyseras med masspektrometri i helblod. Det finns flera PEth-former, så kallade homologer. Resultat för olika homologer, total-PEth eller olika slags provmaterial kan inte utan vidare jämföras med varandra.

Studier från tiden före omkring 2010 mätte ofta total-PEth med HPLC. I parade prov från förare i ett kanadensiskt alkolåsprogram motsvarade regressionslinjens lutning att PEth 16:0/18:1 utgjorde cirka 45 procent av total-PEth (r² 0,86). Kvoten i enskilda prov redovisas inte. Marques 2011. I ett svenskt material på 244 prov motsvarade regressionslinjen att PEth 16:0/18:1 utgjorde cirka 36 procent av summan av nio PEth-former mätta med masspektrometri, men andelen i enskilda prov låg mellan 25 och 60 procent i de mellersta 90 procenten. Zheng 2011, avsnitt 3.2. Äldre värden i µmol/L går därför inte att räkna om till dagens gränser för PEth 16:0/18:1 med en fast faktor. I obduktionsblod från storkonsumenter har 48 olika PEth-homologer identifierats. Gnann 2010, sammanfattning.

I Sverige rapporteras PEth i µmol/L. För PEth 16:0/18:1 motsvarar 1 µmol/L ungefär 703 ng/mL. Värdet i ng/mL delas med 703 för att få µmol/L. I artikeln anges studiernas värden i originalenheten, med en avrundad svensk motsvarighet inom parentes eller i en egen tabellkolumn. Helander och Hansson 2023a.

PEth 16:0/18:1, µmol/L	Ungefärlig motsvarighet, ng/mL
0,028 µmol/L	20 ng/mL
0,050 µmol/L	35 ng/mL
0,284 µmol/L	200 ng/mL
0,30 µmol/L	211 ng/mL

Enligt Karolinska Universitetslaboratoriet talar värden under 0,05 µmol/L för inget eller endast sporadiskt intag. Värden över 0,30 µmol/L kan tala för mer omfattande, regelbundet intag. Laboratoriet skriver också att sambandet mellan intagen mängd och PEth inte är helt fastställt, att det därför är svårt att skilja olika konsumtionsnivåer åt, och att analysen bör användas som ett komplement till annan information om alkoholvanorna. Karolinskas laboratorieanvisning. Alkoholintag kan förekomma även vid låga värden, och ett värde i mellanområdet garanterar inte måttlig konsumtion. Gränserna räcker inte ensamma för att ställa en diagnos eller fastställa en bestämd dos för den enskilda personen.

Baselkonsensus använder i stället gränserna 20 ng/mL (0,028 µmol/L) och 200 ng/mL (0,284 µmol/L), som båda ligger under de svenska. Sju författare från rättsmedicinska och kliniska laboratorier i Tyskland, Norge och Sverige, bland dem Helander vid Karolinska, invände att skälet till gränsen 200 ng/mL inte framgår och att 200 och 210 ng/mL ligger inom samma mätosäkerhet. I rättsliga ärenden rekommenderade de 210 ng/mL, med hänvisning till principen att tvivel ska komma den enskilde till godo. Musshoff 2023, s. 791. Kvantifieringsgränsen, den lägsta halt som laboratoriet kan mängdbestämma tillräckligt säkert, är något annat än den kliniska beslutsgränsen. Ett svar under kvantifieringsgränsen betyder inte att koncentrationen är noll. Vid små gränsöverskridanden eller förändringar behöver mätosäkerheten vägas in, gärna i samråd med laboratoriet. Baselkonsensus 2022, Walther 2026.

Mätosäkerhet och skillnader mellan laboratorier

När svar från olika laboratorier jämförs tillkommer skillnader i kalibrering. I Equalis externa kvalitetssäkring låg variationskoefficienten mellan laboratorierna länge kring 20 procent, oavsett koncentration. För de svenska laboratorierna sjönk den från över 20 procent 2018 till omkring 12 procent 2021–2022, i intervallet 0,05–3,3 µmol/L. Helander och Hansson 2023a, figur 3–4.

Ett patientprov med målvärdet 0,05 µmol/L rapporterades som allt från 0,03 till 0,07 µmol/L av 23 laboratorier i fem länder. När samma blindade prov skickades ut två gånger i samma omgång skilde sig ett laboratoriums två svar oftast mindre än 10 procent, men hos fem laboratorier var skillnaden 12–34 procent. Under de två sista redovisade åren avvek 79–91 procent av deltagarna högst 20 procent från medelvärdet; bland de svenska laboratorierna var andelen 79–100 procent. Helander och Hansson 2023a.

De kvantifieringsgränser som laboratorierna angav varierade från 0,002 till 0,05 µmol/L. Helander och Hansson 2023a. Det laboratorium som Bjerner och medarbetare arbetade vid angav en analytisk variationskoefficient på 8,7 procent, beräknad från interna kontrollprov. Bjerner 2026, metod.

Tabellen visar, som ett räkneexempel och inte som en tolerans för något visst laboratorium, vad sådan spridning motsvarar vid de två svenska beslutsgränserna om mätfelen är normalfördelade, oberoende och saknar systematisk avvikelse.

Antagen variationskoefficient	Beräknad spridning kring ett antaget sant värde på 0,05 µmol/L (95 procent)	Beräknad spridning kring ett antaget sant värde på 0,30 µmol/L (95 procent)	Skillnad mellan två oberoende mätningar som överstiger den analytiska variationen
8,7 % (ett laboratoriums interna kontroll)	0,041–0,059 µmol/L	0,25–0,35 µmol/L	cirka 24 %
12 % (svenska laboratorier 2021–2022)	0,038–0,062 µmol/L	0,23–0,37 µmol/L	cirka 33 %
20 % (tidigare spridning mellan laboratorier)	0,030–0,070 µmol/L	0,18–0,42 µmol/L	cirka 55 %

Vid 20 procent motsvarar spridningen kring 0,05 µmol/L ungefär det spann som uppmättes för patientprovet med det målvärdet.

Beräkningarna är egna (1,96 × CV respektive 1,96 × √2 × CV). En systematisk avvikelse hos ett visst laboratorium syns inte i dessa tal och påverkar upprepade prov från samma laboratorium på samma sätt. Ett svar på 0,32 µmol/L från ett laboratorium och 0,28 från ett annat behöver därför inte betyda att halten skiljer sig. Men ett rapporterat värde blir inte heller lägre än 0,30 för att det ligger inom spridningen, och en ökning större än den analytiska variationen räcker inte ensam som bevis för att personen har druckit igen. Det analyserande laboratoriet kan uppge sin aktuella mätosäkerhet.

Tabellens procentsatser kommer från två olika slags mätningar. Siffran 8,7 procent är ett laboratoriums egen variation, mätt med kontrollprov. Siffrorna 12 och 20 procent är spridningen mellan laboratorier i extern kvalitetssäkring, och där ingår också skillnader i kalibrering. På raderna för 12 och 20 procent gäller den sista kolumnen därför två prov från olika laboratorier, och på raden för 8,7 procent två prov från samma laboratorium. För ett enskilt laboratorium är det dess egen mätosäkerhet som gäller, och den är oftast mindre än spridningen mellan laboratorier.

I en internationell jämförelse skickades tolv mikroprov av blod, de flesta av färskt patientblod, till 16–20 laboratorier i tre omgångar. Proven var torkade utom hos ett laboratorium, vars system inte torkar blodet. Målvärdena låg mellan 16 och 478 ng/mL (0,023–0,68 µmol/L). Efter att avvikande resultat tagits bort var variationskoefficienten mellan laboratorierna 22–25 procent, med ett spann på 15–34 procent för de enskilda proven. De avvikande resultaten låg på 50–400 procent av målvärdet. Bara 58–73 procent av svaren låg inom 20 procent från medelvärdet. Sex laboratorier kunde inte mängdbestämma alla prov, eftersom halterna låg utanför deras kalibrerade mätområde: den högsta nedre gränsen var 21 ng/mL och den lägsta övre 200 ng/mL. Några andra kunde mäta värden under 20 ng/mL men rapporterade dem bara som under rapporteringsgränsen. Författarna rekommenderar att kvantifieringsgränsen ligger på högst halva den lägre beslutsgränsen. Bantle 2025.

Enligt jämförelsens figur 1 rapporterades samma prov både under och över 200 ng/mL av olika laboratorier: ett prov med målvärdet 183 ng/mL fick svar från omkring 130 till 245 ng/mL, med ett avvikande svar kring 540, och ett med målvärdet 232 ng/mL från omkring 145 till 330 ng/mL, med ett avvikande svar kring 485 (avläst). Bantle 2025, figur 1. Redan 2021 beskrev två belgiska laboratorier en gråzon på 150–270 ng/mL (0,21–0,38 µmol/L) under gränsen för överdrivet intag. Gråzonen skulle ge den undersökte fördelen av tvivlet och rymma både mätosäkerheten och att publicerade beslutsgränser skiljer sig åt; i Equalis program 2017–2020 kunde rapporterade resultat för samma prov skilja sig upp till två gånger. Van Uytfanghe 2021, s. 2 och figur 1. En översikt från 2022 konstaterar att laboratorier ofta tar över gränser ur litteraturen utan att kontrollera om de gäller den egna metoden. Luginbühl 2022.

PEth saknar också en referensmetod. IFCC:s arbetsgrupp för CDT skrev 2025 att ingen av de moderna alkoholmarkörerna utom CDT ännu är standardiserad och spårbar, och att CDT är den enda vars referensmetod har godkänts av JCTLM och IFCC. Wielders 2025. Även referensmaterialen som kalibratorerna görs av har skilt sig åt. I tre kommersiella referensmaterial för PEth 16:0/18:1 var 76, 79 respektive 99 procent den avsedda isomeren. När 56 venösa blodprov från schweiziska trafikärenden, torkade på filterpapperskort, kvantifierades mot de två orena materialen skilde sig halterna med upp till omkring 30 procent beroende på vilken av de två fragmentjonerna som användes. Med det rena materialet var skillnaden omkring 2 procent. Fragmentjonernas kvot var nästan densamma i alla 56 proven, vilket talar för att isomersammansättningen i blodet varierade lite mellan personerna. Luginbühl 2021, tabell I, s. 79 och figur 4. Två belgiska laboratorier fick i genomsnitt 1,4 gånger högre värden i samma patientprov med den ena fragmentjonen än med den andra, men ingen skillnad i spetsade kontrollprov. Trots harmonisering skilde sig 15 procent av 59 prov mer än 20 procent mellan laboratorierna. Van Uytfanghe 2021, s. 4–5. I en senare undersökning låg de flesta nu tillgängliga referensmaterial över 95 procent, men ett blandat material på 80,3 procent. I tio torkade blodfläckar från rutinprov låg andelen av den avsedda isomeren på 88,8–98,85 procent per prov, ett spann som författarna bedömde inte nämnvärt påverkar den kliniska klassificeringen, med förbehåll för det lilla antalet och att värdena låg vid kalibreringens gräns. Bantle 2026.

Vid kapillär provtagning kan provsystemet ha betydelse. I ett laboratorieförsök, främst med spetsat poolat blod, blev PEth 17–22 procent för lågt när prov från ett volymetriskt system (Mitra) kvantifierades mot kalibrering för pappersbaserade kort (Whatman eller Capitainer), och 18–27 procent för högt i den omvända kombinationen. Kalibrering för samma provsystem minskade felet till små avvikelser. Hose 2025b. Vid stansning ur vanligt filterpapper hade blodmängden i stansen en variationskoefficient på 23–28 procent. Beck 2018.

Laboratoriets rapporteringsgräns påverkar hur många svar som blir positiva. Vid det ena laboratoriet i en amerikansk studie var 15,8 procent av 6 044 prov positiva vid gränsen 10 ng/mL och 13,4 procent vid 20 ng/mL. Snozek 2026b, tabell 1.

I en översikt från 2022 konstaterade en grupp rättstoxikologer att det saknades referensmaterial för PEth som var certifierat av nationella metrologiinstitut, och att en leverantör hade fått återkalla referensmaterial för PEth 16:0/18:2. De föreslog att ett resultat som kan få negativa följder för den undersökte, till exempel när ett återkallat körkort ska återfås eller i familjerättsärenden, prövas mot beslutsgränsen med en ensidig säkerhetsmarginal som räknas fram ur laboratoriets egen kombinerade mätosäkerhet (täckningsfaktor 1,645). Artikelns egna räkneexempel ovan är tvåsidiga (1,96). Luginbühl 2022, avsnitt 4.6 och 4.12. I en senare laboratoriejämförelse, med Luginbühl som medförfattare, drogs den motsatta slutsatsen: eftersom gränserna 20 och 200 ng/mL bygger på experimentella studier anser författarna att mätosäkerheten redan ingår, och att någon marginal inte behöver läggas till. Bantle 2025, diskussion.

Hur vanliga är olika nivåer?

I den norska befolkningsstudien HUNT4 mättes PEth 16:0/18:1 i helblod hos 24 654 vuxna mellan 2017 och 2019. Av de 24 574 som också svarade på frågorna om alkohol låg 61,2 procent under kvantifieringsgränsen 0,030 µmol/L, 34,2 procent mellan 0,030 och 0,300 µmol/L och 4,6 procent över 0,300 µmol/L. Den 95:e percentilen var 0,345 µmol/L för män och 0,221 µmol/L för kvinnor. Bland åldersgrupperna var den 95:e percentilen störst i gruppen 50–69 år, 0,376 µmol/L. Uppgifterna gäller ett enda prov per person, i en norsk region, hos de 44 procent av 56 044 deltagare som lämnade blodprov för PEth, och säger inte hur vanligt det är i Sverige. Skråstad 2023, resultat och supplementtabell 1.

Ett belgiskt befolkningsurval 2022–2023 med 487 vuxna, provtagna kapillärt med volymetrisk mikroprovtagning, gav medianen 17 ng/mL och ett spann från under 10 till 1 400 ng/mL. 10,7 procent låg över 200 ng/mL (0,28 µmol/L), strax under den svenska gränsen 0,30. Kapillärt torkat blod är inte samma provmaterial som venöst helblod, och huden desinficerades med isopropanol, inte etanol. Andelarna är viktade till befolkningen, och omkring 44 procent av proven föll bort före analys. Vandenbroucke 2026.

Vid två svenska sjukhuslaboratorier, som vart och ett analyserar mer än 60 000 prov om året, fördelade sig svaren så här. Vid Karolinska låg 44,5 procent under 0,05 µmol/L, 24,3 procent mellan 0,05 och 0,30, 19,3 procent mellan 0,30 och 1,0, 11,7 procent mellan 1,0 och 5,0 och 0,2 procent över 5,0 µmol/L. Vid Skåne var motsvarande andelar 50,4, 22,8, 16,2, 10,3 och 0,3 procent. Enstaka värden var högre än 10 µmol/L. Andelarna gäller beställda prov, tagna på personer där någon redan haft skäl att beställa analysen. Helander och Hansson 2023a, figur 2.

En registerstudie från Stockholm omfattade 46 406 personer som hade fått PEth analyserat i vården 2012–2020. Vid det första provet låg 42 procent under 0,05 µmol/L, 24 procent mellan 0,05 och 0,30 och 34 procent över 0,30 µmol/L. Hos 244 personer (0,5 procent) var värdet högre än 5,0 µmol/L. Materialet kan delvis bygga på samma laboratorium som siffrorna ovan och är därför ingen oberoende bekräftelse. Även bland dem som saknade diagnos för leversjukdom eller alkoholbrukssyndrom låg 13 procent över 0,30 µmol/L. Omvänt låg 154 av de 1 122 (14 procent) med diagnoskoden alkoholrelaterad leversjukdom under 0,05 µmol/L. Sju av tio av dem hade en cirrosdiagnos, mot fyra av tio bland dem över 0,30 µmol/L, och diagnosen kunde vara satt långt före provet. Som för laboratoriesiffrorna ovan gäller andelarna personer som någon hade skäl att testa. Vaz 2025, resultat, tabell 1 och supplementtabell S7.

I primärvården i Dalarna jämfördes PEth med patienternas egna uppgifter, inom 90 dagar från provet. Bland 3 679 som också hade fyllt i AUDIT låg 18,3 procent över 210 ng/mL och 26,5 procent hade minst 8 poäng; 213 (5,8 procent) låg över PEth-gränsen men inte över AUDIT-gränsen, och 506 personer tvärtom. Bland 8 934 med journalförd veckokonsumtion låg 14,6 procent över PEth-gränsen och 8,5 procent uppgav minst tio glas i veckan; 850 (9,5 procent) låg över PEth-gränsen trots lägre uppgivet intag, och 285 (3,2 procent) tvärtom. Sambanden var måttliga (ρ 0,65 och 0,61) och inte linjära. När författarna beskriver PEth som i praktiken fri från falskt positiva svar nämner de varken transfusion eller nybildning i provröret. Månsson 2026, resultat och tabell 1. I samma region var andelen patienter vars första prov låg över 0,30 µmol/L, skattad i en modell, 13,2–15,9 procent i maj–augusti mot 10,7 procent i november (62 431 patienter, justerat bland annat för kön, ålder och sjuklighet). Månsson 2025.

Hos 300 schweiziska blodgivare hade alla tolv som uppgav att de inte drack PEth under 10 ng/mL (0,014 µmol/L). Bland de 214 som utifrån AUDIT-C, en kort enkät om alkoholvanor, räknades som måttliga konsumenter låg 95 procent på högst 112 ng/mL (0,16 µmol/L), men två hade 414 och 619 ng/mL (0,59 och 0,88 µmol/L) och uppgav samtidigt 2,1 respektive 7,8 g etanol om dagen. Författarna bedömde de två fallen som klar underrapportering, en bedömning som bygger på PEth-värdet självt och inte är oberoende verifierad. Hos några som enligt AUDIT-C, som gäller det senaste året, drack för mycket låg PEth i stället under 10 ng/mL. Schröck 2017b, tabell 1 och diskussion.

I en äldre svensk metodstudie analyserades blod från 200 blodgivare med okänt alkoholintag. För PEth 16:0/18:1 räknades först värden över 0,34 µmol/L som avvikande. Uteslutningen upprepades tills inga avvikande värden återstod, och på de 183 prov som var kvar blev den övre referensgränsen 0,20 µmol/L. Gränsen visar var 95 procent av de kvarvarande blodgivarna låg. Det säger inte hur många som drack mycket och inte heller vilken nivå som motsvarar skadligt bruk. Zheng 2011, resultat och figur 4.

Bland 4 892 testade patienter i ett amerikanskt sjukhusnätverk låg 40 procent på minst 20 ng/mL och 22 procent över 200 ng/mL (0,28 µmol/L). Nadella 2026. Bland 177 patienter i akut psykiatrisk slutenvård i Norge besvarade 60 utökade frågor om intaget. Av dem uppgav 32 att de inte druckit den senaste veckan, men sex av de 32 hade minst 0,03 µmol/L, som högst 0,22 µmol/L. Bland alla 177 fanns 27 med alkoholdiagnos, och sex av dem låg under 0,30 µmol/L. Självrapporten gällde bara den senaste veckan, kortare än den period PEth speglar. Finanger 2022.

Dos–respons och individuella extremvärden

Det finns ingen tillförlitlig formel som räknar om ett enskilt PEth-värde till gram alkohol. Koncentrationen beror bland annat på tidigare PEth, hur mycket och när personen har druckit, hur snabbt PEth bildas och försvinner och när provet tas. Författarna till en analys av HUNT4 drog samma slutsats: det kommer aldrig att gå att översätta en PEth-koncentration till hur mycket en viss person har druckit (”never be possible to ’translate’ a given PEth concentration to the amount alcohol consumed in a subject”). Skråstad 2025, diskussion.

I Helanders studie av 36 öppenvårdspatienter i behandling för att minska sitt alkoholintag motsvarade en ökning av det rapporterade intaget med cirka 20 g etanol per dag i genomsnitt en ökning av PEth 16:0/18:1 med cirka 0,10 µmol/L. Med bara den första observationen från varje person motsvarade omkring 30 g per dag samma genomsnittliga förändring. Helander 2019a, figur 3 och diskussion.

Bland observationerna med PEth under 0,05 µmol/L hade deltagarna rapporterat 0–300 g etanol under de två föregående veckorna, och bland dem med minst 0,30 µmol/L 192–1 270 g. Grupperna skilde sig i genomsnitt, men den lägsta uppgiften i den höga gruppen understeg den högsta i den låga. Vid de sju observationer där intaget uppgavs till 840–1 272 g under två veckor, i genomsnitt 60–91 g om dagen, låg PEth på 0,53–0,97 µmol/L. Intagen var självrapporterade, och tidigare drickande kan ha bidragit. Författarnas egen slutsats var att ett enstaka värde bara ger ungefärliga skattningar av intaget, med risk för felklassificering mellan måttligt och högt drickande. Helander 2019a, resultat, figur 2 och sammanfattning.

I HUNT4 jämfördes PEth med uppgivet antal enheter per dag, där en enhet motsvarade cirka 12 g etanol.

Uppgiven konsumtion	Antal	5:e percentil, µmol/L	Median, µmol/L	95:e percentil, µmol/L
0 enheter per dag	5 311	under 0,030	under 0,030	0,054
0,01–1,00 enheter per dag	16 693	under 0,030	under 0,030	0,274
1,01–2,00 enheter per dag	1 109	under 0,030	0,167	0,737
2,01–3,00 enheter per dag	112	0,034	0,299	0,846
Mer än 3 enheter per dag	30	under 0,030	0,373	2,648

1 319 av de 24 574 saknade uppgift om antal enheter per dag och finns inte med i tabellen. I gruppen med 0,01–1,00 enheter per dag låg den 95:e percentilen på 0,274 µmol/L, och i gruppen med mer än tre enheter låg den 5:e percentilen under kvantifieringsgränsen. Tabellen visar percentiler och inte lägsta och högsta värde. Studiens figurer visar att enskilda värden låg långt utanför intervallen: bland dem som uppgav noll enheter om dagen fanns värden upp till omkring 0,95 µmol/L (avläst), och i gruppen med 0,01–1,00 enheter om dagen låg fyra personer över 2 µmol/L enligt figurtexten. Även författarna noterar att några som uppgav att de inte drack hade relativt höga värden. Bland de 2 973 som på en annan fråga svarade att de inte druckit alls det senaste året, eller aldrig, låg även den 95:e percentilen under kvantifieringsgränsen. Konsumtionen är självrapporterad och kan vara underskattad, och gruppen med mer än tre enheter per dag bestod av 30 personer. Skråstad 2023, supplementtabell 2, tabell 1 och figur 1.

Under två veckor förde 62 friska frivilliga i en norsk studie dagbok över sitt dagliga alkoholintag, med en enhet motsvarande cirka 13 g etanol. En ökning med en enhet om dagen motsvarade i genomsnitt 0,050 µmol/L högre PEth (95 % KI 0,040–0,060). Konfidensintervallet gäller skattningen av gruppens samband; spridningen mellan enskilda personer var stor. De 14 som låg under 0,030 µmol/L efter två veckor hade druckit 0–1,7 enheter om dagen. De tre som låg på minst 0,30 µmol/L hade druckit 3,9–8,3 enheter om dagen. Av de 15 som drack mer än tre enheter om dagen kom bara tre över 0,30 µmol/L. En deltagare som noterade 2,5 enheter under hela perioden hade aldrig mätbart PEth. Finanger 2024, resultat och tabell 2.

Walther och medarbetare följde 115 alkoholberoende patienter i Sverige i 14 veckor, med dryckesdagbok hela tiden. Vid vecka 6 var medianen för PEth 0,32, 0,51 och 0,77 µmol/L vid ett uppgivet intag under de två föregående veckorna på 0–49, 50–99 respektive 100–142 g etanol om dagen. Spridningen inom varje grupp redovisas bara i ett diagram; bland alla deltagare låg PEth vid vecka 6 mellan under 0,02 och 3,42 µmol/L. Andelen med minst 0,30 µmol/L var 52 procent bland dem som uppgav under 50 g om dagen, 84 procent vid 50–99 g och 100 procent vid 100–142 g. I alla tre grupperna låg 93–100 procent på minst 0,05 µmol/L. Författarna bedömde att intaget i den lägsta gruppen sannolikt hade underrapporterats, och deltagarna hade börjat studien med höga värden. Dagboksuppgifterna stämde betydligt bättre med PEth än uppgifter i efterhand (rs omkring 0,55 mot 0,23). Walther 2015, figur 5 och tabell 3–4.

Hos 181 svenska patienter i behandling som siktade på kontrollerat drickande skilde ett PEth på omkring 0,19–0,23 µmol/L bäst mellan minst och färre än tio standardglas i veckan under de två föregående veckorna. Med alla besök sammanslagna var gränsen 0,22 µmol/L, med sensitiviteten 0,81 och specificiteten 0,66. En högre gräns som 0,30 µmol/L ger färre falskt positiva och fler falskt negativa. Hur många med lägre konsumtion som skulle ligga över just 0,30 redovisas inte; författarna skriver bara att den gränsen ger många falskt negativa men liten risk för falskt positiva. Hammarberg 2024, figur 5.

Bland 279 svenska 50-åriga män som alla uppgav 10–15 g alkohol om dagen spände PEth från under 0,005 till 1,40 µmol/L. Analysen gjordes i frysta erytrocyter som sparats i upp till 19 år, och resultaten räknades om till helblod med en antagen hematokrit på 45 procent. Uppgifterna om intag gällde det senaste året, och författarna bedömde att intaget i genomsnitt hade underrapporterats. Enligt figur 2 låg omkring var tionde på minst 0,30 µmol/L och omkring 6 procent under 0,01 µmol/L (avläst). Förutom underrapportering nämner författarna skillnader i hur snabbt PEth bildas, i halveringstid och i tid sedan senaste intag. Lakso 2019, figur 2 och diskussion. En patient som inför avgiftning uppgav omkring 20 standardglas om dagen hade fem dygn efter sista glaset 138,5 ng/mL (0,20 µmol/L) i torkat venöst blod, under gränsen 0,30 µmol/L. Fyra andra patienter med liknande uppgivet intag den senaste månaden (476–637 standardglas mot hans 567) låg på 510–1 145 ng/mL (0,72–1,6 µmol/L) i samma provtyp. Författarna fann inget signifikant samband mellan uppgivet intag och PEth. Luginbühl 2019, tabell 1 och 4.

Bland patienter med steatotisk leversjukdom i en amerikansk kohort hade fyra av sju som uppgav ett genomsnittligt intag över 50–60 g om dagen PEth under 25 ng/mL (0,036 µmol/L). Intaget kom från ett formulär om livstidsdrickande, räknat per dryckesdag, och var inte avgränsat till veckorna före provet. Bland de 15 med minst 200 ng/mL uppgav tio ett intag under 20–30 g om dagen. Före analysen hade författarna dessutom tagit bort den högsta och lägsta procenten av PEth-värdena, just yttervärdena. Tavaglione 2025, tabell 2. Bland 282 amerikanska veteraner med hiv låg 18 procent av dem som uppgav riskbruk eller alkoholbrukssyndrom på högst 20 ng/mL, men ingen av dem uppgav tio eller fler glas om dagen. Eyawo 2020. I en stor kohort med personer i riskgrupper för alkohol- eller metabolt relaterad leversjukdom uppgav enligt sammanfattningen tio av 1 482 i alkoholgruppen och två av 1 442 i den metabola gruppen ett högt intag, minst 50 g om dagen för kvinnor och 60 g för män, men hade PEth under 20 ng/mL. Hur många som totalt uppgav så högt intag, och därmed hur stor andel av dem som låg under 20 ng/mL, framgår inte av sammanfattningen. Torp 2025, sammanfattning.

Vilken gräns som fungerar bäst beror på vad PEth jämförs med. Jämfört med fyra veckors transdermal alkoholmätning hos medelålders och äldre med förmaksflimmer skilde omkring 18,5–20 ng/mL (0,026–0,028 µmol/L) mellan amerikansk definition av högkonsumtion och lägre konsumtion, med 81–84 procents sensitivitet och 73–76 procents specificitet, mätt i kapillärt torkat blod. Hahn 2023. I en samanalys av 11 088 personer, främst med hiv, varierade den bästa gränsen mot självrapport från cirka 14 ng/mL i amerikanska studier till cirka 66 ng/mL i afrikanska. 21 av samanalysens 22 studier ingick också i metaanalysen under Hemoglobin och hematokrit, och Hahns kohort med transdermal mätning är såvitt framgår samma förmaksflimmerkohort som ingår i metaanalysen. Källorna överlappar varandra. Murnane 2026.

I en dansk läkemedelsprövning med behandlingssökande patienter med alkoholbrukssyndrom, som började studien med medianen 1,0 µmol/L och förde veckodagbok, skilde 0,145 µmol/L vid fyraveckorsbesöket (111 deltagare) bäst mellan dem som uppgav minst en dag med högt intag de senaste tre veckorna och dem som inte haft det, med 95 procents sensitivitet och 80 procents specificitet (95 % KI 61–92). Gränsen är framtagen för gruppen och gäller inte som gränsvärde för en enskild person. Yttervärden fanns i båda riktningarna: några som inte uppgav någon dag med minst 60 g (män) eller 48 g (kvinnor) låg på omkring 0,55–0,9 µmol/L, och två som uppgav omkring 45–50 standardglas à 12 g på tre veckor låg kring 5 µmol/L. Några som uppgav minst en sådan dag låg i stället nära kvantifieringsgränsen, och en som uppgav omkring 155 glas låg kring 0,2 µmol/L (alla värden avlästa). En del av PEth kan ha bildats före treveckorsperioden, och proven förvarades i veckor i −20 °C innan de frystes vid −80 °C. Jensen 2026, s. 3–5, tabell 1–2 och figur 2–3.

En del av spridningen kan bero på att människors röda blodkroppar bildar PEth olika snabbt. I tvättade erytrocyter från 31 personer, inkuberade med 50 mmol/L etanol, varierade bildningshastigheten från 0,026 till 0,070 µmol/L per timme. Det är knappt en tredubbling, och omkring 70 procent av variationen förklarades av halten fosfatidylkolin i cellerna (r² 0,70). Hb, EVF och MCV förklarade den inte. Författarna bedömde att variationen är verklig men måttlig och inte ensam förklarar spridningen vid ett visst uppgivet intag. Stenton 2019, tabell 2–3. I helblod från tolv friska personer var skillnaden ungefär dubbel, 0,011–0,025 µmol/L per timme, och i kroppen efter en enda dos i genomsnitt ungefär hälften så hög som i provröret. Schröck 2018. I en mindre studie förutsade fosfatidylkolin inte bildningen i helblod, och hos två av åtta personer skilde sig hastigheten mellan två prov tagna med minst en månads mellanrum, som mest omkring fyrfaldigt (avläst ur figur 3). Ytterligare två personer uteslöts eftersom deras prov sannolikt innehöll etanol. Stark 2026. Äldre försök med total-PEth fann också individuell spridning, i ett av dem drygt fyrfaldig mellan tio blodgivare. Aradóttir 2004a. Ett annat fann, till skillnad från Stenton, ett samband med MCV, och celler från personer med alkoholberoende bildade ungefär dubbelt så mycket PEth; grupperna omfattade sex personer var. Varga 2002.

Studiernas yttervärden ger ändå hållpunkter, och där uppgifterna finns anger jag nedan både lägsta och högsta rapporterade värde tillsammans med dos, utgångsvärde och provtagning. Ett sådant spann beskriver vad som uppmättes hos deltagarna i just det försöket. Andra personer kan ligga utanför det, och en verklig topp kan ha missats mellan provtagningarna. Det spelar också roll om siffran gäller den högsta uppmätta koncentrationen, ökningen från start eller värdet i det sista provet.

Engångsintag av alkohol

Ett enda alkoholtillfälle kan följas av PEth över 20 ng/mL (0,028 µmol/L). Det har uppmätts i flera försök, ibland även över 35 ng/mL (0,050 µmol/L). I andra försök har samtliga deltagare legat under 20 ng/mL (0,028 µmol/L). Siffrorna säger därför lite utan uppgift om PEth före intaget, dos, provtagningstidpunkt och analysmetod. Stöth 2022, Stöth 2023a, Herzog 2023a, Spleis 2025.

En uppmätt topp efter en försöksdos kan innehålla både kvarvarande och nytillkommet PEth. Inte heller skillnaden från start mäter hela nybildningen, eftersom PEth samtidigt kan försvinna. Ett prov nästa morgon besvarar en annan fråga än täta prov under själva försöksdagen.

Höga PEth-värden efter ett negativt startprov

Cirka 0,2 µmol/L (omkring 140 ng/mL) är det högsta observerade exemplet jag har identifierat efter ett enda intag med ett startprov som rapporterats som negativt. Deltagare P10 i Gnanns studie fick 67,2 g etanol vid det första dryckestillfället, och PEth 16:0/18:1 i helblod låg som högst i provet sex timmar efter drickstart. Värdet är avläst ur figur 3 och är inget exakt tabellvärde.

Författarna beskriver startprovet som utan detekterbart PEth. Analysens kvantifieringsgräns var 30 ng/mL (0,043 µmol/L), men detektionsgränsen för PEth anges inte. Startprovet kan därför inte jämställas med ett resultat under en angiven detektionsgräns. Gnann 2012, metod, resultat, tabell 1 och figur 3.

För ett startprov under en angiven detektionsgräns är det högsta exakta värde jag har kunnat belägga 91,9 ng/mL (0,131 µmol/L). Det gäller deltagare 8 i Schröcks studie:

Uppgift	Observation
PEth före intaget	Under detektionsgränsen 10 ng/mL (0,014 µmol/L), enligt figur 2
Alkoholintag	110 mL vodka, 40 volymprocent, motsvarande cirka 35 g etanol beräknat från dryckesvolymen
Högsta uppmätta PEth 16:0/18:1	91,9 ng/mL (0,131 µmol/L) vid åttatimmarsprovet, dagens sista prov

Startprovet framgår av figur 2; dosen, toppvärdet och provtillfället anges i tabell 1. Resultattexten räknar tiden från försöksstart. Exakt tid från sista klunken anges inte. En senare topp kan också ha missats eftersom fler prov inte togs samma dag. Schröck 2017a, metod, tabell 1, figur 2 och resultat.

Om ”negativt” i stället betyder under 0,05 µmol/L är den högsta exakta tabelluppgift jag har kunnat knyta till den avgränsningen 122 ng/mL (0,174 µmol/L). Det gäller deltagare 1 i samma studie: startvärdet låg enligt figur 2 mellan 20 och 30 ng/mL (0,028–0,043 µmol/L), dosen var 210 mL vodka, cirka 66 g etanol, och toppen uppmättes vid åttatimmarsprovet. Redan före intaget fanns påvisbart PEth. Schröck 2017a, tabell 1, figur 2 och resultat.

Något säkert rekord för hela litteraturen går inte att fastställa. Gnann visar timkurvor för bara fem av elva deltagare. Javors och Hill-Kapturczak redovisar inte individuella toppvärden som kan kopplas till varje negativt startprov. Exemplen ovan visar vad som går att följa i originalen; de anger ingen högsta möjlig PEth-nivå efter ett engångsintag. Gnann 2012, Javors 2016, Hill-Kapturczak 2018.

Studiernas lägsta, högsta och genomsnittliga värden

Sammanställningen gäller PEth 16:0/18:1, om inget annat anges. ”Topp” betyder det högsta värde som hann fångas med studiens provtagningsschema. Siffrorna anger vad som observerades i respektive försök, inte en lägsta eller högsta möjlig nivå för alla människor. Medel och median anges bara när måttet kan identifieras i originalet eller beräknas från redovisade individvärden. En standardavvikelse beskriver spridningen, men anger inte studiens lägsta och högsta observation. När en sådan uppgift saknas står det i sammanställningen.

Tabellen sammanfattar de absoluta koncentrationer som uppmätts efter ett engångsintag. Alla värden gäller PEth 16:0/18:1. Originalenheten ng/mL följs av µmol/L inom parentes. Raderna mäter olika saker och ska inte slås ihop till ett gemensamt dos–responsintervall. Dos, startvärde och provtagning beskrivs för varje studie nedan.

¹ Egna beräkningar från originalens individvärden. Median och standardavvikelse anges i respektive studieavsnitt. För övriga studier saknas ett säkert numeriskt spann att föra in här; även de beskrivs nedan.

PEth som fanns redan före intaget

Schröcks högsta topp var 208 ng/mL (0,296 µmol/L), men personen hade redan 145 ng/mL (0,206 µmol/L) före intaget, trots uppgiven tvåveckorsabstinens. Dosen var 200 mL vodka med 40 volymprocent alkohol, cirka 63 g etanol. Försöket visar därför inte vad dosen ensam skulle ha gett från ett negativt startprov. Även i den utvalda niopersonersgruppen kunde PEth finnas kvar före försöket. Personen med toppvärdet 122 ng/mL (0,174 µmol/L) hade 20–30 ng/mL (0,028–0,043 µmol/L) före intaget och fick 210 mL vodka, cirka 66 g etanol. Toppen fångades vid åttatimmarsprovet. Schröck 2017a, tabell 1, figur 2 och resultat.

En deltagare i Schröcks engångsdosstudie · PEth 16:0/18:1, ng/mL (µmol/L inom parentes)

Före dosen

145 (0,206)

Uppmätt topp

208 (0,296)

208 (0,296 µmol/L)Absolut koncentration

Den totala koncentrationen vid toppen, inklusive det som fanns före dosen.

63 (0,090 µmol/L)Nettoökning

208 − 145 ng/mL. Skillnaden visar ökningen från start. Eftersom PEth också kan försvinna under tiden anger den inte hela nybildningen.

Schröck 2017a, tabell 1 och resultat.

I Javors studie avser intervallet 12–347 ng/mL summan av två homologer före dosen, inte de nivåer av PEth 16:0/18:1 som dosen gav. Koncentrationen steg efter intaget, men studien redovisar inga toppvärden för PEth 16:0/18:1 efter dosen. Javors 2016.

Javors och Hill-Kapturczak beskriver olika dosförsök, men det framgår inte om några av samma personer deltog i båda. Deras deltagarantal summeras därför inte här. Javors 2016, Hill-Kapturczak 2018.

När tabellen inte stämmer med resultattexten

Schröck anger toppmedelvärdet 88,8 ng/mL (0,126 µmol/L) i resultattexten. De 16 individuella topparna i tabell 1 ger i stället medelvärdet 95,1 ng/mL (0,135 µmol/L). Sammanställningen ovan utgår från de 16 tabellvärdena och anger det. Schröck 2017a, s. 156–157.

Herzog anger medianen 35,2 ng/mL (0,050 µmol/L) när författarna beskriver toppens tidpunkt hos 17 deltagare, med deltagare 6 utesluten. Om samma person tas bort från tabell 1:s toppkolumn blir medianen 33,4 ng/mL (0,048 µmol/L), så urvalet förklarar inte hela skillnaden. Medelvärdet för samma 17 blir i stället exakt 35,2, så författarna har sannolikt angett medelvärdet som median. Sammanställningen ovan använder alla 18 värden i tabellens kolumn för försöksdagens topp; de ger medianen 33,6 ng/mL (0,048 µmol/L). Herzog 2023a, tabell 1 och resultat.

I Spleis studie finns flera avvikelser. Författarna anger medelvärdena 22,18 respektive 25,98 ng/mL (0,032 respektive 0,037 µmol/L). De kan inte återskapas exakt från tabell 2:s maxkolumner. För en deltagare vid andra tillfället anges dessutom ”max” till 17,5 ng/mL (0,025 µmol/L), trots att dag-tre-provet är 19,8 ng/mL (0,028 µmol/L). Därför beskriver medelvärdena ovan just tabellens maxkolumner, som inte säkert motsvarar varje deltagares högsta värde under hela uppföljningen. Orsaken till avvikelserna framgår inte. Författarna skriver också att några enskilda PEth-resultat uteslöts som orimliga, men det framgår inte vilka värden det gällde eller exakt hur urvalet gjordes, vilket gör resultaten svåra att kontrollera. Spleis 2025, s. 592–594 och tabell 2.

Spleis uppger också 33,0 g som lägsta dos som gav ett värde över 20 ng/mL (0,028 µmol/L). Motsvarande lägsta dos i tabellen är 33,4 g. Även med en rättad siffra handlar det om den lägsta observerade dosen bland just dessa deltagare. Den fastställer ingen minsta dos för att passera gränsen och ingen dos som garanterar ett positivt prov. Spleis 2025, resultat och tabell 2.

Första intaget i försök med flera dosdagar

Aboutara och medarbetare undersökte 75 personer som instruerades att dricka 20 g etanol per kväll under tre kvällar, hemma. Bara provet efter den första kvällen beskriver det första intaget utan bidrag från de senare försöksdoserna. PEth låg under 7 ng/mL (0,010 µmol/L) vid start, men var hos många fortfarande detekterbart.

Nästa morgon kunde PEth 16:0/18:1 i kapillära torkade blodfläckar mängdbestämmas hos 30 av 75: 8,9–21,5 ng/mL (0,013–0,031 µmol/L), medel 11,6 ng/mL (0,017 µmol/L) och standardavvikelse 2,9 ng/mL (0,004 µmol/L). Hela spannet, medelvärdet och standardavvikelsen gäller bara dessa 30. De övriga 45 låg under kvantifieringsgränsen 8,6 ng/mL (0,012 µmol/L), vilket inte betyder att halten var noll. En av 75 låg över 20 ng/mL (0,028 µmol/L), men ett morgonprov säger inget om vilka toppar personerna nådde under kvällen eller natten. Försöksdosen dracks utan uppsikt och tiden till morgonprovet varierade. Aboutara 2023, metod och tabell 2–3.

Gnanns femdagarsförsök började med en dos på 49,6–140 g etanol, anpassad för att nå ungefär 1 g/kg i blodet. En timme efter att drickandet började låg tio av elva på 45–138 ng/mL (0,064–0,196 µmol/L), enligt artikelns abstract. Den elfte hade ännu inget mängdbestämbart PEth. Ett medelvärde för just entimmesprovet anges inte. Två deltagare hade redan 109 respektive 37 ng/mL (0,155 respektive 0,053 µmol/L) före försöket; de övriga låg under kvantifieringsgränsen 30 ng/mL (0,043 µmol/L). Gnann 2012, abstract, metod och resultat.

Vid 20 timmar, före nästa försöksdos, låg samtliga elva på 31–140 ng/mL (0,044–0,199 µmol/L). Supplementets individvärden ger medel 57,5 ng/mL (0,082 µmol/L), median 47 ng/mL (0,067 µmol/L) och standardavvikelse 31,1 ng/mL (0,044 µmol/L). Beräkningarna är mina egna och gäller det gemensamma provtillfället, inte varje deltagares topp. Värdet 140 tillhörde den person som började på 109 ng/mL. Hos de nio med startvärden under 30 ng/mL (0,043 µmol/L) var 20-timmarsvärdena i stället 31–68 ng/mL (0,044–0,097 µmol/L), medel 46,4 ng/mL (0,066 µmol/L), median 44 ng/mL (0,063 µmol/L) och standardavvikelse 13,8 ng/mL (0,020 µmol/L). Gnann 2012, supplement S1, raderna 0 och 20 h.

En deltagare, P9, fick 91,2 g etanol första dagen och inga fler försöksdoser. Han fortsatte lämna prov. I supplementet anges 33, 35 och 30 ng/mL (0,047, 0,050 respektive 0,043 µmol/L) vid 20, 44 och 68 timmar. Men figur 3 visar högre värden redan under första dagen. De tidiga proven saknas i supplementets siffertabell. 35 ng/mL är därför inte personens högsta uppmätta värde efter engångsintaget, och något exakt toppvärde går inte att ange från tabellen. Gnann 2012, tabell 1, figur 3 och supplement S1.

Gnanns avhandling innehåller dessutom ett försök med fyra personer som drack under tio dagar. Efter en uppgiven veckas abstinens fick de 70,4–96,0 g etanol per dag och hade redan 38–85 ng/mL (0,054–0,121 µmol/L) vid start. Några hade också deltagit i femdagarsförsöket. Förloppen visas som kurvor, men något exakt spann eller medelvärde efter enbart första dosen anges inte. Avhandlingens redovisning av femdagarsförsöket är samma material som i artikeln från 2012 och räknas inte som en ny bekräftelse. Gnann 2011, metod 3.5–3.6 och resultat 4.5–4.6.

Simons modellstudie från 2025 använder också data från en femdagarsserie: 17 personer fick 0,40 eller 0,80 g etanol/kg kroppsvikt per dag. Provtagningen första dagen skedde före nästa försöksdos och säger därmed något om ett enstaka intag, men huvudartikeln och supplementets tabeller anger inget exakt toppspann, medelvärde eller någon median för just dag ett. Kurvorna innehåller både mätpunkter och modellberäkningar. Vissa saknade mätvärden har ersatts av statistiska skattningar. Modellernas toppar används därför inte här som uppmätta individvärden. Elva av de 17 hade även deltagit i Hill-Kapturczaks tidigare engångsstudie. Simon 2025, metod, resultat och datatillgänglighet.

Ett konferensbidrag med tio deltagare

Dengiz och medarbetare rapporterade ett försök med tio personer som fick 0,50 g etanol/kg kroppsvikt. Före intaget var PEth i medeltal 14,41 ng/mL (0,020 µmol/L). Efter intaget anges medelvärdet 13,68 ng/mL (0,019 µmol/L), men abstractet klargör inte vilket provtillfälle eller vilka observationer det medelvärdet omfattar. Individuella yttervärden redovisas inte. Studien avbröts i förtid efter jordbävningarna i Turkiet 2023 och en deltagare lämnade efter andra dagen. Det angivna medelvärdet kan därför inte läsas som ett toppvärde, och inte heller som belägg för att engångsintaget inte gav någon PEth-bildning. Författarna föreslår en lägre beslutsgräns för att upptäcka enstaka intag. Hur mycket en sådan sänkning skulle förbättra upptäckten, och vilka felklassificeringar den skulle medföra, går inte att bedöma utifrån underlaget, som är ett konferensabstract och inte en fullständig artikel. Dengiz 2024, TIAFT AB P-12, s. 368.

Slutsatser om ett enskilt intag

Engångsintag kan följas av värden över vissa beslutsgränser, men försöken ger ingen formel som förutsäger en enskild persons provsvar. Ett lågt värde utesluter inte ett intag, och ett högre värde efter dosen kan delvis ha andra källor än dosen. För små studier blir även lägsta och högsta värdet beroende av vilka som deltog och vilka observationer som togs med.

Provhanteringen spelar också roll. I Herzogs försök diskuterades möjlig PEth-bildning medan blodfläckarna torkade, och deltagarna var oövervakade under natten. Även Spleis och Stöth 2023a tog prov medan etanol fanns kvar. Becks provhanteringsförsök gör fortsatt bildning efter provtagningen till en möjlig felkälla också här, men de visar inte att den förklarar de uppmätta värdena i dessa försök. Herzog 2023a, Spleis 2025, Stöth 2023a, Beck 2021.

Provtagningsschemat kan också missa en senare topp. Stöths sju deltagare med låga startvärden hade alla sitt högsta värde i sista provet. Hos Schröck nådde 13 av 16 sin uppmätta topp vid åttatimmarsprovet, som var dagens sista. Studiernas koncentrationer ska därför läsas tillsammans med hur och när proverna togs. Stöth 2023a, Schröck 2017a.

Hos Schröcks utvalda nio deltagare kunde PEth påvisas i 3–12 dagar med detektionsgränsen 10 ng/mL (0,014 µmol/L). Tre var fortfarande positiva vid sista provet dag tolv; hur länge PEth kunde påvisas hos dem, eller hur länge de låg över en svensk klinisk beslutsgräns, framgår därför inte. Schröck 2017a.

Värden över 0,30 µmol/L efter ett enda intag

I de kontrollerade försök som redovisas här har jag inte hittat något dokumenterat individfall över 0,30 µmol/L (211 ng/mL) efter ett enda intag från ett rapporterat negativt startprov. Det högsta identifierade exemplet är värdet kring 0,2 µmol/L som kan avläsas ur Gnanns figur, med den osäkerhet om startprovet som beskrivs ovan. Gnann 2012, Schröck 2017a.

Hur ovanligt ett högre värde skulle vara går ändå inte att säga: flera studier saknar individuella toppvärden eller ett tillräckligt tydligt startprov, doserna och provtagningen skiljer sig åt, och vissa publikationer bygger på samma deltagare. Någon tillförlitlig sannolikhet, eller en säker övre gräns efter ett enstaka intag, finns inte i det underlaget. Javors 2016, Hill-Kapturczak 2018, Lopez-Cruzan 2018.

När PEth redan är förhöjt före intaget kan provet efteråt innehålla ett betydande bidrag från tidigare drickande. Då går det inte att läsa ut hur mycket just det senaste tillfället gav. Hur länge PEth sedan finns kvar behöver också bedömas separat; se halveringstid efter en enda försöksdos.

När någon uppger ett enda dryckestillfälle

”Jag drack bara vid ett tillfälle” säger inget om mängden. För att bedöma förklaringen behöver man veta hur mycket personen drack, under hur lång tid och när blodprovet togs i förhållande till drickandet, men också vad som hände under veckorna dessförinnan, eftersom det senaste tillfället inte behöver vara det enda som bidrar till provsvaret. Gnann 2012, Schröck 2017a.

Ett prov taget före det uppgivna tillfället ger en bättre utgångspunkt än enbart uppgiften om tidigare avhållsamhet. Men ”negativt” måste preciseras: under laboratoriets detektionsgräns, under kvantifieringsgränsen eller under en klinisk beslutsgräns? Ett prov under 0,05 µmol/L kan fortfarande innehålla mätbart PEth. Om provet togs långt före tillfället saknas dessutom uppgifter om vad som kan ha hänt däremellan.

Att ett engångsintag inte kan uteslutas betyder inte att det förklarar just det här värdet. Dos, utgångsvärde och provtagningstid behöver jämföras med förhållandena i studierna. Försöken är få och anger ingen biologisk övre gräns, men de ger heller inget stöd för att ett enda tillfälle kan ge hur högt värde som helst.

Ett nytt prov efter en vecka

Ett uppföljande PEth-prov efter ungefär en vecka visar hur halten har förändrats mellan proverna, men kan inte i efterhand fastställa hur många dryckestillfällen som låg bakom det första värdet. En tydlig nedgång är förenlig med att personen har slutat dricka, både efter ett enda tillfälle och efter flera tidigare intag. Den utesluter inte heller nytillkomna intag: halten kan sjunka om det som försvinner överväger det som nybildas. I figur 4 hos Van Uytfanghe visas fallande kurvor hos två deltagare som uppgav nya intag. Den ena kurvan sjönk långsamt; den andra planade ut efter en första nedgång. Van Uytfanghe 2022.

Mätbart PEth efter en vecka visar inte i sig att personen har druckit igen. I Dumitrascus engångsförsök fick en person 0,50 g etanol/kg kroppsvikt. PEth 16:0/18:1 i helblod var 18,05 ng/mL (0,026 µmol/L) ett dygn efter intaget och 7,2 ng/mL (0,010 µmol/L) åtta dygn efter intaget. Båda värdena låg över analysens kvantifieringsgräns 5 ng/mL (0,007 µmol/L), men under den svenska kliniska beslutsgränsen 0,05 µmol/L. Startprovet beskrevs som utan påvisbart PEth, men analysens detektionsgräns angavs inte. Blodetanol och urin-EtG/EtS analyserades bara vid enskilda besök, så avhållsamheten kontrollerades inte kontinuerligt. Ett försök med en person säger inget om hur snabbt halten sjunker hos andra eller hur länge högre värden kan kvarstå. Dumitrascu 2025, metod och supplementets tabell S7.

Stiger halten, eller ligger den ungefär still, är ett nytt intag en möjlig förklaring, men man behöver också veta om det första provet togs innan PEth hunnit nå sin topp och om skillnaden är större än analysens mätosäkerhet. Jämförelsen bör göras med samma PEth-form, provmaterial och helst samma laboratorium och metod. En liten förändring nära kvantifieringsgränsen ger sämre grund för slutsatser än en tydlig förändring mellan säkert mätbara halter. Efter den första bildningsfasen stärker en tydlig ökning mellan jämförbara prov misstanken om nytt alkoholintag under uppföljningen. Också transfusion och provhantering hör till det som ska vägas in, och om antalet tillfällen före det första provet säger ökningen fortfarande inget säkert. Det finns ingen allmängiltig regel om att PEth måste ha halverats eller blivit negativt efter just sju dagar. Stöth 2023a, Schröck 2017a, White 2025.

Studier av uppföljande prov

Van Uytfanghe och medarbetare mätte PEth 16:0/18:1 i torkat kapillärblod från hemprovtagning med ungefär två veckor mellan proverna. I en prövning inom samma studie jämfördes modellens besked med 74 deltagares egna uppgifter om intag. När målet var att upptäcka alla rapporterade intag identifierade modellen 27 av 44 personer som uppgav att de hade druckit; 17 missades. Känsligheten var då 61 procent och specificiteten 90 procent. Sammanfattningens 89 procent för båda måtten gällde en annan gräns för vad som räknades som intag, fyra alkoholenheter under 14 dagar med cirka 10 g alkohol per enhet, och säger inte att modellen upptäckte 89 procent av alla uppgivna intag. Avhållsamheten kontrollerades inte med någon annan alkoholmarkör. Dessutom uteslöts 21 deltagare med stigande eller nästan oförändrade halter när modellen byggdes. Det begränsar vad den kan säga om ett sådant förlopp hos en ny patient. Van Uytfanghe 2022, metod, tabell 2 och begränsningar.

White och medarbetare prövade en modell för att bedöma avhållsamhet med upprepade prov. Av 29 rekryterade bidrog 23 till modellen; sex hade för låga halter för att tas med. PEth 16:0/18:1 mättes i en erytrocytberedning och avhållsamheten följdes genom deltagarnas egna uppgifter. Två personer uppgav nya alkoholintag, och båda fångades av modellen vid nästa provtagning. Modellen prövades inom samma deltagargrupp, och studien kunde inte fastställa känslighet och specificitet eller hur väl små nya intag upptäcks. Den 99,9-procentiga prediktionsgränsen bygger på simuleringar. Den visar inte att risken för att felaktigt peka ut nya alkoholintag är 0,1 procent hos nya patienter. Studien ger heller inget säkert besked om antalet tidigare dryckestillfällen. White 2025, metod, resultat och diskussion.

Bjerner och medarbetare använde rutinprover av PEth 16:0/18:1 i helblod från 6 989 personer. Halveringstiden beräknades för 3 304 av dem, vars halter sjönk utan att det andra provet rapporterades som negativt. De visade att avrundning och mätosäkerhet kan påverka bedömningen av två prov, men studiens ”felklassificeringar” avsåg skillnader mot en annan beräkning, en Monte Carlo-simulering, inte mot kontrollerade uppgifter om vilka som hade druckit. Mer precisa beräkningar ersätter inte uppgifter om personens faktiska drickande. Bjerner 2026, metod, tabell 1 och begränsningar.

Bjerner och medarbetare klassade förloppen med en halveringstidsgräns på 13 dagar, som de beskrev som den längsta publicerade. Enskilda skattningar är längre än så: 15 dagar i Becks studie, 15,2 i Bartels och 20,8 i Hill-Kapturczaks. Valet av gräns fick stort genomslag: med 13 dagar blev utfallet oklart för 1 117 personer och talade för nytt intag hos 1 228. Med 11 dagar var motsvarande antal 901 och 1 444, och med 9 dagar 612 och 1 733. Studien fastställde inte att en längre halveringstid bevisar ett nytt intag. Bjerner 2026, metod och resultat, Beck 2025, Bartel 2023, Hill-Kapturczak 2018.

Uppföljningen kan hjälpa till att bedöma om förloppet är förenligt med avhållsamhet, men inte ensam bekräfta att det första värdet enbart kom från ett enda tillfälle.

Upprepat intag under flera dagar

Fem dagars drickande med begränsad PEth-stegring

I Gnanns försök gavs alkohol under fem dagar med målet att nå en blodalkohol på cirka 1 g/kg. Det avsåg halten i blodet; deltagarna fick inte en dos på 1 g etanol/kg kroppsvikt. Tio personer fullföljde alla fem dagar. I supplementets uppföljningsserie, som börjar vid 20 timmar, låg deras högsta PEth 16:0/18:1 mellan 74 och 237 ng/mL (0,105–0,337 µmol/L). De tidigare proverna under första dagen ingår inte i den tabellen.

Den lägsta av dessa toppar sågs hos en deltagare som fick 67,2 g etanol per dag; den högsta hos en som fick 108,8 g per dag. Båda hade utgångsvärden under kvantifieringsgränsen 30 ng/mL (0,043 µmol/L). Eftersom doserna anpassades till varje deltagare räcker antalet gram inte för att rangordna deras biologiska respons. Tre som alla fick 67,2 g per dag hade som högst 74, 90 och 110 ng/mL i uppföljningsserien (0,105, 0,128 respektive 0,156 µmol/L). Den som hade 110 är P10, som enligt figur 3 redan låg på omkring 130–140 ng/mL under första dagen, så uppföljningsseriens toppar är inte deltagarnas högsta värden under hela försöket. Gnann 2012, tabell 1 och supplement.

PEth 16:0/18:1 · tio deltagare som fullföljde fem dagar

Deltagare	Etanol, g/dag	Högsta blodalkohol, g/kg	Före, ng/mL (µmol/L)	Högsta i uppföljningsserien, ng/mL (µmol/L)
1	86,4	1,35	109 (0,155)	223(0,317)
2	107,2	1,37	37 (0,053)	157(0,223)
3	108,8	1,41	<30 (<0,043)	237(0,337)
4	67,2	1,03	<30 (<0,043)	90(0,128)
5	56,6	0,99	<30 (<0,043)	97(0,138)
6	49,6	1,11	<30 (<0,043)	121(0,172)
7	76,8	1,23	<30 (<0,043)	133(0,189)
8	140 → 86,4¹	1,79	<30 (<0,043)	83(0,118)
10	67,2	1,27	<30 (<0,043)	110(0,156)
11	67,2	1,14	<30 (<0,043)	74(0,105)

Studieuppgifter

Doserna anpassades efter den blodalkohol man ville nå. Den högsta blodalkoholen och det högsta PEth-värdet kunde uppmätas vid olika tillfällen. Deltagare 9 slutade efter en dag och ingår därför inte här. Alla staplar använder skalan 0–250 ng/mL (0–0,356 µmol/L).

¹ Deltagare 8 fick 140 g första dagen och 86,4 g per dag därefter. <30 ng/mL (<0,043 µmol/L): under kvantifieringsgränsen. Tabellen visar varje deltagares högsta värde i supplementets serie från 20 timmar och framåt. De tidiga proverna under första dagen ingår inte. Högsta värden kunde infalla vid olika tidpunkter. Gnann 2012, tabell 1 och supplement S1.

Fem dagars betydande intag gav här förhållandevis begränsade PEth-koncentrationer, vilket säger mindre om flera månaders hög konsumtion och ger ingen lägsta nivå som gäller alla som dricker lika mycket. Två deltagare hade dessutom 109 respektive 37 ng/mL (0,155 respektive 0,053 µmol/L) redan före försöket, trots uppgiven treveckorsabstinens. Abstinensen före försöket hade inte följts kontinuerligt.

Ordinerat intag i hemmet

I andra studier har deltagarna fått instruktioner om hur mycket de ska dricka hemma. Konsumtionen liknar då mer vardagens, men forskarna har sämre kontroll över hur mycket deltagarna faktiskt dricker.

Studie och ordinerat intag	PEth 16:0/18:1 vid slutprovet	Att ta hänsyn till
Walther: cirka 16 g/dag i 14 dagar, n = 11	0,010–0,043 µmol/L	Intag i hemmet; flertalet hade PEth vid start, som högst 0,067 µmol/L, högre än det högsta slutvärdet
Walther: cirka 32 g/dag i 14 dagar, n = 10	0,008–0,093 µmol/L	Intag i hemmet; startvärden upp till 0,102 µmol/L; slutprovet fångar inte nödvändigtvis den högsta nivån
Kechagias: cirka 16 g/dag för kvinnor och 32 g/dag för män i tre månader, n = 19 med uppföljande PEth	0,007–0,17 µmol/L	Dosgrupperna redovisas tillsammans; startvärden upp till 0,12 µmol/L och ingen säker förändring; följsamheten är osäker

Intervallen överlappar. Doserna var ordinerade men inte övervakade. Deltagarna drack på egen hand, hemma eller vid middagar ute. Walthers beräknade jämviktsvärden ska inte förväxlas med deltagarnas högsta uppmätta värden. Walther 2026, Kechagias 2015.

Självrapport och verifiering

Den som ska minnas hur mycket den har druckit, och hur stora glasen var, kan ta fel uppåt eller nedåt. Ett högt PEth i förhållande till det uppgivna intaget kan därför bero på biologisk variation eller på en felaktig mängduppgift, och detsamma gäller när låga värden jämförs med uppgiven hög konsumtion.

Det finns få studier där avhållsamhet har kontrollerats objektivt under längre tid. I en ugandisk kohort lämnade deltagarna utandningsprov vid dagliga besök i 21 dagar. Tre av 26 som enligt både egen uppgift och utandningsprov inte hade druckit under perioden hade ändå mätbart PEth dag 21. Alla tre hade druckit under de 90 dagarna före studiestart. Antingen fanns PEth kvar efter tre veckor, eller så missades ett intag. Omvänt hade sex av de 51 som uppgav att de druckit eller hade ett positivt utandningsprov PEth under 10 ng/mL. Hahn 2012, tabell 2 och resultat.

Hur självrapport används som referens påverkar vad som kallas falskt positivt. Hos levertransplanterade och transplantationskandidater fanns tre patienter där PEth var den enda markören över transplantationsvårdens gränser, med 122–316 ng/mL (0,17–0,45 µmol/L). En av dem hade dessutom lågt positivt urin-EtG, 0,23 mg/L, under gränsen 0,5 mg/L. Två förnekade intag och den tredje medgav intag den senaste månaden men inte den senaste veckan. Författarna betvivlade starkt att patienterna hade varit avhållsamma. Andresen-Streichert 2017, tabell 3. När mycket står på spel kan både under- och överrapportering förekomma. Bland ugandiska patienter som skulle börja hivbehandling hade en fjärdedel av dem som förnekade intag den senaste månaden PEth över 8 ng/mL, med medianen 135 ng/mL (0,19 µmol/L). Bajunirwe 2014. I en kenyansk studie med ersättning för deltagande dokumenterades överrapportering hos minst en deltagare. Papas 2016.

Uppgifterna skiljer sig också mellan könen. I en ugandisk hivkohort hade kvinnor lägre PEth än män i samma självrapporterade riskkategori, med medianen 82 mot 257 ng/mL (0,12 mot 0,37 µmol/L) hos dem som klassade sig som riskkonsumenter. Asiimwe 2015. I en kenyansk kohort låg 46 procent av kvinnorna men bara 8 procent av männen som uppgav måttlig till hög konsumtion under 8 ng/mL. Papas 2016. Av sådana data går det inte att avgöra om skillnaderna beror på rapportering, faktiskt intag eller PEth-bildning.

Vid kontrollerad dosering vet forskarna hur stor försöksdosen var, men inte alltid säkert vad deltagaren drack dessförinnan eller dricker hemma under uppföljningen. Negativa etanol-, EtG- eller EtS-prov säger inte vad som hänt mellan provtagningarna. I Stöths studie, där deltagarna hade ombetts att avstå från alkohol i fyra veckor, var ett urin-EtG positivt inför det andra doseringstillfället. Stöth 2022.

Även urvalet av observationer påverkar vad en studie kan visa. I de Bejczys abstinensstudie användes stigande PEth, tillsammans med andra uppgifter och markörer, för att identifiera återfall och utesluta observationer. Studien kan då inte användas som oberoende belägg för att varje PEth-stegring betyder ett nytt alkoholintag. de Bejczy 2026.

Elimination och kvarstående positivitet

PEth kan finnas kvar från tiden före en uppgiven abstinens. I Hill-Kapturczaks studie hade 47 av 56 deltagare fortfarande detekterbart PEth 16:0/18:1 efter sju dagars transdermal alkoholmätning. Värdena låg mellan 8 och 787 ng/mL (0,011–1,119 µmol/L). Hos en del registrerades låga alkoholsignaler, så obruten abstinens var inte säkerställd hos alla. Hill-Kapturczak 2018.

Halveringstiden är den tid det tar för koncentrationen att sjunka till hälften. Den varierar mellan personer och studier. Beräkningar från blodprov brukar kallas skenbar halveringstid, eftersom de kan påverkas av fortsatt PEth-bildning, nytt alkoholintag, omsättningen av röda blodkroppar, provtagningsintervall och mätosäkerhet.

Den ofta citerade halveringstiden på fyra dygn är ett medelvärde (4,0 ± 0,7 dygn) för tolv av femton patienter i avgiftning, de som hade mätbart PEth vid start. Där mättes total-PEth med HPLC under den första veckan, och den individuella halveringstiden var 3,0–5,3 dygn. Högre startvärde hängde samman med längre halveringstid. Nästan allt PEth i helblodet fanns i de röda blodkropparna och inget i plasma. Varga 2000. Senare studier med LC-MS/MS och längre uppföljning har gett längre halveringstider, se figuren nedan.

Eliminationen följer inte alltid en enkel exponentialkurva. Hos en patient som följdes under abstinens beskrevs provserien bättre av en modell med två samtidiga komponenter än av en enda: den snabba hade halveringstiden 2,4 dygn och den långsamma 13,6 dygn, medan en enkel exponentialkurva gav 8,4 dygn. När värdena från alla 19 patienter i studien slogs samman blev den skenbara halveringstiden längre ju längre behandlingen hade pågått. Varje värde räknades då från patientens högsta startvärde, så även de senare värdena innehåller den snabba nedgången i början. Provserierna för alla 19 visas i en figur, men jämförelsen mellan de två modellerna redovisas bara för den enda patienten ovan. Luginbühl 2019, figur 2–3.

PEth 16:0/18:1, utom Javors som gäller summan av 16:0/18:1 och 16:0/18:2 · lägsta och högsta skattade halveringstid för enskilda deltagare

Helander 2019bi3,7–10,4 dagar

Avgiftning på vårdavdelning · cirka 2 veckor

Hill-Kapturczak 2018i0,79–20,8 dagar

Kontrollerad engångsdos · uppföljning i 14 dagar med vissa nya intag

Javors 2016i1,0–13,1 dagar

Kontrollerad engångsdos · uppföljning i 14 dagar

Gnann 2012, vecka 1i4,5–10,1 dagar

Fem dagars drickförsök följt av abstinens

Gnann 2012, vecka 2i5,0–12,0 dagar

Fem dagars drickförsök följt av abstinens

Bartel 2023i1,6–15,2 dagar

Avgiftning på vårdavdelning · i medeltal 6,1 dagar

Beck 2025i2,6–15 dagar

Avgiftning · två prov med 2–9 dagars mellanrum

de Bejczy 2026i3,67–10,36 dagar

Avgiftning följd av öppenvård · 3–4 veckor

0 dagar1122

Linjerna visar varje studies lägsta och högsta skattning på samma skala. Streckade linjer är skattningar från två prov per person (Bartel och Beck). Ofyllda punkter visar att Javors skattning gäller summan av PEth 16:0/18:1 och 16:0/18:2. De olika studieuppläggen behöver vägas in vid jämförelsen. Linjerna visar varken hur värdena fördelades inom spannet eller ett konfidensintervall. Yttervärdena anger inga biologiska gränser och bildar inget gemensamt normalintervall.

×

Helander 2019b3,7–10,4 dagar

Avgiftning på vårdavdelning · cirka 2 veckor

Deltagare

49 patienter med alkoholberoende; 47 i halveringstidsanalysen (36 män, 11 kvinnor).

Alkoholexponering

Deltagarna fick ingen försöksdos. Tidigare intag var inte kontrollerat. Vid studiestart var utandningsetanol negativt eller fallande.

Hur halveringstiden beräknades

Varje person lämnade 3–9 PEth-prov (median 8). Prov planerades dagligen i fem dagar och sedan varannan dag. Halveringstiden beräknades genom regression av logaritmerat PEth mot tid.

Kontroll av nytt intag

Urin-EtG/EtS planerades dagligen och utandningsprov vid provtagning. Hos tre patienter utelämnades PEth-prov efter tecken på återfall.

Begränsning

Vårdavdelningen var olåst. Markörerna gav stöd för abstinens, med luckor mellan kontrollerna.

×

Hill-Kapturczak 20180,79–20,8 dagar

Kontrollerad engångsdos · uppföljning i 14 dagar med vissa nya intag

Deltagare

56 friska frivilliga som enligt studiens kriterier uppgav lägre eller högre konsumtion. I analysen ingick 54 (27 män, 27 kvinnor), 21–52 år.

Alkoholexponering

Deltagarna fick 0,4 eller 0,8 g etanol/kg kroppsvikt under uppsikt, med mätning av utandningsetanol. Tidigare intag uppgavs med timeline followback (TLFB), en strukturerad tillbakablick över intaget. Före dosen var PEth redan mätbart hos 47/56.

Hur halveringstiden beräknades

PEth följdes under dosdagen och dag 2, 4, 7, 11 och 14 efter dosen. Terminal halveringstid skattades från uppföljningsproven.

Kontroll av nytt intag

Transdermal alkoholmätning var 30:e minut under sju dagar före och 14 dagar efter dosen. Under uppföljningen hade åtta deltagare bekräftade dryckeshändelser och ytterligare 13 lägre alkoholsignaler.

Begränsning

Eftersom nytt drickande förekom i analysmaterialet beskriver spannet inte säkerställd obruten abstinens. Det går samtidigt inte att säga att just den längsta halveringstiden orsakades av ett nytt intag. Spannet och medelvärdet 7,8 dagar står i resultattexten; tabell 2 anger medel 9,24 och 8,47 dagar per dos, så text och tabell går inte ihop.

×

Javors 20161,0–13,1 dagar

Kontrollerad engångsdos · uppföljning i 14 dagar

Deltagare

27 friska frivilliga; halveringstiden kunde beräknas för 24.

Alkoholexponering

0,25 eller 0,50 g etanol/kg kroppsvikt under uppsikt. Summan av PEth 16:0/18:1 och 16:0/18:2 var påvisbar hos 22 av 27 före dosen.

Hur halveringstiden beräknades

Halveringstiden beräknades för summan av de två PEth-formerna, från sextimmarsprovet till dag 14.

Kontroll av nytt intag

Transdermal alkoholmätning registrerade inget intag under uppföljningen, men kunde missa små intag.

Begränsning

Avser summan av två PEth-former, inte 16:0/18:1 ensamt. Hos tre deltagare med mycket låga halter gick halveringstiden inte att beräkna.

×

Gnann 2012, vecka 14,5–10,1 dagar

Fem dagars drickförsök följt av abstinens

Deltagare

11 friska frivilliga, 19–76 år, varav tio fullföljde alla fem dagar.

Alkoholexponering

Etanol en gång per dag i fem dagar, med dosen anpassad för att nå omkring 1 g/kg i blodet (49,6–140 g första dagen).

Hur halveringstiden beräknades

Blodprov dagligen till dag 10 och därefter varannan dag till dag 20. Halveringstiden skattades för första respektive andra veckan efter sista drickdagen. Hur den räknades ut beskrivs inte i artikeltexten.

Kontroll av nytt intag

Deltagarna skulle avstå från alkohol i tre veckor före försöket och i 16 dagar efter det. Någon kontroll av abstinensen med andra markörer beskrivs inte. Två deltagare hade mätbart PEth före försöket men uppgav att de hade avstått. Författarna anger långsam nedbrytning under en för kort abstinensperiod som en annan möjlig förklaring.

Begränsning

Gäller fem dagars högt intag, inte ett engångsintag eller långvarigt beroende. Som högst nådde PEth 237 ng/mL (0,337 µmol/L) och kvantifieringsgränsen var 30 ng/mL (0,043 µmol/L), så halveringstiderna bygger på låga koncentrationer.

×

Gnann 2012, vecka 25,0–12,0 dagar

Fem dagars drickförsök följt av abstinens

Deltagare

11 friska frivilliga, 19–76 år, varav tio fullföljde alla fem dagar.

Alkoholexponering

Etanol en gång per dag i fem dagar, med dosen anpassad för att nå omkring 1 g/kg i blodet (49,6–140 g första dagen).

Hur halveringstiden beräknades

Blodprov dagligen till dag 10 och därefter varannan dag till dag 20. Halveringstiden skattades för första respektive andra veckan efter sista drickdagen. Hur den räknades ut beskrivs inte i artikeltexten.

Kontroll av nytt intag

Deltagarna skulle avstå från alkohol i tre veckor före försöket och i 16 dagar efter det. Någon kontroll av abstinensen med andra markörer beskrivs inte. Två deltagare hade mätbart PEth före försöket men uppgav att de hade avstått. Författarna anger långsam nedbrytning under en för kort abstinensperiod som en annan möjlig förklaring.

Begränsning

Gäller fem dagars högt intag, inte ett engångsintag eller långvarigt beroende. Som högst nådde PEth 237 ng/mL (0,337 µmol/L) och kvantifieringsgränsen var 30 ng/mL (0,043 µmol/L), så halveringstiderna bygger på låga koncentrationer.

×

Bartel 20231,6–15,2 dagar

Avgiftning på vårdavdelning · i medeltal 6,1 dagar

Deltagare

100 patienter med hög alkoholkonsumtion och alkoholrelaterad leversjukdom. Gruppen bestod till 72 % av män och medelåldern var 51 år. Hur många som ingick i just beräkningen av halveringstidsspannet anges inte separat.

Alkoholexponering

Ingen försöksdos gavs. Rapporterat medelintag före inläggning var cirka 212 g/dag, men hur mängduppgiften samlades in preciseras inte. Serumetanol mättes vid in- och utskrivning.

Hur halveringstiden beräknades

PEth mättes vid in- och utskrivning. Halveringstiden beräknades från dessa två prov med antagandet att koncentrationen sjönk exponentiellt mellan dem.

Kontroll av nytt intag

Deltagarna vårdades inneliggande. Vid avslutningen kunde etanol och EtG/EtS inte påvisas. Någon daglig markörkontroll redovisas inte.

Begränsning

Vid första provet var serumetanol i medeltal 1,02 g/L. Två mättillfällen, skillnader i erytrocytomsättning och avvikelser i artikelns redovisade beräkningar gör skattningen osäker.

×

Beck 20252,6–15 dagar

Avgiftning · två prov med 2–9 dagars mellanrum

Deltagare

48 patienter under avgiftning; halveringstiden beräknades för 31 som lämnade två prov.

Alkoholexponering

Ingen försöksdos. Utandningsprov togs före inklusion.

Hur halveringstiden beräknades

Halveringstiden beräknades från två prov med antagande om första ordningens kinetik. Vilket provmaterial som användes för beräkningen framgår inte.

Kontroll av nytt intag

Ingen EtG-kontroll redovisas.

Begränsning

Korta intervall och bara två prov gör enskilda skattningar osäkra. Sammanfattningen anger medelvärdet 6,2 dagar, resultatavsnittet 7,2.

×

de Bejczy 20263,67–10,36 dagar

Avgiftning följd av öppenvård · 3–4 veckor

Deltagare

100 patienter med alkoholberoende (80 män, 20 kvinnor) och medelålder 53 år. För 78 redovisas individuell halveringstid för PEth 16:0/18:1.

Alkoholexponering

Ingen försöksdos gavs. Deltagarna uppgav intaget under de föregående 30 dagarna och mellan besöken med timeline followback (TLFB), en strukturerad tillbakablick över intaget.

Hur halveringstiden beräknades

Besöken planerades till dag 2–3, 6–7, 14 och 21. Några sista besök inföll vecka 4. Halveringstiden beräknades med individuell regression av logaritmerat PEth mot tid.

Kontroll av nytt intag

Vid besöken användes utandningsetanol, urin-EtG och TLFB. Uppgivet intag, positiva markörer eller stigande PEth ledde till att observationer uteslöts från analysen.

Begränsning

Senare prov togs i öppenvård och uppföljningen varierade. När stigande PEth används för att utesluta observationer blir bedömningen av abstinens delvis beroende av det prov som studeras.

Alla skattningar bygger på uppmätt PEth, men kontrollen av alkoholintag skiljer sig åt. En känd försöksdos säkerställer inte tidigare intag eller fortsatt abstinens. Särskilt långa halveringstider blir osäkra när uppföljningen är kort. Figuren kan därför inte förutsäga när en enskild persons prov blir negativt.

I studierna i figuren är den kortaste individuella skattningen för PEth 16:0/18:1 0,79 dagar och den längsta 20,8 dagar. Båda yttervärdena kommer från Hill-Kapturczaks försök. Spannet står i studiens resultattext tillsammans med medelvärdet 7,8 dagar, men samma studies tabell 2 anger medelvärdena 9,24 och 8,47 dagar för de två doserna. Text och tabell går inte ihop, och yttervärdena bör läsas med försiktighet. Hill-Kapturczak 2018, resultat och tabell 2.

I det försöket registrerades bekräftade dryckeshändelser hos åtta deltagare under uppföljningen. De hade kortare skattade halveringstider än deltagarna utan positiva utslag i den transdermala alkoholmätningen. Att drickande förekom räcker därför inte för att avfärda de långa skattningarna, men fortsatt abstinens var heller inte säkert verifierad hos alla. Spannet visar vad som rapporterats, inte någon säker kortaste eller längsta halveringstid vid fullständig abstinens. Hill-Kapturczak 2018.

Under inneliggande avgiftning fann Helander och medarbetare individuella halveringstider på 3,7–10,4 dagar för samma PEth-form. Återfall följdes med urin-EtG/EtS, och prov efter tecken på återfall uteslöts. Upplägget skiljer sig från Hill-Kapturczaks engångsdosförsök, där uppföljningen skedde utanför vårdavdelning. Helander 2019b, Hill-Kapturczak 2018.

Bartel beräknade halveringstider på 1,6–15,2 dagar för PEth 16:0/18:1 i helblod i en studie av 100 patienter. Beräkningarna byggde på två prov per person, och etanol fanns ofta kvar vid det första. Med artikelns definition av eliminationskonstanten saknas ett minustecken i halveringstidsformeln. Tabellens konstant motsvarar inte heller den angivna halveringstiden. Hos de Bejczy låg de individuella halveringstiderna på 3,67–10,36 dagar hos de 78 av 100 patienter som hade tillräckligt många prov, med medianen 6,62 dagar. Enligt tabellen gäller de hela den tre veckor långa uppföljningen, enligt figurtexten den första veckan. Spannet råkar nästan sammanfalla med Helanders 3,7–10,4 dagar; båda siffrorna stämmer med originalen, men patientgrupperna, urvalen och kontrollen av alkoholintaget skiljer sig åt, och yttervärdena bör inte slås samman till ett normalintervall. Bartel 2023, de Bejczy 2026.

Under dag 15–21 i de Bejczys studie var medianen fortfarande 0,62 µmol/L (spann 0,12–1,23) i 39 mätvärden, där samma patient kan bidra med fler än ett, och under dag 22–28 låg de 19 analyserade mätvärdena mellan 0,05 och 0,75 µmol/L, med medianen 0,41. Förhöjda värden förekom även sent, men de 19 mätvärdena räcker inte för att beräkna hur stor andel av den ursprungliga patientgruppen som fortfarande var positiv. Den senare uppföljningen skedde i öppenvård, och vilka observationer som togs med berodde delvis på hur PEth utvecklades. de Bejczy 2026, tabell 4.

Stöth och medarbetare följde 49 patienter med alkoholberoende genom avgiftning (5–14 dagar) och efterföljande inneliggande rehabilitering (3–10 veckor). PEth 16:0/18:1 mättes i kapillära blodfläckar vid start och därefter minst varannan vecka. Abstinensen kontrollerades med slumpvisa urinprov för EtG varje vecka och med utandningsprov, och värden efter uppgivna eller misstänkta återfall uteslöts. Startvärdena låg mellan under 20 och över 2 500 ng/mL (under 0,028 respektive över 3,5 µmol/L), och fyra patienter låg över metodens övre mätgräns 2 500 ng/mL. Stöth 2023b, metod och tabell 1.

Tiderna gäller de 31 patienter som hade minst två prov och började över 20 ng/mL. Av dem låg 24 över 200 ng/mL (0,284 µmol/L) vid första provet, och för sju saknades uppgifter på grund av avbrott eller återfall. Av de övriga 17 kom nio under 200 ng/mL inom 1–2 veckor, tre efter 3–4 veckor, tre efter 5–6 veckor och två först efter mer än sex veckor. Under 20 ng/mL (0,028 µmol/L) kom två inom 1–2 veckor, fyra efter 3–4 veckor, sex efter 5–6 veckor och en efter mer än sex veckor; för 18 av de 31 gick det inte att avgöra. Ju högre startvärdet var, desto längre tid tog det. Tiderna räknas från det första provet, inte från det uppgivna sista intaget, och eftersom tabellen anger tvåveckorsintervall för det första provet under gränsen är de övre gränser. Stöth 2023b, tabell 2.

Den enda patient som kom under 20 ng/mL först efter mer än sex veckor hade 807 ng/mL (1,15 µmol/L) vid första provet, efter uppgivna 24 dagars abstinens. Värdet var under 200 ng/mL efter 5–6 veckor men fortfarande över 20 ng/mL efter sex veckor (drygt nio veckor efter det uppgivna sista intaget) och under 20 ng/mL i ett prov dag 63. Två patienter som började på 1 590 respektive över 2 500 ng/mL kom under 200 ng/mL först i ett prov taget mer än sex veckor efter det första. Författarna skriver själva att värdena låg över gränsen i mer än sex veckor, men tabellen anger bara i vilket tvåveckorsintervall det första provet under gränsen togs, så tiderna är övre gränser: för patienten som började på 1 590 ng/mL visar figur 1 omkring 150 ng/mL redan runt dag 43, utan prov mellan dag 15 och 43 (avläst). I deras senaste användbara prov, dag 50 respektive 48, var värdena enligt tabell 4 34 och 116 ng/mL (0,048 och 0,165 µmol/L); figurens punkt dag 50 för den första patienten ligger högre, omkring 75 ng/mL (avläst). Därefter misstänktes återfall dag 57 respektive 55, vilket i studien betydde att PEth steg eller slutade sjunka. En tredje patient som började på 1 920 ng/mL hade 123 ng/mL (0,175 µmol/L) när uppföljningen tog slut dag 40. En annan patient hade 385 ng/mL (0,548 µmol/L) vid första provet trots uppgivna 58 dagars abstinens. Uppgifterna om sista intaget kommer från intervjuer. Stöth 2023b, tabell 1 och 4.

Studien anger en sammanfattande halveringstid för PEth 16:0/18:1 på 7,9 dagar med spannet 5,8–10,4 dagar, men det framgår inte hur värdet beräknades eller om spannet avser enskilda patienter. Abstinensen kontrollerades bara stickprovsvis, och författarna kan inte utesluta oupptäckt drickande. För personer med alkoholberoende avråder de från att bedöma alkoholvanorna utifrån ett enda prov förrän mer än sex veckor efter uppgiven abstinens, och de rekommenderar två prov med 14 dagars mellanrum. Stöth 2023b, resultat och diskussion.

Beck och medarbetare beräknade halveringstider för 31 patienter under avgiftning utifrån två prov med 2–9 dagars mellanrum. De låg mellan 2,6 och 15 dagar, med medelvärdet 7,2 och medianen 6,4 dagar; i sammanfattningen anges medelvärdet till 6,2. Med så korta intervall och bara två prov blir varje enskild skattning osäker, och de längsta kan delvis bero på mätvariation. Beck 2025, resultat.

Gränsen 200 ng/mL motsvarar 0,284 µmol/L, något lägre än den svenska gränsen 0,30. Stöths värden kommer från kapillära blodfläckar. I Becks jämförelse var kvoten mellan blodfläck och venöst helblod i genomsnitt 0,88 (standardavvikelse 0,08) för kapillära och 0,87 (0,13) för venösa blodfläckar bland 32 patienter vars prov frystes direkt, och 0,87 (0,10) respektive 0,90 (0,10) bland 15 patienter vars prov skickades med post. Eftersom kvoten varierade mellan proven kan medelvärdet inte användas för att räkna om en enskild persons provsvar. Beck 2025, resultat.

de Bejczy och medarbetare redovisar också gruppskattningar av halveringstiden. En gruppskattning räknas fram ur alla deltagares mätvärden tillsammans i en och samma regressionsmodell. Den beskriver gruppens genomsnittliga nedgång, och konfidensintervallet hur säkert det genomsnittet är skattat; hur halten sjönk hos enskilda personer, och hur mycket de skilde sig åt, framgår inte av något av måtten. För PEth 16:0/18:1 var gruppskattningen 5,72 dagar under första veckan, 7,67 dagar under den andra och 9,08 dagar under den tredje (95 % konfidensintervall 7,16–12,4 dagar). Underlaget krympte från vecka till vecka: 145 mätvärden första veckan, 45 den andra och 39 den tredje. Halveringstider för enskilda personer vecka för vecka beräknades inte. Skillnaden mot första veckan var statistiskt säker för båda de senare veckorna, men inte skillnaden mellan vecka två och tre. I Gnanns försök låg de individuella skattningarna på 4,5–10,1 dagar första veckan och 5,0–12,0 dagar andra veckan. Om halveringstiden förlängs även hos den enskilda personen, kan en beräkning som bygger på den första veckans nedgång underskatta hur länge PEth finns kvar. de Bejczy 2026, tabell 6–7, Gnann 2012, diskussion.

Att gruppskattningen blev längre behöver inte betyda att varje persons halveringstid ökade. Antalet patienter som kom på besök sjönk från 99 första veckan till 56 den andra, patienter vars PEth steg uteslöts, och de senare skattningarna bygger på lägre koncentrationer och färre prov. Om de vars PEth sjönk snabbt hamnade under mätgränsen eller föll bort tidigare än de andra, blir gruppens halveringstid längre även om ingen enskild persons halveringstid ändrades. Att patienter med stigande värden uteslöts kan i stället ha gjort de senare skattningarna kortare. Hur urvalet sammantaget påverkade resultatet går inte att avgöra. Sambandet med koncentrationen är också oklart: Helander fann ett svagt samband mellan högt startvärde och kortare halveringstid (r = −0,30), medan Bjerner inte såg någon säker skillnad mellan olika koncentrationsnivåer i rutinprov. Helander 2019b, resultat, Bjerner 2026, resultat.

Även en kraftig nedgång från ett högt startvärde kan lämna PEth över beslutsgränsen under lång tid. Fallande värden är förenliga med abstinens, men PEth kan också nybildas i en mängd som inte uppväger nedgången. Två prov räcker därför inte för att säkert bekräfta abstinens, och inte heller för att förutsäga när nästa prov blir negativt.

Modellkurvor med valda startvärden och utan nybildning av PEth. Längs varje rak linje anges halveringstiden (t½) i dagar.

Startvärde 1 µmol/L

PEth 16:0/18:1, µmol/L · logaritmisk skala

Tid från modellstart (dagar)

Startvärde 5 µmol/L

PEth 16:0/18:1, µmol/L · logaritmisk skala

Tid från modellstart (dagar)

• Halveringstid 3,7 och 10,4 dagar: kortast och längst hos enskilda i avgiftningsstudier med upprepade prov och markörkontroll
• Halveringstid 20,8 dagar
• Illustration med de Bejczys gruppskattningar för vecka 1–3, ingen enskild patient
• Beslutsgräns 0,30 och 0,05 µmol/L

Halveringstiden styr lutningen. Med konstant halveringstid blir nedgången rak på denna logaritmiska skala. Ett skalsteg lodrätt betyder tio gånger högre eller lägre koncentration.

Startvärdet bestämmer nivån. Kurvan som börjar på 5 µmol/L ligger hela tiden fem gånger högre än den som börjar på 1 µmol/L, om halveringstiden är densamma.

C(t) = C₀ · 2^−t/t½. Modellkurvor med konstant halveringstid, inte uppföljda patienter. De heldragna linjerna motsvarar den kortaste och längsta halveringstiden i avgiftningsstudier med upprepade prov och markörkontroll, 3,7 dagar (de Bejczys 3,67 avrundat ger samma kurva) och 10,4 dagar, och den streckade den längsta publicerade skattningen, 20,8 dagar. Den bygger på 14 dagars uppföljning efter en engångsdos, vid låga halter och utan säkerställd abstinens, så kurvan bortom cirka två veckor är en ren förlängning av modellen. Den prickade kurvan är min egen illustration. Den använder de Bejczys gruppskattningar för vecka 1, 2 och 3, som räknades fram ur alla deltagares mätvärden tillsammans, och slutar vid dag 21. Studien redovisar ingen sådan sammanhängande kurva. Enskilda patienters halveringstider i samma studie låg på 3,67–10,36 dagar, så verkliga förlopp kan ligga långt från den. De vågräta linjerna är beslutsgränser, inte tidpunkter då en viss person förutsägs passera dem. Kurvorna kan inte förutsäga en enskild persons provsvar eller verifiera abstinens. Diagrammets nedre gräns motsvarar ingen analysgräns.

Kan ett högt värde vara kvar sedan före abstinensen?

En vanlig förklaring till ett högt värde är att det speglar drickande före en uppgiven abstinens. Med ett känt startvärde går det att räkna fram hur halten borde ha sjunkit, men resultatet beror helt på vilken halveringstid som antas.

Tabellen visar vilket startvärde som skulle behövas för att PEth fortfarande ska ligga på 0,30 µmol/L efter en viss tid, om halten sjunker med konstant halveringstid och inget nytt PEth bildas. Varje rad anger källan till skattningen, eftersom studiernas underlag skiljer sig mycket åt.

Antagen halveringstid	Källa och upplägg	7 dagar	14 dagar	21 dagar	28 dagar
0,79 dagar	Kortast publicerade skattningen enligt resultattexten; engångsdos med låga halter (Hill-Kapturczak)	140	över 1 000	över 1 000	över 1 000
1,6 dagar	Kortast i Bartels studie; två prov per person under avgiftning	6,2	130	över 1 000	över 1 000
2,6 dagar	Kortast i Becks studie; två prov med 2–9 dagars mellanrum	1,9	13	81	520
3,7 dagar	Kortast i avgiftningsstudier med upprepade prov och markörkontroll (Helander; de Bejczy 3,67)	1,1	4,1	15	57
6,6 dagar	Medianen av de individuella halveringstiderna hos de Bejczy (6,62); hos Helander 6,1. Beskriver mitten av gruppen, inte en viss persons halveringstid	0,63	1,3	2,7	5,7
10,4 dagar	Längst i samma studier (Helander; de Bejczy 10,36)	0,48	0,76	1,2	1,9
12,0 dagar	Längst i Gnanns studie, andra veckan efter fem dagars drickande; uppgiven abstinens	0,45	0,67	1,0	1,5
15,2 dagar	Längst i Bartels studie; Beck rapporterar 15 dagar som längst. Två prov per person i båda	0,41	0,57	0,78	1,1
20,8 dagar	Längst publicerade skattningen enligt resultattexten; engångsdos, 14 dagars uppföljning (Hill-Kapturczak)	0,38	0,48	0,60	0,76

Startvärde i µmol/L, avrundat. Egna beräkningar: C₀ = 0,30 × 2^(t/t½). En viss persons halveringstid står inte i tabellen. Den kan bara uppskattas med upprepade prov under kontrollerad abstinens.

Startvärden över 1 000 µmol/L är orimliga. De allra kortaste halveringstiderna kan därför inte förklara att 0,30 µmol/L finns kvar efter två eller fler veckor. Beräkningen utesluter inte så korta halveringstider. Med en kort halveringstid hade halten bara hunnit sjunka under gränsen tidigare. De kortaste skattningarna kommer från engångsdoser med låga halter eller från två prov tagna med några dagars mellanrum. Under den första veckan ger halveringstider på 1,6 och 2,6 dagar startvärden i samma storleksordning som har uppmätts i avgiftningsstudier.

Med ett känt startvärde kan tiden till 0,30 och 0,05 µmol/L beräknas på samma sätt:

Startvärde	t½ 3,7 dagar	t½ 10,4 dagar	t½ 20,8 dagar
1 µmol/L	6,4 och 16,0 dagar	18,1 och 44,9 dagar	36,1 och 89,9 dagar
2 µmol/L	10,1 och 19,7 dagar	28,5 och 55,3 dagar	56,9 och 110,7 dagar
5 µmol/L	15,0 och 24,6 dagar	42,2 och 69,1 dagar	84,4 och 138,2 dagar
10 µmol/L (enstaka rutinvärden)	18,7 och 28,3 dagar	52,6 och 79,5 dagar	105,2 och 159,0 dagar

Dagar tills halten når 0,30 respektive 0,05 µmol/L. Egna beräkningar: t = t½ × log₂(C₀/C).

De högsta startvärdena för PEth 16:0/18:1 i venöst helblod i avgiftningsstudierna är 5,54 µmol/L i Helanders studie och 7,45 µmol/L i de Bejczys. I Winklers studie var det högsta inskrivningsvärdet 7 070 ng/mL (10,1 µmol/L), över metodens kalibreringsområde. I kapillära blodfläckar mätte Beck upp till 6,41 µmol/L, och hos Stöth låg fyra patienter över mätmetodens övre gräns 2 500 ng/mL. Bland rutinprov har enstaka värden legat över 10 µmol/L, och någon övre gräns anges inte. Helander 2019b, resultat, de Bejczy 2026, tabell 2 och 4, Beck 2025, Stöth 2023b, tabell 1, Winkler 2013, Helander och Hansson 2023a.

Med den längsta publicerade halveringstiden, 20,8 dagar, räcker ett startvärde på 0,60 µmol/L för att 0,30 ska finnas kvar efter tre veckor. Med 3,7 dagar, den kortaste skattningen i avgiftningsstudierna med upprepade prov och markörkontroll, skulle startvärdet behöva ha varit omkring 15 µmol/L, högre än de högsta värden som redovisats i dessa studier. De två antagandena leder till motsatta slutsatser, men underlaget är inte lika starkt. De längsta skattningarna vilar på det svagare: 20,8 dagar kommer från 14 dagars uppföljning vid låga halter, och 15 och 15,2 dagar från två prov per person.

I de Bejczys gruppskattningar blev halveringstiden längre för varje vecka av abstinens. Gäller förlängningen också den enskilda personen, underskattar en konstant halveringstid från första veckan hur länge PEth finns kvar. Beräkningen förutsätter också att personen inte har druckit igen och att inget nytt PEth bildas. Ett nytt intag kan ge samma bild som en lång halveringstid.

Winkler och medarbetare följde 18 alkoholberoende patienter i slutenvård med PEth 16:0/18:1 på 1 057–7 070 ng/mL (1,5–10,1 µmol/L) vid inskrivningen. Hos alla fyra som provtogs dag 19 var PEth fortfarande mätbart. En patient som började på 7 070 ng/mL hade 614 ng/mL (0,87 µmol/L) dag 19, och det högsta värdet den dagen var 669 ng/mL (0,95 µmol/L). Urinmarkörer togs bara de första åtta dygnen, men blodetanolen var negativ i proven efter de första dagarna. Alla patienter hade etanol i blodet vid inskrivningen. PEth-proven frystes vid −80 °C för att förhindra nybildning, men hur lång tid som gick före frysningen anges inte. En del av det snabba fallet första dygnet kan därför ändå bero på PEth som bildades efter provtagningen. Winkler 2013.

Lägre restvärden förekommer också. Fyra av åtta leverpatienter som uppgav att de slutat dricka fyra veckor tidigare hade fortfarande 14–39 ng/mL (0,020–0,055 µmol/L). Deras tidigare intag hade varit 60–336 g i veckan. De andra fyra låg under 10 ng/mL. Ett lågt positivt värde kan därför stämma med en ärlig uppgift om nyligen påbörjad abstinens. Aboutara 2022.

Med samma data som Van Uytfanghes modell, som beskrivs under uppföljande prov, och modellering av upprepade självtagna prov från personer som uppgav fyra veckors abstinens har man beräknat att ett startvärde på upp till cirka 160 ng/mL (0,23 µmol/L) nästan alltid kommer under 20 ng/mL inom 27 dygn. Vid startvärden kring 200 ng/mL skulle omkring 3 procent ligga kvar över 20 ng/mL. Personer vars PEth sjönk långsamt uteslöts dock ur analysen, eftersom en kvot över 0,7 mellan två prov tolkades som nytt intag. Långsammare individuell elimination kan därför inte uteslutas, och beräkningen sätter ingen gräns som gäller en enskild person. Van Uytfanghe 2023.

Kvoten mellan homologerna kan ge en ledtråd om tiden sedan senaste intag. PEth 16:0/18:2 tycks sjunka snabbare än 16:0/18:1, så kvoten PEth 16:0/18:1 delat med 16:0/18:2 stiger efter några dygns abstinens. Gnann 2014. I en studie av leverpatienter som drack minst 24 g i veckan var medianen för kvoten 1,1 hos dem som uppgav att de druckit fram till besöket och 1,6 hos dem som uppgav att de slutat en vecka tidigare. Spridningen inom grupperna redovisas bara i ett diagram. Metoden är inte validerad för att uppskatta tiden hos en enskild person. Aboutara 2022, figur 5.

Redan tidiga studier med äldre metoder såg PEth i upp till 14 dygn efter inskrivning för avgiftning, och ibland en stegring under de första dygnen. Hansson 1997. Hos storkonsumenter som provtogs efter sju dygns avgiftning fanns total-PEth upp till 10,98 µmol/L kvar. Hartmann 2007. Dessa värden kan inte jämföras med dagens gränser för PEth 16:0/18:1.

Utan prov från den aktuella perioden går det inte att beräkna en individuell halveringstid i efterhand. Ett startvärde nära abstinensens början, eller två prov med en till två veckors mellanrum, säger mer än något antagande. Se uppföljande prov.

Halveringstid efter en enda försöksdos

Skenbara halveringstider på flera dagar har rapporterats efter en enda given försöksdos. En beräknad halveringstid behöver inte vara missvisande bara för att PEth fanns redan före dosen, men försöken följer den sammanlagda koncentrationen i proverna, och vissa deltagare drack mer under uppföljningen, vilket gör det svårt att knyta förloppet till enbart försöksintaget.

Studie	Rapporterad halveringstid	Vad uppgiften gäller
Schröck 2017a	Cirka 3 dagar i abstractet; individuellt spann anges inte	PEth-form, beräkningsmetod och deltagarurval preciseras inte för just denna uppgift.
Javors 2016	Medel 4,6 dagar, standardavvikelse 3,5; spann 1,0–13,1 dagar	Summan av PEth 16:0/18:1 och 16:0/18:2. Beräkningen gjordes för 24 av 27 deltagare, från sextimmarsprovet till dag 14. Summan var påvisbar hos 22 av 27 före dosen. Fotledsmätaren registrerade inget alkoholintag under uppföljningen, men kunde missa små intag.
Hill-Kapturczak 2018	Medel 7,8 dagar enligt resultattexten, standardavvikelse 3,3; spann 0,79–20,8 dagar. Tabell 2 anger i stället medel 9,24 och 8,47 dagar per dos, så text och tabell går inte ihop	PEth 16:0/18:1. Före dosen hade 47 av 56 detekterbart PEth. Under uppföljningen hade åtta deltagare bekräftade dryckeshändelser och ytterligare 13 hade lägre alkoholsignaler.
Lopez-Cruzan 2018	Medel 7,6 dagar, standardavvikelse 3; inget exakt individuellt spann anges i text eller tabell	PEth 16:0/18:1 hos 18 personer ur Hill-Kapturczaks studie, beräknat från toppen till sista uppföljningsprovet. Samma deltagare och provmaterial ger ingen oberoende bekräftelse.

Hos Javors kunde halveringstiden inte beräknas för tre deltagare med mycket låga halter. Hos dem var summan av de två PEth-formerna inte längre detekterbar efter två dagar. Hill-Kapturczaks längsta skattning, 20,8 dagar, är beräknad från en uppföljning som bara varade i 14 dagar, inte från ett förlopp som följts i 20,8 dagar. Javors 2016, Hill-Kapturczak 2018.

Gnanns redovisade halveringstider efter fem dagars drickande besvarar en annan fråga än halveringstiden efter ett enda intag. De räknas därför inte som engångsdosresultat här. Gnann 2012.

Efter en känd försöksdos kan den beräknade nedgången motsvara halveringstider på flera dagar. Studierna ger inget tillförlitligt intervall för personer med negativt startprov som sedan inte drack mer, och en lång skattad halveringstid räcker inte ensam för att avgöra om någon druckit vid ett eller flera tillfällen.

Blodbild, erytrocytomsättning och leversjukdom

PEth i helblod sitter nästan helt i de röda blodkropparnas membran, så samma alkoholintag kan ge olika koncentration beroende på blodbilden. Blodbild, kön och leversjukdom kan både höja och sänka värdet, men ingen av faktorerna kan ge PEth om det inte har funnits etanol i blodet.

Hemoglobin och hematokrit

En metaanalys av individdata omfattade 21 studier med 3 085 personer och 4 073 observationer, där alla hade riskbruk enligt AUDIT-C. PEth på minst 8 ng/mL (0,011 µmol/L) påvisades i 73 procent av observationerna vid måttlig eller svår anemi och i 94 procent vid högt hemoglobin. Efter justering för AUDIT-C-poäng motsvarade 5 g/dL (50 g/L) högre hemoglobin 1,9 gånger högre odds för ett positivt prov, och 2,1 gånger när även kön, etnicitet, ålder, BMI och hiv-status togs med. Gränsen för positivt prov låg långt under de svenska beslutsgränserna, och de flesta studierna kom från Afrika och Nordamerika. Hahn 2021, tabell 3–4.

Watt och medarbetare blandade om plasma och erytrocyter i 30 prov så att hematokriten blev 45 procent. De omräknade värdena låg systematiskt cirka 15 procent högre än de ursprungliga, och ändringen var oftast mindre än 100 ng/mL (0,14 µmol/L). Hur mycket och åt vilket håll ett enskilt prov ändrades beror på dess ursprungliga hematokrit, och de enskilda ändringarna redovisas bara i diagram. Färre än 10 procent hamnade i en annan kategori vid gränser mellan 112 och 700 ng/mL (0,16 och 1,0 µmol/L), och inget prov föll under detektionsgränsen. Försöket gäller mätvärdet i provröret. Vad som händer med PEth hos en person vars hematokrit förändras är en annan fråga. Watt 2025, resultat.

Beck och medarbetare ändrade hematokriten i tre prov, inom ett spann från 31 till 69 procent. PEth steg linjärt med hematokriten, med cirka 0,1 µmol/L per fem procentenheter vid koncentrationer kring 1,0–1,5 µmol/L. Enligt författarna kan redan den normala variationen inom referensintervallet för hematokrit motsvara omkring 0,2 µmol/L vid den nivån, men mindre vid låga koncentrationer. Försöket omfattade bara tre prov. Beck 2018, figur 1. Att dela helblodsvärdet med hematokriten gav ungefär samma resultat som att mäta PEth direkt i erytrocyterna, men den korrektionen är inte validerad vid låg hematokrit och passar inte de svenska gränserna, som gäller helblod. White 2023.

Kraftig blödning och hemolys kan sänka PEth. En patient som hade antytt kraftigt drickande i smyg före en levertransplantation hade under 20 ng/mL dagen efter operationen, efter stor blödning och flera transfusioner. Författarna bedömde att provet inte gick att tolka. Samma författare misstänkte att hemolys vid alkoholhepatit gav ett negativt prov hos en annan patient, men redovisar inga detaljer. Faulkner 2022, tabell S3 och diskussion. Vid njursvikt i slutstadiet är PEth inte validerat. En studie av 2 472 kandidater för njurtransplantation skriver, med hänvisning till tidigare litteratur, att PEth inte tycks påverkas av ålder eller njursjukdom. Gish 2026. Anemi, erytropoietinbehandling och dialys skulle ändå kunna påverka de röda blodkropparnas omsättning, men åt vilket håll och hur mycket har jag inte hittat undersökt.

Helander och Hansson bedömer att effekten är måttlig och knappast kliniskt relevant så länge hematokriten ligger inom referensintervallet, men att svår anemi eller hemolytisk sjukdom kan ge falskt lågt PEth. Helander och Hansson 2023a.

Snabb omsättning av röda blodkroppar kan ge lägre PEth och snabbare nedgång. Det är en annan process än leverns nedbrytning av etanol. Bartel fann ett samband mellan snabb PEth-nedgång och tecken på ökad erytrocytomsättning, utan att mäta blodkropparnas livslängd direkt. Bartel 2023.

I gruppen med lågt hemoglobin och högt ferritin, tio patienter, var medelvärdet för PEth vid utskrivningen 67 procent lägre än vid inskrivningen, jämfört med 47–54 procent i övriga grupper. Procentsatserna är räknade på gruppernas medelvärden, inte på varje patients nedgång, och vårdtiden anges inte per grupp; för hela studien var den i medeltal 6,1 dagar. Gruppen hade lägre PEth redan vid inskrivningen, 1 382 mot 2 203 ng/mL (2,0 mot 3,1 µmol/L) i gruppen med högt hemoglobin och högt ferritin, och också klart högre leverstelhet (35 mot 12 kPa) och bilirubin. Siffrorna går inte att använda för att korrigera ett enskilt provsvar. Bartel 2023, tabell 5.

Årving och medarbetare undersökte i efterhand 9 893 prov från 5 746 patienter. I 233 prov från 173 personer var PEth högst 0,30 µmol/L samtidigt som CDT var förhöjt. Jämfört med övriga prov hade denna grupp lägre haptoglobin, HbA1c och Hb, men ingen säker skillnad i laktatdehydrogenas (LD) eller retikulocyter. Haptoglobin hade dock analyserats i endast elva av gruppens prov.

Uppgifter om faktiskt alkoholintag och kliniska diagnoser saknades, och CDT har egna felkällor. Resultaten talar för att erytrocytomsättningen kan påverka PEth, men räcker inte för att kalla samtliga dessa prov falskt negativa, och studien ger ingen validerad formel för att korrigera en persons PEth-värde. Årving 2023.

Kön och kroppssammansättning

I Hill-Kapturczaks försök, där dosen var anpassad efter kroppsvikt, fick 27 män och 27 kvinnor 0,4 eller 0,8 g etanol/kg, och man fann inga statistiskt säkra könsskillnader i hur PEth bildades eller försvann. I avgiftningsstudierna var medianen för de individuella halveringstiderna 6,3 dagar för 36 män och 5,9 för 11 kvinnor i Helanders studie, och de Bejczys gruppskattningar var 7,17 dagar för män och 7,45 för kvinnor. Ingen av skillnaderna var statistiskt säker. Bjerner räknade halveringstider från två rutinprov per person, utan kontroll av abstinensen, och angav var fördelningen hade sin topp: 8,47 dagar för kvinnor mot 8,73 för män enligt resultattexten (p = 0,026); sammanfattningen anger 8,72 dagar och p = 0,028. Hur mycket enskilda personer skilde sig åt redovisas inte. Skillnader på några tiondels dagar mellan könen är små jämfört med spridningen mellan personer i samma studie, till exempel 3,7–10,4 dagar hos Helander. Hill-Kapturczak 2018, Helander 2019b, de Bejczy 2026, tabell 3, Bjerner 2026.

Vid samma PEth och samma kroppssammansättning uppgav män i HUNT4 i genomsnitt 21 procent högre alkoholkonsumtion än kvinnor, och tio procent mer fettfri mjukdelsmassa motsvarade 3,9 procent högre uppgiven konsumtion. PEth mättes hos 24 902 deltagare, men sambanden bygger på de 9 563 som hade minst 0,03 µmol/L. Njurfunktionen (eGFR) påverkade inte statistiskt säkert hur uppgivet intag och PEth hängde ihop; som en möjlig förklaring anger författarna att för få deltagare hade kraftigt nedsatt njurfunktion. Konsumtionen var självrapporterad, sambanden var måttliga, och anemi och leverfunktion fanns inte med i modellen. Skråstad 2025. I metaanalysen var högre BMI kopplat till färre positiva prov. Hahn 2021.

Det kan bero på att samma mängd alkohol ger högre etanolhalt i blodet hos den som har mindre kroppsvatten. När dosen anges per kilo kroppsvikt bör skillnaden bli mindre, men kroppsvikt och kroppsvatten är inte samma sak.

Hos leverpatienter skilde sig PEth-koncentrationen inte mellan könen, trots att männen uppgav 2,1 gånger så högt intag. Aboutara 2022. I den ugandiska kohorten med utandningsprov vid dagliga besök skilde PEth bättre mellan de som druckit och inte druckit under 21 dagar hos män än hos kvinnor (AUC 0,98 mot 0,86), men grupperna var små. Hahn 2012, tabell 3.

Leversjukdom

Bland 110 patienter med alkoholrelaterad cirros var högre Child-Pugh-poäng förenat med högre PEth vid samma uppgivna intag under tre veckor. Studien anger sambandet som en regressionskoefficient, och hur stor skillnaden blir i µmol/L för en enskild patient framgår inte. Bara tio av patienterna hade Child-Pugh C. Vanlerberghe 2025, resultat. Även i metaanalysen var tecken på leverfibros förenade med fler positiva prov. Hahn 2021. Stewart och medarbetare fann däremot ingen statistiskt säker skillnad i sambandet mellan PEth och intag mellan patienter med och utan cirros. Jämförelsen gjordes bara hos dem som hade mätbart PEth, enligt min uppskattning ur studiens sensitivitet och specificitet omkring 100 av 222, och författarna skriver att studien saknade styrka för den. Stewart 2014.

Bartel såg högre etanol och EtG/EtS hos patienter med cirros än hos dem utan fibros vid jämförbar konsumtion, vilket talar för att etanolen eliminerades långsammare. PEth var också högre, men skillnaden var inte statistiskt säker. Vid cirros kan en större etanolexponering höja PEth samtidigt som anemi och snabb erytrocytomsättning sänker det. Bartel 2023.

I Stockholmsmaterialet var medianen 0,39 µmol/L hos personer med cirros och 0,10 µmol/L hos övriga, och PEth hade bara svaga samband med levervärdena (Spearmans rho 0,19 för ALAT, 0,32 för ASAT, 0,37 för GT och 0,28 för FIB-4), vilket författarna bedömde som kliniskt obetydligt. Vaz 2025, supplementfigur S2. Hos leverpatienter, varav drygt hälften hade cirros, hade ingen som förnekade intag de senaste tre månaderna PEth på minst 10 ng/mL. Före analysen hade dock sex patienter uteslutits som förnekade intag trots minst två positiva direkta markörer, så specificiteten på 100 procent gäller den kvarvarande gruppen och självrapport som referens. Mot uppgivet intag de senaste fyra veckorna var sensitiviteten bara 58 procent för minst 24 g i veckan och 92 procent för minst 84 g i veckan, så ett negativt PEth utesluter inte lågt intag vid leversjukdom. Aboutara 2022, tabell 3. Leverfibros hade inget samband med PEth i den amerikanska kohorten. Tavaglione 2025.

Transfusion

Vid en blodtransfusion kan PEth följa med donatorns röda blodkroppar till en mottagare som inte har druckit alkohol. PEth finns då verkligen i blodet; felet uppstår när resultatet tas som bevis för mottagarens eget intag. Hos en person som redan har PEth kan en transfusion också sänka koncentrationen. Snozek 2026a.

I Snozeks studie fanns 56 mottagare som hade PEth under 10 ng/mL (0,014 µmol/L) och fick en erytrocytenhet med mätbart PEth. När de provtogs inom tolv timmar efter transfusionen hade 26 minst 10 ng/mL (0,014 µmol/L), och 11 minst 20 ng/mL (0,028 µmol/L). Det högsta värdet efter en enda enhet var 83,4 ng/mL (0,119 µmol/L). Andelarna gäller just dessa 56 mottagare, utvalda för lågt startvärde och en PEth-positiv donatorenhet, och kan inte överföras till alla som får blod. Snozek 2026a, tabell 2.

56Vilka ingick?

Mottagare som före transfusionen hade PEth under 10 ng/mL (0,014 µmol/L) som fick en enhet med mätbart PEth.

26 / 56Minst 10 ng/mL (0,014 µmol/L) efteråt

Av dessa hade 11 minst 20 ng/mL (0,028 µmol/L).

83,4 (0,119 µmol/L)Högsta värde, ng/mL

Efter en enda erytrocytenhet.

PEth 16:0/18:1. Siffrorna gäller den utvalda gruppen. Det högsta värdet är studiens observation, ingen fastställd övre gräns. Snozek 2026a, tabell 2.

Iverson och medarbetare följde 76 levertransplanterade som fått 1–24 enheter. Efter ingreppet hade 37 PEth minst 10 ng/mL (0,014 µmol/L), med värden på 10,0–79,7 ng/mL (0,014–0,113 µmol/L). Tiden till under 10 ng/mL (0,014 µmol/L) varierade från mindre än ett dygn till mer än 19 dygn. Vid 14 dagar låg ingen över 20 ng/mL (0,028 µmol/L), men det gäller den undersökta patientgruppen och garanterar inte att andra mottagare har ett negativt prov efter två veckor. Fyra av de 37 saknade dessutom prov före transplantationen. Iverson 2025.

Lewis och medarbetare mätte PEth före och inom ett dygn efter en enda erytrocytenhet hos 50 inneliggande patienter med anemi. Fyra (8 procent) gick från under till över 20 ng/mL (0,028 µmol/L): tre från under 10 till 29, 38 och 60 ng/mL (0,041, 0,054 och 0,085 µmol/L), och en från 16 till 30 ng/mL. Ingen kom över 0,30 µmol/L, och ingen fick en sänkning som var större än mätosäkerheten. Tabell 1 i studien innehåller ett fel, eftersom den anger att 56 av de 50 deltagarna låg under 10 ng/mL, så siffrorna här kommer från tabell 2 och resultattexten. Lewis 2026, tabell 2 och resultat.

Hur mycket PEth en enhet för med sig beror på donatorn. Bland 180 amerikanska blodgivare hade 42–47 procent minst 10 ng/mL (0,014 µmol/L), och den högsta halten var 587 ng/mL (0,83 µmol/L). I de färdiga erytrocytenheterna kunde halten enligt figur 1 vara upp till cirka 70 procent högre och omkring 30–40 procent lägre än i donatorns eget prov (avläst), och som mest 711 ng/mL (1,0 µmol/L). PEth sjönk bara lite under fem veckors förvaring, i genomsnitt 17 procent i de åtta enheter som började på minst 10 ng/mL, men spridningen mellan enheterna redovisas inte. PEth bildades inte i enheter som var negativa från början. Kinard 2024, tabell 1–2 och figur 1. Ett kongressbidrag med 400 enhetssegment fann PEth på minst 10 ng/mL i 46 procent och över 350 ng/mL (0,50 µmol/L) i 8 procent. Williams 2025, kongressabstrakt. Även bland schweiziska blodgivare fanns enstaka med 414 och 619 ng/mL (0,59 och 0,88 µmol/L), se Hur vanliga är olika nivåer?

Det första väldokumenterade fallet gällde en inneliggande patient som fick fyra enheter, varav en hade 585 ng/mL (0,83 µmol/L). Patientens PEth steg från under 10 till 57 ng/mL (0,081 µmol/L) inom två dygn. Snozek 2023. I nyfödda som fått blod före provtagningen för nyföddhetsscreening var fyra av fem positiva, med 0,050–0,097 µmol/L. DiBattista 2022. I en screening inför levertransplantation uppstod tre av 29 diskrepanser mellan PEth och patientens uppgifter i samband med en nyligen genomförd transfusion; studien redovisar varken värden, tider eller hur fallen bedömdes. Fipps 2024. En fallserie beskriver tre kandidater för levertransplantation där positivt PEth bedömdes bero på transfusion inom 28 dagar. Wang 2025, sammanfattning.

I ett större klinisk-kemiskt material angavs en nyligen genomförd transfusion som möjlig störfaktor hos 19 patienter, oftast med högst 100 ng/mL (0,14 µmol/L). Hos två av dem låg PEth över 100 ng/mL och transfusion ensam bedömdes osannolik. I en delanalys av patienter inför eller efter levertransplantation tillskrev vårdteamet lågt positiva svar hos nio patienter en nyligen genomförd transfusion; studien redovisar ingen egen kontroll av den bedömningen. Snozek 2026b. Eftersom enheterna inte tycks bilda PEth under förvaring kan sparade segment analyseras i efterhand när ett svar efter transfusion ifrågasätts. Kinard 2024.

Efter en transfusion behöver man känna till datum, antal enheter och helst PEth före transfusionen. Enbart antalet enheter räcker inte för att förutsäga värdet efteråt: en levertransplanterad patient hade 75,3 ng/mL (0,107 µmol/L) efter bara två erytrocytenheter. Iverson 2025, diskussion. Donatorernas PEth, mottagarens blodvolym, blödning och vätskebehandling kan påverka koncentrationen.

Preanalytisk påverkan

Om blodet innehåller etanol kan PEth fortsätta bildas efter provtagningen. Beck och medarbetare tillsatte 2 g/L etanol till blod och lät det stå i rumstemperatur i 48 timmar. Då bildades 0,03–0,08 µmol/L PEth i provrören. I system för små blodvolymer utan enzymhämmare blev det betydligt mer: 0,02–0,12 µmol/L i Mitra (i 8 av 20 prov), 0,04–1,04 µmol/L i HemaXis och 0,83–2,02 µmol/L (median 1,22) i Capitainer. I vanligt filterpapper och i system med enzymhämmare bildades inget mätbart PEth. Att provet är taget som torkad blodfläck (DBS) räcker därför inte för att utesluta nybildning, och hur ofta det påverkar rutinprover går inte att säga utifrån laboratorieförsöket. Beck 2021.

Hastigheten har mätts i helblod med tillsatt etanol vid 37 °C. Vid en etanolhalt motsvarande 1 promille bildades PEth 16:0/18:1 med cirka 0,016 µmol/L per timme, och bildningen fortsatte i omkring tre dygn. Schröck 2018. Om den hastigheten hölls i sju timmar skulle det motsvara cirka 0,11 µmol/L (min beräkning). Det gäller kroppstemperatur, inte rumstemperatur eller kyla. När blod som fått 3 promille etanol förvarades i 37 °C i ett dygn låg PEth därefter på 127–164 ng/g (cirka 0,2 µmol/L). Två av de fyra blodproven innehöll redan lite PEth före försöket, 14 och 31 ng/g. Gomonit 2025. Ett äldre försök med total-PEth fann ingen nybildning i 4 °C eller vid snabbfrysning till −80 °C, men en ökning med 30–40 procent i rumstemperatur och i −20 °C. Aradóttir 2004b.

Blodfläckar som fick torka i en sluten enlitersburk med 1 µL etanol bildade också PEth. Blodet kom från sex män, 24–29 år, som enligt AUDIT-C inte hade druckit alkohol på ett halvår och som var negativa för etanol och PEth före försöket. Mängden etanol valdes för att efterlikna ett nyss spritdesinficerat behandlingsrum. Efter fyra timmar låg PEth på 77–111 ng/mL (cirka 0,11–0,16 µmol/L) och efter åtta timmar på 125–241 ng/mL (cirka 0,18–0,34 µmol/L). Vid åtta timmar var det högsta värdet nästan dubbelt så högt som det lägsta, trots samma exponering. Studien visar inte hur exponeringen förhåller sig till den i ett vanligt provtagningsrum. Bashilov 2022, metod och supplementtabell S4.

Följ det analyserande laboratoriets anvisningar. Karolinska anger EDTA-helblod som varken ska centrifugeras eller frysas, och kylförvaring om transporten dröjer. Karolinskas laboratorieanvisning. Vid misstänkt nybildning hjälper det, som jag ser det, om laboratoriet får veta etanolhalten vid provtagningen, transporttiden, temperaturen och provsystemet. Förvaringsvillkoren i ett experiment är inga allmänna provtagningsråd.

Valet av provrör påverkar också resultatet. När samma provtagning gjordes i både EDTA- och heparinrör hos tio frivilliga gav röret med natriumheparin i genomsnitt 11,6 procent lägre värde, med individuella skillnader från 2,8 till 19,1 procent. Nära 0,05 µmol/L kan det avgöra på vilken sida om gränsen svaret hamnar. Gnanns, Schröcks och Winklers försök använde i stället litiumheparin, så resultat från olika rörtyper bör jämföras försiktigt. Skråstad 2021, tabell I, Gnann 2012, Schröck 2017a, Winkler 2013.

Hur stabilt är PEth i provet?

Om PEth är stabilt i ett prov beror på temperatur, tid och provtyp, och genomsnitt säger lite om det enskilda provet. I tio etanolfria prov förändrades medelvärdet mindre än 15 procent under 28 dygn i rumstemperatur och i kylskåp. I frysen vid −20 °C sjönk det med 14–19 procent på 90 dygn, medan −80 °C var stabilt. Bara medelvärden och relativa standardavvikelser redovisas, inga enskilda prov. Skråstad 2021. I 23 kylförvarade prov var medelvärdet 93, 88 och 78 procent av startvärdet efter 30, 60 och 90 dygn. De enskilda proven låg på 73–122, 64–115 och 67–98 procent, och efter 90 dygn hade 18 av 23 förlorat mer än 15 procent. Beräkningarna är mina egna, från supplementets tabell. Dumitrascu 2021, tabell S3.

Studier som redovisar varje prov för sig ger en mer splittrad bild, men de skilde sig också i halter, etanolinnehåll och hantering. Aboutara och medarbetare förvarade 62 EDTA-prov från storkonsumenter i rumstemperatur. Efter ett dygn låg PEth 16:0/18:1 på 80–123 procent av startvärdet, efter tio dygn på 43–118 procent och efter 30 dygn på 45–94 procent. Efter tio dygn hade bara 63 procent av proven kvar minst 85 procent av startvärdet. Sänkningar dominerade, men ökningar över 15 procent förekom också, i hälften av fallen i prov som innehöll etanol. Aboutara 2024, tabell 1. Hos tio frivilliga med 30–256 ng/mL bedömdes PEth 16:0/18:1 som stabilt i 53 av 60 förvaringsprov under 60 dygn, men kriteriet tillät en avvikelse på omkring 26 procent av startvärdet. I helblod i kyl- och rumstemperatur låg medelvärdet på cirka 77–79 procent av startvärdet efter ett dygn (avläst). Fyra av de sju avvikelserna gällde en person med 222 ng/mL (0,32 µmol/L), vars värden ändrades redan efter ett till tre dygn; de övriga tre kom efter 40–60 dygn hos två andra deltagare (avläst ur värmekartan). Herzog 2024, figur 1–2.

Även kylförvaring kan sänka värdet. Hos patienter i avgiftning innehöll flytande blod som förvarats en till två veckor i 5 °C bara 67 ± 24 procent av det PEth som fanns i torkade blodfläckar tagna samtidigt (157 provpar från 19 patienter). Medelvärdet döljer stor spridning: räknat ur tabell 4, som bara gäller de 19 startproven, låg det flytande blodet på 23–108 procent av blodfläcken från samma venpunktion, och hos två av de 19 hade ett värde på minst 0,30 µmol/L sjunkit under gränsen. Luginbühl 2019, tabell 4. I ett försök med poolat och spetsat blod föll PEth med 30–50 procent på ett till två dygn vid 4–20 °C. Senare studier av verkliga patientprov har visat betydligt bättre stabilitet i kyla. Faller 2013. Tre cykler av frysning och upptining sänkte PEth med 9–26 procent. Marques 2011. Torkade blodfläckar var i stort sett oförändrade efter nio månader i kyla eller frys, medan medelvärdet sjönk 13,5 procent i rumstemperatur. Hur mycket enskilda blodfläckar förändrades redovisas inte. Bakhireva 2016.

Förvaring utan kyla eller lång lagring ger oftast ett för lågt värde. Innehåller provet etanol kan värdet i stället stiga, se nedan.

Postmortala prov

Postmortala prov beter sig annorlunda. I obduktionsblod som redan innehöll PEth och förvarades vid −20 °C steg halten i genomsnitt med cirka 20 procent på ett dygn och cirka 70 procent på 60 dygn, även i prov utan påvisbar etanol. Spridningen mellan fallen var stor, och enskilda värden redovisas inte. Även prov som från början saknade mätbart PEth kunde bli positiva under förvaringen: hos Hose gällde det tre av åtta, med som mest 16 ng/mL efter 60 dygn, och studien visar inte säkert varför. I ett annat försök bildades inget PEth i etanolfria blankprov, men väl när etanol tillsattes. Postmortala värden kan också sjunka: i ett försök hade PEth efter sju dygn i 25 °C sjunkit till i genomsnitt 59 procent av startvärdet, och vid 37 °C föll ett prov till noll inom tre dygn. Postmortala värden kan därför både över- och underskatta nivån före döden och bör inte användas ensamma. Hose 2025a, Liu 2018, Gomonit 2025.

Annan etanolexponering

Munsköljning och handdesinfektion har undersökts i två små studier med kapillära torkade blodfläckar. Trots upprepad munsköljning respektive intensiv användning av handdesinfektion nådde ingen av de 15 analyserade deltagarna i respektive studie 20 ng/mL (0,028 µmol/L). Reisfield 2021, Reisfield 2022.

I ett annat försök hade åtta av tio deltagare PEth under 20 ng/mL (0,028 µmol/L) vid start, och två av dem, som börjat på 19,3 respektive 14,6 ng/mL (0,027 respektive 0,021 µmol/L), passerade sedan gränsen. Den ena hade marginella överskridanden, den andra värden upp till omkring 36,5 ng/mL (0,052 µmol/L) enligt figur 1. Även före en dags exponering förekom ett marginellt överskridande, som författarna bedömde kunde rymmas inom mätosäkerheten. De sex som hade börjat med ej detekterbart PEth förblev negativa.

Författarna diskuterade etanolrester på handen och nybildning medan blodfläcken torkade, så om PEth bildades i kroppen eller efter provtagningen är osäkert. Resultatet går inte heller att överföra direkt till venösa prov. Herzog 2023b.

Reisfield kartlade också 30 personer med ett enda blodfläcksprov och en kalender över de senaste 30 dagarna. Två hade PEth minst 20 ng/mL (0,028 µmol/L). Den ena, med 26 ng/mL (0,037 µmol/L), uppgav omfattande exponering för etanolspray samt intag av kombucha och alkoholhaltiga droppar. Urin-EtG/EtS och hår-EtG var negativa. Utan ett prov före perioden och utan kontrollerad dosering gick det dock varken att utesluta kvarstående PEth från tidigare intag eller drickande under perioden.

Den andra personen hade 49 ng/mL (0,070 µmol/L). Författarna bedömde värdet som oförenligt med den uppgivna munsköljningen och uteslöt deltagaren. Urinmarkörerna var negativa och något hårprov fanns inte, och att deltagaren uteslöts visar inte att personen hade druckit alkohol. Orsaken till värdena hos de två förblir okänd, och studien fastställer ingen högsta PEth-nivå vid vardagsexponering. Reisfield 2025.

Läkemedel och PEth

Propranolol, imipramin och amitriptylin ökade PEth-bildningen i odlade gliomceller, medan propranolol inte gav någon sådan ökning i HeLa-celler. Cellförsöken ger inget besked om PEth i blodet hos patienter som tar ordinerade doser. Bobeszko 2002, Hii 1992.

Forskningssubstansen FIPI hämmade nybildning av PEth i blod efter provtagning. Försöket gällde provhantering, inte läkemedelsbehandling av patienter. Beck 2021.

Oralt dapson kan orsaka hemolys och förkorta de röda blodkropparnas överlevnad. Produktinformation för dapson. Årvings observationsstudie fann att lågt PEth i förhållande till CDT hängde samman med vissa tecken på hemolys, men undersökte inte dapsonbehandling. Att dapson skulle sänka PEth är därför en indirekt hypotes. Studien har inte visat någon sådan läkemedelseffekt. Årving 2023.

Zoloft koncentrat till oral lösning 20 mg/ml innehåller etanol som hjälpämne: en dos med 50 mg sertralin innehåller 362 mg etanol, cirka 0,36 g, vilket FASS jämför med mindre än 10 ml öl. Vid den högsta dosen, 200 mg, blir det cirka 1,4 g per dygn. Uppgiften gäller just denna lösning. Produkttexten visar inte att mängden förklarar ett visst PEth-värde eller att sertralin stör PEth-analysen. FASS: Zoloft oral lösning.

I den randomiserade COMB-studien deltog 384 patienter med alkoholbrukssyndrom. Vareniklin, ensamt eller tillsammans med bupropion, gav lägre PEth och färre självrapporterade dagar med hög alkoholkonsumtion än placebo. Det stämmer med att deltagarna drack mindre. Analysinterferens, eller hur PEth påverkas vid oförändrat intag, undersöktes inte. Söderpalm 2025.

I en liten kohort av gravida där de flesta exponerades för opioider eller fick substitutionsbehandling hade ingen av de 32 nyfödda till mödrar som uppgav att de inte druckit positivt PEth. Det talar i någon mån emot att opioidexponering ger falskt positivt PEth, men om opioider kan sänka ett värde eller störa analysen på annat sätt prövades inte. Bakhireva 2014.

Tarmjäsningssyndrom

Vid tarmjäsningssyndrom, auto-brewery syndrome (ABS), bildar mikroorganismer etanol som kan tas upp i blodet. Eftersom PEth bildas i närvaro av etanol är mekanismen biokemiskt möjlig, men för att förklara en viss persons PEth-värde krävs också belägg för att just den personen har haft endogen etanolproduktion.

Tre patienter med misstänkt ABS

Endogen etanolproduktion verifierades inte under kontrollerad observation. Rapporterade PEth-värden var 119 ng/mL (0,169 µmol/L), 300 ng/mL (0,427 µmol/L) respektive över 2 000 ng/mL (över cirka 2,845 µmol/L) hos patienter som uppgav abstinens. Omräkningen till µmol/L gäller bara om värdena avser PEth 16:0/18:1, vilket rapporterna inte klargör.

Vad återstår att visa?

Rapporterna fastställer inte hur stor del av PEth som orsakades av endogen etanol, hur dos och respons hänger ihop eller hur högt PEth kan bli vid verifierat ABS.

Rapporterna anger inte PEth-form och analysmetod tillräckligt tydligt. Omräkningarna till µmol/L gäller bara om värdena avser PEth 16:0/18:1. Fallen kan varken jämföras som en dosserie eller visa hur PEth brukar fördela sig vid ABS. Leto, Drda, Taclob (abstract).

Tre patientrapporter illustrerar svårigheterna:

Rapport	Uppmätt PEth	Vad rapporten beskriver
Leto 2026; Crohns sjukdom och tarmresektioner	>2 000 ng/mL (över cirka 2,845 µmol/L†)	Etanol 146 mg/dL; två negativa kolhydratprovokationer; Candida i duodenalaspirat. Efter flukonazol rapporterades ett år utan symtom, men ingen uppföljande PEth-serie.
Drda 2025; alkoholassocierad cirros och Candida-esofagit	300 ng/mL (0,427 µmol/L†)	Uppgiven abstinens, ingen redovisad kolhydratprovokation. Figur 2 visar cirka 270 ng/mL (0,384 µmol/L†) vid behandlingsstart, cirka 140 ng/mL (0,199 µmol/L†) en månad senare och därefter ej detekterbart. Kvantifieringsgränsen anges inte. Löptextens beskrivning av ett snabbt förlopp behöver läsas mot figurens månadsaxel.
Taclob 2025; cirros och fördröjd ventrikeltömning	119 ng/mL (0,169 µmol/L†) år 2023	Konferensabstract. Abstinens enligt patienten och psykosocial bedömning. PEth blev negativt, åter positivt och senare negativt efter förnyad behandling. Ingen redovisad etanolmätning eller provokation som verifierade endogen produktion.

† Omräkningarna förutsätter PEth 16:0/18:1. Rapporterna anger inte homolog och analysmetod tillräckligt tydligt för att de molära koncentrationerna ska kunna verifieras. Värdena i µmol/L är därför villkorade omräkningar. Leto-abstractet från 2024 och fulltexten från 2026 bedöms beskriva samma patient och räknas en gång. Leto, abstract 2024 och fulltext 2026, Drda, Taclob.

Höga PEth-värden har rapporterats hos patienter med misstänkt ABS som uppgett abstinens, men i ingen av de tre rapporterna verifierades endogen etanolproduktion under kontrollerad observation, så rapporterna säger inget om hur högt PEth kan bli vid verifierat ABS. Svampodling och förbättring efter behandling räcker inte ensamma för att visa etanolproduktion som ger mätbara nivåer i blodet, men bristerna i dokumentationen utesluter inte heller att sådan produktion förekom. Vid klinisk misstanke behövs specialistbedömning och undersökningar som kan skilja endogen produktion från annan etanolexponering; PEth ensamt kan inte göra den åtskillnaden.

Graviditet och nyfödda

I överblivna prov från rutinmässig blodgruppering hos 4 067 norska gravida i första och andra trimestern hade 1,4 procent PEth på minst 0,003 µmol/L. Bland dem var medianen 0,010 µmol/L och det högsta värdet 0,287 µmol/L. Finanger 2021. I 3 000 finska prov låg 0,57 procent på minst 35 ng/mL (0,05 µmol/L) och 0,07 procent på minst 200 ng/mL, med de högsta värdena 690 och 770 ng/mL (0,98 och 1,10 µmol/L). Häkkinen 2024. I en svensk studie av 2 264 gravida mättes summan av PEth-formerna (total-PEth) med LC-MS i 77 slumpvis valda blodprov från graviditetsvecka 16–18. Sexton prov kom från kvinnor med minst 9 poäng på AUDIT före graviditeten, 42 från kvinnor som i vecka 32 uppgav att de druckit under graviditeten och 19 från kvinnor som uppgav att de inte gjort det. Alla låg under rapporteringsgränsen 0,1 µmol/L. Av de 1 868 som besvarade enkäten i vecka 32 uppgav 229, omkring 12 procent, att de druckit under graviditeten, de flesta högst en gång i månaden och då ett eller två glas. Proven togs veckor före enkäten, och enligt författarna kunde varken drickande före graviditeten eller enstaka intag väntas ge utslag. Comasco 2012, s. 1780–1782 och 1784. Ett lågt positivt värde tidigt i graviditeten kan spegla drickande innan graviditeten upptäcktes, och därför föreslås ett nytt prov efter två till fyra veckor snarare än en slutsats från ett enda prov. Häkkinen 2024.

Även hos gravida skiljer sig självrapport och PEth åt. I Rotterdam hade 32 av 36 gravida med positivt prov inte rapporterat något alkoholintag till mödravården. Positivt betydde att någon av tre PEth-former låg över detektionsgränsen 2 ng/mL, och studien redovisar inga koncentrationer. Breunis 2021. Bland sydafrikanska gravida som uppgav att de druckit under graviditeten låg ungefär var tredje under 20 ng/mL. Drickandet kunde ligga en till tre månader före provet, och bara omkring var fjärde (55 av 222) uppgav att de druckit den senaste veckan. Omvänt hade omkring var åttonde som nekade till drickande minst 20 ng/mL. Hasken 2023.

I flera material har en större andel av de nyfödda än av mödrarna haft förhöjt PEth, av skäl som inte är kända. I 1 134 sydamerikanska par hade 15,6 procent av de nyfödda och 2,9 procent av mödrarna minst 80 ng/mL. Baldwin 2020. Hos fem barn till mödrar som uppgav minst fem brittiska enheter, à 8 g, i veckan efter vecka 36 var PEth 0, 0, 21,4, 21,7 och 22,9 ng/mL, medan det högsta värdet i samma material var 3 991,6 ng/mL. Henderson 2023, resultat. Bland 2 006 nyfödda i Ontario som inte fått blod låg 15,5 procent över 20 ng/mL och 1,2 procent över cirka 200 ng/mL, med det högsta värdet 1,74 µmol/L. DiBattista 2022. Andelen nyfödda kring gränsen 20 ng/mL har varierat kraftigt mellan populationer: över 20 ng/mL hos 6,5 och 8,4 procent i två amerikanska material, och minst 20 ng/mL hos 29,5 procent i ett skotskt och 44 och 63 procent i de sydamerikanska. Bakhireva 2013, Bakhireva 2017, Henderson 2023, Baldwin 2020. I en skotsk kohort var det positiva prediktiva värdet för uppgivet drickande efter vecka 36 bara omkring 5 procent. Henderson 2023. Ett PEth-värde hos ett nyfött barn går därför inte att räkna om till moderns intag, och nyföddas omsättning av PEth är inte känd. Barn som fått blod före provtagningen behöver identifieras, se Transfusion.

När provsvar och anamnes går isär

När PEth och anamnesen inte stämmer överens behöver man gå tillbaka till tidigare prov, tiden sedan senaste uppgivna intag, transfusioner, blodbild och provhantering. Kompletterande markörer väljs utifrån frågan och den tidsperiod den gäller. Flera prov kan hjälpa till att förstå förloppet, men ger ingen exakt alkoholdos och avgör inte automatiskt om personens uppgifter är trovärdiga.

Laboratoriets mätresultat, patientens uppgifter och de förklaringar som har undersökts behöver hållas isär. En möjlig förklaring är inte därmed den mest sannolika, och även en sannolik förklaring måste beläggas i det enskilda fallet; något tak för PEth vid en viss konsumtion, eller någon lägsta nivå som gäller alla med hög konsumtion, finns inte i studierna.

Kompletterande markörer

Markör	Tidsfönster	När provet brukar bli positivt	Vad markören kan pröva	Viktiga felkällor
Etanol i utandning eller blod	Timmar	Pågående intag	Aktuell påverkan och risk för bildning av PEth i provröret	Munalkohol
EtG och EtS i urin	Vanligen 1–2 dygn, längre efter tungt drickande	Små mängder	Nya intag under uppföljning, om proven tas tätt	Handsprit, ”alkoholfri” öl och bakterier i urinen; nivåer och villkor i texten
CDT i serum	Veckor; halveringstid cirka 10 dygn	För de flesta ett högt intag i storleksordningen 50–80 g etanol per dag under 1–2 veckor; inget individuellt minimum	Långvarigt högt intag	Svår leversjukdom och sällsynta transferrinvarianter; normalt CDT utesluter inte högt intag
EtG i hår	Månader; den senaste veckan kommer inte med	Gränsvärden i pg/mg, se nedan	Uppgiven abstinens och långvarigt högt intag	Blekning och permanent färgning sänker värdet

PEth speglar främst de senaste veckorna, längre än urinmarkörerna; guiden anger en halveringstid på omkring sex dygn och flera veckor till negativt prov. Företagshälsans guide 2019. Efter höga startvärden har PEth varit mätbart mer än två månader efter uppgivet sista intag. Stöth 2023b.

För urin-EtG beror tidsfönstret på dos och gräns. Efter i genomsnitt 26 g etanol togs det sista positiva provet i medeltal 22 timmar efter drickandet vid gränsen 100 ng/mL och 12 timmar vid 500 ng/mL, med standardavvikelser på omkring fem timmar. Efter 79 g var medeltiden 37 timmar vid 100 ng/mL, med en standardavvikelse på tolv timmar. Enskilda personers kortaste och längsta tider redovisas inte. Efter den lägsta dosen var inget prov positivt efter 48 timmar, och tolv timmar efter den dosen var alla prov positiva vid gränserna 100 och 200 ng/mL, men bara hälften vid 500 ng/mL. Hos 32 alkoholberoende patienter i avgiftning, som alla hade minst 1 g/L etanol enligt utandningsprov vid inskrivningen, dröjde det därefter cirka 40–130 timmar (median 78) innan EtG kom under 0,5 mg/L (500 ng/mL). Räknat från den tidpunkt då etanolen beräknades vara borta var spridningen cirka 30–110 timmar (median 66). Proven togs en gång om dagen, och enligt författarna bidrog det sannolikt till den breda spridningen. Tiden hängde bara svagt ihop med alkoholhalten vid inskrivningen. Jatlow 2014, tabell 2–3 och resultat, Helander 2009.

EtG kan också bli mätbart utan att personen har druckit, eller bildas i provet efter provtagningen. Hos 11 försökspersoner som använde handsprit med 62 procent etanol var femte minut i tio timmar, tre dagar i rad, uppmättes som mest 2,0 mg/L (2 001 ng/mL). När etanol, 1 g/L, tillsattes till urin med E. coli som från början saknade EtG och EtS, bildades EtG i 9 av 26 prov vid förvaring i rumstemperatur. Efter ett dygn låg sju av dem över gränsen 0,5 mg/L (0,5–17,6 mg/L, median 3,3), och efter fem dygn låg alla nio på 0,3–35,2 mg/L (median 2,4). Långsam bildning sågs också i tre prov med natriumfluorid som konserveringsmedel och i två som förvarades i kylskåp. I ett andra försök fick jäst och glukos bilda etanol i provet, 0,73–1,47 g/L efter en vecka. EtG bildades då i 3 av 7 prov med E. coli, 1,8–71,4 mg/L, men i inget av 5 oinfekterade kontrollprov. Författarna varnar särskilt för detta när urinen innehåller socker, som vid diabetes. EtS bildades inte i något av försöken. Reisfield 2011, Helander 2007.

Även drycker som säljs som alkoholfria kan ge mätbart EtG i urinen. ”Alkoholfri” öl får i Tyskland innehålla upp till 0,5 volymprocent etanol. I ett försök innehöll ölet 0,41–0,42 procent. Fyra försökspersoner drack 2,5 liter på en timme, cirka 8 g etanol, en mängd som författarna själva kallade ovanligt stor och valde för att få så höga halter som möjligt. Tre hade som mest 0,30–0,87 mg/L EtG i urinen. Den fjärde hade 14,1 mg/L i morgonurinen dagen efter. Författarna föreslog att EtG hade samlats i urinen under natten men kunde inte utesluta att personen hade druckit efter försöket, något personen förnekade. Thierauf 2010.

Ett förhöjt CDT är svårt att förklara med ett enstaka intag eller med måttligt drickande, om andra orsaker till förhöjt CDT är uteslutna. Mängderna ovan är ungefärliga och inga minimikrav för enskilda personer. Vid måttligt eller episodiskt drickande är CDT oftast normalt. Sällsynta genetiska varianter av transferrin kan ge falskt förhöjda värden, och i en studie med HPLC hade 6 av 50 patienter med leversjukdom i slutstadiet (12 procent) CDT på minst 1,8 procent, över metodens referensintervall. Av de nio förhöjda proven i hela materialet kunde åtta undersökas för EtG, och fem var positiva, så en del av dem kan ha speglat drickande. Företagshälsans guide 2019, Andresen-Streichert 2018, Bergström och Helander 2008.

För hår-EtG anger den senaste konsensusen från Society of Hair Testing två gränser för det hårsegment som ligger närmast hårbotten. Under 5 pg/mg i ett segment på högst 6 cm talar inte emot uppgiven abstinens under motsvarande period, medan 5 pg/mg eller mer i ett segment på 3–6 cm starkt talar för att personen har druckit under perioden. Enstaka tillfällen av drickande kan enligt samma dokument inte alltid uteslutas. Minst 30 pg/mg i ett segment på 3–6 cm talar starkt för kroniskt högt intag, som konsensusen definierar som i genomsnitt minst 60 g etanol per dag under det senaste året. Kortare eller längre segment ska då tolkas med försiktighet. Gränserna är satta för pulveriserat hår och de metoder dokumentet anger. Ett laboratorium som arbetar på annat sätt ska visa i extern kvalitetssäkring att resultaten blir jämförbara. Provtagningsställe, hårväxt och kosmetisk behandling behöver också vägas in, och intaget under den sista veckan före provtagningen kommer inte med. Hår i vilofas kan bidra till medelhalten, och en segmentanalys kan ge information om förändringar i drickmönstret. SoHT 2026, avsnitt 1–3, Bevan och Tsanaclis 2025.

I en studie av 14 patienter med alkoholberoende permanentfärgade fem håret var fjärde till åttonde vecka, fem blekte det var sjätte till åttonde vecka och fyra behandlade det inte. Jämfört med det hårbottennära segmentet var hår-EtG i de äldre segmenten i genomsnitt 82 ± 11 procent lägre vid färgning och 65 ± 24 procent lägre vid blekning, efter justering för ändrat drickande. Studiens sammanfattning anger siffrorna i omvänd ordning, men resultatdelen och tabell 1 stöder ordningen här. Spridningen var stor, och procentsatserna kan inte användas för att räkna tillbaka till ett värde före behandlingen. Crunelle 2015.

I 27 293 provpar från svensk företagshälsovård var 66 procent negativa och 16 procent positiva för både PEth och CDT, med gränserna PEth över 0,30 µmol/L och CDT minst 2,0 procent. PEth var ensamt positivt i 15 procent och CDT ensamt i cirka 3 procent. Av de par som var positiva för minst en av markörerna var PEth positivt i 90 procent och CDT i 57 procent. Siffrorna beskriver hur ofta markörerna sammanföll i materialet, inte hur väl de upptäcker högt intag. Författarna menar att skillnaderna framför allt beror på var gränserna dras. Helander och Sparring 2026.

Bland 1 170 personer i en annan studie hade 53 av de 383 som klassades som storkonsumenter utifrån hår-EtG, 14 procent, PEth under 20 ng/mL. Sammanfattningen anger i stället 483 storkonsumenter. Författarna tolkar fyndet som att drickandet hade minskat en tid före provtagningen, men det verifierades inte. Dumitrascu 2024.

PEth och hår-EtG speglar olika tidsperioder, så det är väntat att de inte alltid stämmer överens. Vid 136 schweiziska trafikmedicinska bedömningar stämde markörerna överens i ungefär två tredjedelar av fallen. Ingen med hår-EtG som talade för abstinens hade PEth på minst 210 ng/mL (0,30 µmol/L). Av 51 med hår-EtG på minst 30 pg/mg hade däremot nio under 20 ng/mL, så ett negativt PEth utesluter inte högkonsumtion några månader tidigare. Schröck 2016b, tabell 1.

Ett negativt urin-EtG motsäger inte heller ett högt PEth. I ett amerikanskt material med 3 132 provpar var 7,2 procent positiva för PEth men negativa för EtG, med PEth upp till 1 157 ng/mL (1,6 µmol/L). Det stämmer med att personen slutat dricka några dagar före ett planerat prov. Den omvända kombinationen var ovanlig, 0,7 procent. Snozek 2026b, tabell 2. I ett övervakningsprogram för läkare hade fem av sju som förnekade intag trots positivt urin-EtG eller EtS PEth under 20 ng/mL. Hos de fem låg EtG, omräknat till en standardiserad kreatininhalt, på 224–868 ng/mL. Deras förklaring godtogs, men utan oberoende kontroll. Skipper 2013.

Hos leverpatienter var CDT aldrig positivt utan att PEth också var det. Alla tio som uppgav minst 350 g etanol i veckan hade positivt PEth och negativt CDT. Aboutara 2022.

Transplantationsutredning

Inför levertransplantation används PEth ofta för att bedöma alkoholintag, och följderna av ett positivt svar kan bli stora. I en enhetlig screening av 865 kandidater hade 5,6 procent minst 20 ng/mL, med värden från 20 till 1 833 ng/mL (0,028–2,6 µmol/L). Svaret påverkade det kliniska beslutet hos 58 procent av dem som var positiva. Skillnaderna mot patientens uppgifter fanns främst vid lägre värden. Alla sju med 700–1 833 ng/mL hade själva redovisat sitt drickande. Fipps 2024. Vid ett centrum som tillämpade nolltolerans med gränsen 10 ng/mL blev det klart vanligare att utredningen avbröts eller att patienten ströks från väntelistan av alkoholskäl efter att PEth införts. Räknat i antal gällde det 19 av 210 patienter (9 procent) efter införandet mot 10 av 157 (6 procent) före. Den justerade hazardkvoten, 2,86 (95 % KI 1,67–4,97) i en analys där dödsfall räknades som konkurrerande risk, är betydligt större än den råa skillnaden. Studien redovisar inga PEth-värden. Positiva svar bekräftades inte på annat sätt, och transfusioner beaktades inte. Selim 2022.

Ett negativt prov utesluter inte intag några veckor tidigare. Bland levertransplanterade och kandidater var alla elva som medgav intag den senaste veckan positiva, men bara tre av sju som medgav intag en till fyra veckor tidigare. Andresen-Streichert 2017. Hos en kandidat som medgav intag den senaste veckan och hade positivt urin-EtG och EtS var PEth negativt vid gränsen 20 ng/mL. Barrio 2020. Bland levertransplanterade som förnekade intag vid studiestart hade 46 av 189 (24 procent) PEth på minst 8 ng/mL vid något av tre provtillfällen. Medianen bland de positiva var 14,3 ng/mL i kontrollgruppen och 23,7 ng/mL i gruppen med alkoholberoende, båda under 0,05 µmol/L, men medelvärdena var 17,4 (standardavvikelse 9,2) respektive 74,5 ng/mL (118,3), så i gruppen med alkoholberoende låg en del klart över 0,05 µmol/L. Av de 24 som medgav intag var å andra sidan 13 negativa vid gränsen 8 ng/mL. Fleming 2017, tabell 3. Andelen beror starkt på vilken gräns som används, och självrapporten och proven gällde inte samma tidsperiod. Fleming 2017. Efter transplantationen hittades PEth över 0,30 µmol/L hos 23 av 143 patienter (16,1 procent) med prov var tredje månad, mot 18 (12,6 procent) med prov var sjätte. Skladany 2026.

Slutsats

Ett mätbart PEth talar starkt för att etanol har funnits i blodet. Det visar inte säkert att personen själv har druckit, eftersom PEth kan ha följt med transfunderat blod eller ha bildats i provröret. Värdet visar inte hur mycket personen har druckit eller hur drickandet har varit fördelat. Samma uppgivna intag har gett värden från omätbara till kraftigt förhöjda.

Nära 0,05 och 0,30 µmol/L kan mätosäkerheten flytta ett svar över eller under gränsen. Ett svar på 0,32 µmol/L från ett laboratorium och 0,28 från ett annat behöver inte betyda att halten skiljer sig, och ett rapporterat värde blir varken högre eller lägre för att det ligger inom den beräknade spridningen. Mellan svenska laboratorier var spridningen omkring 12 procent 2021–2022 och i en internationell jämförelse 22–25 procent. För ett enskilt svar gäller det analyserande laboratoriets mätosäkerhet. Om ett beslut dessutom bör kräva en säkerhetsmarginal är en annan, delvis rättslig fråga. Rättstoxikologer har föreslagit en ensidig marginal beräknad på laboratoriets egen mätosäkerhet när ett svar kan få negativa följder för den undersökte, medan andra menar att gränserna 20 och 200 ng/mL redan rymmer osäkerheten.

Provhanteringen kan både sänka och höja värdet. Etanolfria prov var i genomsnitt stabila i fyra veckor, både i kylskåp och i rumstemperatur, i en studie med tio prov. I en annan studie sjönk enskilda prov utan kyla till 43 procent av startvärdet på tio dygn, och i en tredje innehöll flytande blod som stått en till två veckor i kyla i genomsnitt två tredjedelar (67 ± 24 procent) av halten i torkade blodfläckar. Om provet innehåller etanol kan PEth i stället bildas efter provtagningen. Med 2 g/L etanol tillsatt och 48 timmar i rumstemperatur blev det 0,03–0,08 µmol/L i provrör, men upp till omkring 2 µmol/L i ett blodfläckssystem utan enzymhämmare.

I de kontrollerade försök med ett enda intag som jag har gått igenom är det högsta exakta värdet från ett startprov under detektionsgränsen 0,131 µmol/L, och omkring 0,2 µmol/L kan avläsas ur en figur. Något dokumenterat fall över 0,30 µmol/L från ett rapporterat negativt startprov har jag inte hittat. Försöken är få och små. Deras högsta värden är ingen biologisk gräns, men inget i dem talar för att ett enda tillfälle kan ge hur högt värde som helst.

I de studier jag har gått igenom spänner halveringstiderna från 0,79 till 20,8 dagar enligt en resultattext som motsägs av samma studies tabell, och i avgiftningsstudier med upprepade prov och markörkontroll från 3,67 till 10,4 dagar. När halveringstiden räknades fram för en hel grupp vecka för vecka blev den längre under abstinensen; det är ett gruppresultat, inte ett belägg för att den förlängdes hos varje person. I en avgiftningsstudie kom 12 av de 17 som kunde följas under 0,284 µmol/L inom fyra veckor, men för två togs det första provet under den gränsen mer än sex veckor efter det första provet; när gränsen passerades framgår inte. En låg kvar över 0,028 µmol/L drygt nio veckor efter uppgivet sista intag. I en annan studie var PEth fortfarande mätbart efter 19 dygn i slutenvård hos alla fyra som provtogs då; två av dem hade 0,87 och 0,95 µmol/L, och den ena hade börjat på 10,1 µmol/L. Om ett värde kan vara kvar sedan före abstinensen beror på vilken halveringstid som antas, och den enskildes halveringstid är okänd utan upprepade prov. För att 0,30 µmol/L ska finnas kvar efter tre veckor blir det beräknade startvärdet 0,60 µmol/L vid en halveringstid på 20,8 dagar och omkring 15 µmol/L vid 3,7 dagar. Exemplet visar framför allt hur känslig bakåträkningen är för antagandet om halveringstid, och den längsta skattningen bygger på svagare underlag än den kortaste i avgiftningsstudierna.

Andra förklaringar behöver beläggas i det enskilda fallet. Efter en enda erytrocytenhet har mottagarens PEth som mest legat på 0,12 µmol/L i de studier jag har gått igenom, och för tarmjäsning finns bara fallrapporter där endogen etanolproduktion inte har verifierats. Alla yttervärden ovan gäller de personer som undersöktes.

Källor och urval

Litteraturen i artikeln är ett urval, inte en systematisk översikt.

För engångsintag gjordes en riktad litteratursökning till och med den 20 oktober 2026 i PubMed, kompletterad med referenslistor och sökningar efter äldre metodartiklar och senare publikationer. Studier med givna försöksdoser skiljs från självrapporterad vardagskonsumtion. Flera publikationer om samma personer räknas inte som oberoende bekräftelser. Ett äldre ryskt original av Rakhimov från 1988 har inte varit åtkomligt och ingår inte i den kvantitativa jämförelsen. Rakhimov 1988.

En pilotrapport med två personer från 2014 nämns i Schröcks artikel, men själva rapporten saknas också i underlaget. Inga individuella toppvärden hämtas därifrån. Schröck 2017a, inledning och referens 20.

En närliggande översikt i Bioanalysis från 2014 nämns också där. Av den har bara sammanfattningen varit tillgänglig i denna genomgång; inga kvantitativa uppgifter hämtas från den. Schröck 2014, sammanfattning.

Bedömningen av de äldre cellstudierna i läkemedelsavsnittet skrevs utifrån originalartiklarnas sammanfattningar; fulltexterna har kontrollerats i efterhand. Laboratorieanvisningar och produktuppgifter avser den 18 oktober 2026. Vid referenserna nedan framgår vilka delar som ligger till grund för texten.

Efter den riktade sökningen gjordes i oktober 2026 ett bredare svep med Consensus och fem AI-granskare, som letade efter studier som inte redan fanns i artikeln. Svepet gav 102 poster. Av dem lästes 94 i fulltext, sju bedömdes enbart utifrån sammanfattningen och ett brev enbart utifrån titeln. Det anges vid referensen. Den 27 oktober 2026 kontrollerades artikelns källhänvisningar mot tillgängliga fulltexter, tabeller, figurer och supplement. Där fulltext saknades användes sammanfattningen, vilket anges vid referensen. Fel som den genomgången hittade är rättade. Studier som jag bedömde som relevanta och tillräckligt välgjorda kommenteras i texten. Studier som jag har läst men inte använder listas nedan med skäl. Där en källas sammanfattning eller text inte stämmer med dess tabeller har jag utgått från tabellerna och angett det.

Studier som jag har bedömt men inte använder. För varje publikation nedan anger jag vilket underlag jag hade och varför jag inte använder den.

• Nash 2024, brev om transfusion: varken fulltext eller sammanfattning var tillgänglig, och ämnet täcks av primärstudierna.
• Short 2024, fallrapport om transfusion och munskölj: intaget kontrollerades inte, och rapporten motsäger sig själv.
• Stotts 2022, metabolomik i lagrade erytrocytenheter: PEth mättes inte kvantitativt, och senare mätningar fann ingen nybildning under lagring.
• Isaksson 2011, fallbeskrivningar: total-PEth med äldre metod, utan data som går att använda med dagens analys.
• Woodard 2011 och Quint 2026, utandningsalkohol efter obesitaskirurgi: små studier med utandningsmätare och utan PEth; blodstudierna visar samma sak bättre.
• Marques 2009, rattfyllerister: total-PEth med äldre metod, bara gruppdata och en felskriven enhet.
• Bean 2017, trafikärenden: redovisar inga PEth-koncentrationer, gränsen är oklar och siffrorna stämmer inte inbördes.
• Franceschetto 2022 och Perilli 2023, översikter: inga nya data och fel i extraktionen; jag citerar primärstudierna.
• Umer 2020, nyföddhetsscreening: blodfläckarna låg cirka åtta månader i rumstemperatur, enheterna är felaktiga och moderns intag är okänt.
• Maxwell 2019, navelsträngsblod: ingen uppgift om moderns intag att jämföra med.
• Winder 2023 och Allen 2013, översikter om levertransplantation: inga nya data (bedömda på sammanfattning).
• Hahn 2015, självrapport i en hivkohort: trendstudie utan individuell kontroll, i samma kohort som Asiimwe 2015.
• Faller 2011, blodfläckar mot venöst blod: koncentrationerna för PEth 16:0/18:1 är motsägelsefulla; senare studier är bättre.
• Bantle 2023, nedbrytning i provröret: explorativ och halvkvantitativ.
• Viel 2012, metaanalys av total-PEth: slår ihop resultat som inte är jämförbara och har inmatningsfel.
• Torp 2025, översikt över felkällor i Journal of Hepatology: jag citerar primärstudierna; översikten återger hematokriteffekten utan att ange att den gäller höga koncentrationer.
• Kummer 2016a, metodvalidering: fall–kontrolldesign med enbart självrapport; yttervärdena täcks av starkare studier.
• Wang 2017, metodstudie: 45 frivilliga med uppgivet veckointag ger bara korrelationer och gruppdata, som inte tillför något utöver dagboksstudierna ovan.
• EASL 2018, riktlinje om alkoholrelaterad leversjukdom: nämner PEth bara i förbigående, som en direkt markör med hög specificitet som kan få större betydelse i framtiden, utan gränser eller egna data.

Helander A, Hansson T 2023a. The alcohol biomarker phosphatidylethanol (PEth) – test performance and experiences from routine analysis and external quality assessment. Scandinavian Journal of Clinical and Laboratory Investigation 83:424–431. Analys- och kvalitetssäkringsstudie; underlag för enhetsomräkning, extern kvalitetssäkring och fördelning av rutinprov. DOI.

Gnann H, Weinmann W, Thierauf A 2012. Formation of Phosphatidylethanol and Its Subsequent Elimination During an Extensive Drinking Experiment Over 5 Days. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 36:1507–1511. Originalstudie. DOI.

Kechagias S, Dernroth DN, Blomgren A, Hansson T, Isaksson A, Walther L, Kronstrand R, Kågedal B, Nyström FH 2015. Phosphatidylethanol Compared with Other Blood Tests as a Biomarker of Moderate Alcohol Consumption in Healthy Volunteers: A Prospective Randomized Study. Alcohol and Alcoholism 50:399–406. Originalstudie. DOI.

Schröck A, Thierauf-Emberger A, Schürch S, Weinmann W 2017a. Phosphatidylethanol (PEth) detected in blood for 3 to 12 days after single consumption of alcohol—a drinking study with 16 volunteers. International Journal of Legal Medicine 131:153–160. Originalstudie. DOI.

Hill‐Kapturczak N, Dougherty DM, Roache JD, Karns‐Wright TE, Javors MA 2018. Differences in the Synthesis and Elimination of Phosphatidylethanol 16:0/18:1 and 16:0/18:2 After Acute Doses of Alcohol. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 42:851–860. Originalstudie. DOI.

Herzog J, Skopp G, Musshoff F, Hartung B 2023a. Formation of phosphatidylethanol and ethylglucuronide after low to moderate alcohol consumption in volunteers with a previous three-week alcohol abstinence. Alcohol and Alcoholism 58:599–605. Originalstudie. DOI.

Stöth F, Koch K, Bantle M, Pütz P, Wortmann F, Weinmann W 2023a. Increase of PEth after Single Consumption of Alcohol and Evaluation of a Volumetric DBS Filter Paper Device. Journal of Analytical Toxicology 47:379–384. Originalstudie. DOI.

Walther L, Stenton J, Hansson T, Blomgren A, Andersson A, Isaksson A 2026. PEth Cut‐Off Thresholds for Hazardous Alcohol Consumption Based on a Drinking Study. Drug Testing and Analysis 18:108–117. Originalstudie. DOI.

Helander A, Böttcher M, Dahmen N, Beck O 2019b. Elimination Characteristics of the Alcohol Biomarker Phosphatidylethanol (PEth) in Blood during Alcohol Detoxification. Alcohol and Alcoholism 54:251–257. Originalstudie. DOI.

de Bejczy A, Walther L, Nilsson‐Wallmark C, Askerup B, Isaksson A 2026. Decline of phosphatidylethanol (B‐PEth) during abstinence in patients with alcohol use disorder undergoing withdrawal treatment, and the correlation of B‐PEth with self‐reported alcohol intake. Addiction 121:1474–1482. Originalstudie. DOI.

Bartel M, Hofmann V, Wang S, Mueller J, Sundermann TR, Mueller S 2023. Confounders of Serum Phosphatidylethanol: Role of Red Blood Cell Turnover and Cirrhosis. Hepatic Medicine: Evidence and Research 15:195–208. Originalstudie. DOI.

Snozek CLH, Triana Dopico J, Iverson OC, Smith KA, Heard MJ, Boardman SJ, Langman LJ, Jannetto PJ, Kinard TN 2026a. Impact of a single packed red blood cell unit on recipient phosphatidylethanol. Clinica Chimica Acta 579:120671. Originalstudie. DOI.

Luginbühl M, Wurst FM, Stöth F, Weinmann W, Stove CP, Van Uytfanghe K 2022. Consensus for the use of the alcohol biomarker phosphatidylethanol (PEth) for the assessment of abstinence and alcohol consumption in clinical and forensic practice (2022 Consensus of Basel). Drug Testing and Analysis 14:1800–1802. Konsensusdokument. DOI.

Beck O, Mellring M, Löwbeer C, Seferaj S, Helander A 2021. Measurement of the alcohol biomarker phosphatidylethanol (PEth) in dried blood spots and venous blood—importance of inhibition of post-sampling formation from ethanol. Analytical and Bioanalytical Chemistry 413:5601–5606. Originalstudie. DOI.

Leto AC, Shen M, Aberra FN 2026. Homemade Microbrew: Auto-brewery Syndrome in a Patient with Crohn’s Disease. Digestive Diseases and Sciences 71:6119–6122. Fallrapport. DOI.

Leto A, Shen M, Aberra F 2024. S3958 Brewed from Within: A Case of Phosphatidylethanol Positive Auto-Brewery Syndrome in a Patient with Crohn’s Disease. American Journal of Gastroenterology 119:S2572. Konferensabstract; tidigare rapport om patienten i Leto 2026. DOI.

Drda JC, Smith JP 2025. Endogenous Alcohol and Auto-Brewery Syndrome Complicating Liver Transplantation: A Case Report and Literature Review. Livers 5:13. Fallrapport. DOI.

Iverson OC, Smith KA, Sharma P, Buras MR, Quillen JK, Showkeir DL, Alegria KN, Langman LJ, Jannetto PJ, Kinard TN, Snozek CLH 2025. Phosphatidylethanol clearance after packed red blood cell transfusion. Clinical Biochemistry 137:110909. Originalstudie. DOI.

Årving A, Hilberg T, Sovershaev M, Bogstrand ST, Høiseth G 2023. Falsely low phosphatidylethanol may be associated with biomarkers of haemolytic disease. Basic & Clinical Pharmacology & Toxicology 132:223–230. Originalstudie. DOI.

Stöth F, Kotzerke E, Thierauf-Emberger A, Weinmann W, Schuldis D 2022. Can PEth be Detected with a Cutoff of 20 ng/mL after Single Alcohol Consumption? Journal of Analytical Toxicology 46:e232–e238. Originalstudie. DOI.

Taclob JA, Lyssy L, Nansiyani S, Ruiz B, Nair S 2025. S5656 A Curious Case of Auto-Brewery Syndrome in a Patient Undergoing Liver Transplant Evaluation. American Journal of Gastroenterology 120:S1206. Konferensabstract. DOI.

Karolinska Universitetslaboratoriet. Fosfatidyletanol, B-. Laboratorieanvisning, reviderad 2026-06-16. Anvisning.

Reisfield GM, Teitelbaum SA, Jones JT, Lewis B 2025. The effect of incidental ethanol exposures on the formation of blood phosphatidylethanol. Drug Testing and Analysis 17:570–578. Originalstudie. DOI.

Reisfield GM och medarbetare 2021. Blood Phosphatidylethanol Concentrations Following Regular Exposure to an Alcohol-Based Mouthwash. Journal of Analytical Toxicology 45:950–956. Originalstudie. DOI.

Reisfield GM och medarbetare 2022. Blood Phosphatidylethanol (PEth) Concentrations following Intensive Use of an Alcohol-based Hand Sanitizer. Journal of Analytical Toxicology 46:979–990. Originalstudie. DOI.

Herzog J, Skopp G, Musshoff F 2023b. Development and Validation of Seven Phosphatidylethanol Homologues in Dried Blood Spots Including Preliminary Results after Excessive Use of an Ethanol-Based Hand Sanitizer. Journal of Analytical Toxicology 47:245–252. Originalstudie. DOI.

Bobeszko M, Czajkowski R, Wójcik M, Sabała P, Lei L, Nalepa I, Barańska J 2002. Modulation by cationic amphiphilic drugs of serine base-exchange, phosholipase d and intracellular calcium homeostasis in glioma C6 cells. Polish Journal of Pharmacology 54(5):483–493. Cellstudie. Underlaget här är originalartikelns sammanfattning. PubMed.

Hii CST, Edwards YS, Murray AW 1992. Basal and phorbol-ester-stimulated turnover of phosphatidylcholine in HeLa cells involve different pathways. Biochemical Journal 288:983–985. Cellstudie. Underlaget här är originalartikelns sammanfattning. DOI.

DailyMed. Dapsone tablet. Produktinformation för tabletter; uppgifter om hemolys och erytrocytöverlevnad, inte en studie av läkemedlets effekt på PEth. Kontrollerad den 18 oktober 2026. Produktinformation.

FASS. Zoloft, koncentrat till oral lösning 20 mg/ml. Produkttext baserad på produktresumé 2026-06-01, kontrollerad den 18 oktober 2026. Underlag för etanolinnehållet i denna beredning; ingen PEth-studie. Produkttext.

Söderpalm B och medarbetare 2025. Efficacy and safety of varenicline and bupropion, in combination and alone, for alcohol use disorder: a randomized, double-blind, placebo-controlled multicentre trial. The Lancet Regional Health – Europe 54:101310. Randomiserad patientstudie med PEth och självrapporterade dagar med hög konsumtion som primära utfallsmått. DOI.

Helander A, Hermansson U, Beck O 2019a. Dose–Response Characteristics of the Alcohol Biomarker Phosphatidylethanol (PEth)—A Study of Outpatients in Treatment for Reduced Drinking. Alcohol and Alcoholism 54:567–573. Förlagsversion. Se metod, resultat, figurer och diskussion. Originalkälla.

Javors MA, Hill-Kapturczak N, Roache JD, Karns-Wright TE, Dougherty DM 2016. Characterization of the Pharmacokinetics of Phosphatidylethanol 16:0/18:1 and 16:0/18:2 in Human Whole Blood After Alcohol Consumption in a Clinical Laboratory Study. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 40:1228–1234. Originalartikel. DOI.

Lopez-Cruzan M och medarbetare 2018. Pharmacokinetics of Phosphatidylethanol 16:0/20:4 in Human Blood After Alcohol Intake. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 42:2094–2099. Delgrupp med 18 personer från Hill-Kapturczak 2018. DOI.

Spleis F och medarbetare 2025, publicerad på nätet 2024. Detection of phosphatidylethanol after ethanol intake with targeted blood alcohol concentrations of 0.6 g/kg and 0.75 g/kg. International Journal of Legal Medicine 139:589–596. Originalartikel. Resultattext och tabell 2 innehåller de avvikelser som diskuteras ovan. DOI.

Aboutara N, Jungen H, Szewczyk A, Müller A, Iwersen-Bergmann S 2023. PEth 16:0/18:1 and 16:0/18:2 after consumption of low doses of alcohol—a contribution to cutoff discussion. Drug Testing and Analysis 15:104–114. Originalartikel; här används första morgonprovet i en tredagarsserie. DOI.

Dengiz H, Gören İE, Atasoy-Aydin A, Daglioglu N 2024. Phosphatidylethanol (PEth) detected in Dried Blood Samples (DBS) after single consumption of alcohol. TIAFT 2024, Abstract Book, AB P-12, s. 368. Konferensabstract. Abstractbok, PDF.

Gnann H 2011. Phosphatidylethanol – ein Alkoholkonsummarker auf dem Weg in die klinisch-forensische Routinediagnostik. Avhandling, Universität Freiburg. Här används metoderna för drickförsöken och resultaten efter första dosen; upprepade dosers senare värden ingår inte som engångsresultat. Universitetets original.

Varga A, Hansson P, Lundqvist C, Alling C 1998. Phosphatidylethanol in Blood as a Marker of Ethanol Consumption in Healthy Volunteers: Comparison with Other Markers. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 22:1832–1837. Förlagsversion; engångsgruppen omfattade fem personer och analysen avsåg total-PEth. DOI.

Gnann H och medarbetare 2009. Selective detection of phosphatidylethanol homologues in blood as biomarkers for alcohol consumption by LC-ESI-MS/MS. Journal of Mass Spectrometry 44:1293–1299. Förlagsversion; metodartikel med ett engångsförsök hos en person, separat från obduktionsmaterialet. DOI.

Nguyen VL, Paull P, Haber PS, Chitty K, Seth D 2018. Evaluation of a novel method for the analysis of alcohol biomarkers: Ethyl glucuronide, ethyl sulfate and phosphatidylethanol. Alcohol 67:7–13. Förlagsversion; drickförsöket omfattade två personer. PEth mättes i en erytrocytberedning. Se figur 2 och provberedningen. DOI.

Van Uytfanghe K, Heughebaert L, Abatih E, Stove CP 2022. Set-up of a population-based model to verify alcohol abstinence via monitoring of the direct alcohol marker phosphatidylethanol 16:0/18:1. Addiction 117:2108–2118. Förlagsoriginal och Supporting Information R1. Hemprovtagning med VAMS; jämförelse med självrapporter i samma studie, inte oberoende verifierad avhållsamhet. Se särskilt metod, figur 4, tabell 2 och begränsningar. Originalartikel.

Bjerner J, Sovershaev M, Vigerust EW, Hilberg T, Fjøse JØ, Karlsen TR 2026, publicerad på nätet 2025. Estimation of half-life with confidence interval for phosphatidylethanol (PEth) in blood based on two consecutive measurements. Annals of Clinical Biochemistry 63:319–326. Förlagsoriginal och supplement. Jämförelse av beräkningssätt på laboratoriedata; uppgifter om faktiska alkoholintag saknades. Originalartikel.

White D, Salman S, Joyce DA 2025, publicerad på nätet 2024. Utilising paired measurements of phosphatidylethanol to monitor early success in alcohol abstinence. Drug and Alcohol Review 44:80–89. Originalstudie med veckovisa prov under fyra veckor; PEth mättes i en erytrocytberedning. Den citerade metodartikeln från 2022 identifierar PEth-formen som 16:0/18:1 i sin sammanfattning; den uppgiften används här utan en separat bedömning av metodvalideringen. Modellunderlaget omfattade 23 personer, med intern prövning och två självrapporterade nya alkoholintag. Ingen extern validering eller undersökning av antalet tidigare dryckestillfällen. Originalartikel.

Dumitrascu C och medarbetare 2025. Ethylated Phosphorylcholine as a New Marker for Alcohol Consumption: A Proof of Concept. Drug Testing and Analysis 17:2262–2270. Förlagsversion och förlagets kalkylarkssupplement, tabell S7 på fliken Proof-of-concept. Engångsförsöket omfattade en person; det större observationsmaterialet är ett annat delmaterial. DOI och supplement.

Simon TW och medarbetare 2025. Calibration and evaluation of a refined pharmacokinetic model for three homologs of phosphatidylethanol. Chemico-Biological Interactions 408:111414. Förlagsversion samt båda supplementfilerna till Appendix A, med kompletterande tabeller, kurvor och modellbeskrivning. Modellerade koncentrationer behandlas inte som uppmätta toppvärden. DOI.

Rakhimov MM och medarbetare 1988. Formation of phosphatidylethanol in alcoholic intoxication. Voprosy meditsinskoi khimii 34(3):101–107. Ryskt original. Endast bibliografisk post och sammanfattning har varit åtkomliga; inga individuella toppvärden hämtas därifrån. PubMed.

Skråstad RB, Aamo TO, Andreassen TN, Havnen H, Hveem K, Krokstad S, Salvesen Ø, Spigset O 2023. Quantifying Alcohol Consumption in the General Population by Analysing Phosphatidylethanol Concentrations in Whole Blood: Results from 24,574 Subjects Included in the HUNT4 Study. Alcohol and Alcoholism 58:258–265. Befolkningsstudie; resultat, tabell 1 och supplementtabell 1–2 ligger till grund för texten. DOI.

Watt J, Morley KC, Haber PS, Seth D, Volovets A 2025. Validation of blood phosphatidylethanol as an alcohol consumption biomarker in patients with alcohol use disorder and liver disease at a liver transplant center. Alcohol, Clinical and Experimental Research 49:2013–2024. Originalstudie; avsnittet om hematokritkorrigering används. DOI.

Hahn JA, Murnane PM, Vittinghoff E och medarbetare 2021. Factors associated with phosphatidylethanol (PEth) sensitivity for detecting unhealthy alcohol use: An individual patient data meta-analysis. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 45:1166–1187. Metaanalys av individdata från 21 studier; tabell 3–4 ligger till grund för texten. DOI.

Skråstad RB, Salvesen Ø, Andreassen TN, Aamo TO, Hveem K, Krokstad S, Spigset O 2025. Impact of Sex, Age, Body Composition and Kidney Function on the Relationship Between Self-Reported Alcohol Consumption and Phosphatidylethanol – Data From the HUNT Study. Basic & Clinical Pharmacology & Toxicology 137:e70141. Befolkningsstudie med självrapporterat intag. DOI.

Vanlerberghe BTK, Dumitrascu C, van den Eede N och medarbetare 2025. Phosphatidylethanol and ethyl glucuronide to categorize alcohol consumption in alcohol-related cirrhosis. JHEP Reports 7:101433. Originalstudie med 110 patienter med cirros. DOI.

Stewart SH, Koch DG, Willner IR, Anton RF, Reuben A 2014. Validation of blood phosphatidylethanol as an alcohol consumption biomarker in patients with chronic liver disease. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 38:1706–1711. Originalstudie med 222 patienter med kronisk leversjukdom. DOI.

Stöth F, Weinmann W, Soravia LM, Pfeifer P 2023b. Evaluation of Phosphatidylethanol Elimination in Alcohol Use Disorder Patients Undergoing Withdrawal Treatment. Alcohol and Alcoholism 58:266–273. Originalstudie med 49 patienter i behandling för alkoholberoende; metod, tabell 1–4 och diskussion ligger till grund för texten. DOI.

Beck O, Barroso M, Hermansson S, Widén C, Wallin C, Nilsson-Wallmark C, de Bejczy A 2025. Volumetric dried blood spots for determination of phosphatidylethanol: Validation of a liquid chromatography tandem mass spectrometry method and clinical application. Drug Testing and Analysis 17:231–237. Metod- och klinisk studie; halveringstider från två prov hos 31 patienter. DOI.

Beck O, Helander A, Hermansson U 2019. Företagshälsans guide för kvalitetssäkrad alkohol- och drogkontroll i arbetslivet. Sveriges Företagshälsor 2019:2. Tidsfönster för EtG och CDT, s. 22–23. PDF.

Jatlow PI, Agro A, Wu R och medarbetare 2014. Ethyl Glucuronide and Ethyl Sulfate Assays in Clinical Trials, Interpretation, and Limitations: Results of a Dose Ranging Alcohol Challenge Study and 2 Clinical Trials. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 38:2056–2065. Doseringsstudie; tabell 2–3. DOI.

Helander A, Böttcher M, Fehr C, Dahmen N, Beck O 2009. Detection Times for Urinary Ethyl Glucuronide and Ethyl Sulfate in Heavy Drinkers during Alcohol Detoxification. Alcohol and Alcoholism 44:55–61. Originalstudie; förlagets fulltext är läst. DOI.

Helander A, Olsson I, Dahl H 2007. Postcollection Synthesis of Ethyl Glucuronide by Bacteria in Urine May Cause False Identification of Alcohol Consumption. Clinical Chemistry 53:1855–1857. Kort originalrapport; förlagets fulltext är läst. DOI.

Reisfield GM, Goldberger BA, Crews BO och medarbetare 2011. Ethyl Glucuronide, Ethyl Sulfate, and Ethanol in Urine after Sustained Exposure to an Ethanol-Based Hand Sanitizer. Journal of Analytical Toxicology 35:85–91. Originalstudie; förlagets fulltext är läst. DOI.

Thierauf A, Gnann H, Wohlfarth A och medarbetare 2010. Urine tested positive for ethyl glucuronide and ethyl sulphate after the consumption of ”non-alcoholic” beer. Forensic Science International 202:82–85. Originalstudie; förlagets fulltext är läst. DOI.

Favretto D, Andraus M, Appenzeller BM och medarbetare 2026. 2026 Consensus for the Use of Alcohol Markers in Hair for Supporting the Assessment of Abstinence and Chronic Alcohol Consumption. Drug Testing and Analysis, publicerad på nätet 28 september 2026. Konsensusdokument från Society of Hair Testing; ersätter versionen från 2019. DOI.

Bevan S, Tsanaclis L 2025. Hair EtG Testing in Combination With Measurements of PEth and EtG in Blood to Improve the Assessment of Alcohol Consumption. Drug Testing and Analysis 17:1588–1593. Originalstudie; förlagets fulltext är läst. DOI.

Crunelle CL, Yegles M, De Doncker M och medarbetare 2015. Influence of repeated permanent coloring and bleaching on ethyl glucuronide concentrations in hair from alcohol-dependent patients. Forensic Science International 247:18–22. Originalstudie; förlagets fulltext är läst. Sammanfattningen och resultatdelen anger procentsatserna för färgning och blekning i olika ordning. Artikeln följer resultatdelen och tabell 1. DOI.

Helander A, Sparring F 2026. Cutoff-dependent test responses and age, sex and seasonal variations of the alcohol biomarkers phosphatidylethanol (PEth) and carbohydrate-deficient transferrin (CDT). Scandinavian Journal of Clinical and Laboratory Investigation 86:384–393. 27 293 provpar från företagshälsovård; provpar är inte personer. Den öppna fulltexten är läst. DOI.

Andresen-Streichert H, Müller A, Glahn A, Skopp G, Sterneck M 2018. Alcohol Biomarkers in Clinical and Forensic Contexts. Deutsches Ärzteblatt International 115:309–315. Översikt; avsnittet om CDT används. DOI.

Bergström JP, Helander A 2008. HPLC evaluation of clinical and pharmacological factors reported to cause false-positive carbohydrate-deficient transferrin (CDT) levels. Clinica Chimica Acta 389:164–166. Originalstudie; förlagets fulltext är läst. DOI.

Dumitrascu C, Gys C, Wille SMR och medarbetare 2024. The complementarity of phosphatidylethanol in whole blood and ethyl glucuronide in hair as biomarkers for the monitoring of alcohol use. Drug Testing and Analysis 16:398–405. Siffrorna i texten kommer från författarnas accepterade manuskript (resultat, tabell 1 och supplementtabell S3, Antwerpens universitets arkiv); sammanfattningen anger 483 storkonsumenter. DOI.

Lewis BG, Krueger JJ, Padilla-Jones A, Snow J, Johnson-Davis KL, Curry SC 2026. Packed red blood cell transfusion affecting phosphatidylethanol concentration. Clinical Toxicology 64:827–831. Originalstudie. DOI.

Kinard TN, Sharma P, Alegria KN, Langman LJ, Jannetto PJ, Snozek CLH 2024. Characterization of the alcohol biomarker phosphatidylethanol in donor whole blood and apheresis red blood cells: Implications for transfusion recipients. Transfusion 64:1617–1622. Originalstudie. DOI.

Snozek CLH, Kinard TN, Alegria KN, Jannetto PJ, Langman LJ 2023. Artificial elevation of phosphatidylethanol due to red blood cell transfusion. Clinical Biochemistry 120:110651. Originalstudie. DOI.

Wang JAS, Cruz Cruz GV, Shetty A, Esquivel D, Saab S, Shoptaw S, Meza J 2025. False-Positive Phosphatidylethanol Results Due to Blood Transfusion and Implications in the Process of Liver Transplantation Selection. Journal of Addiction Medicine 19:487–489. Bedömd enbart utifrån sammanfattningen. DOI.

Williams G, Keller J, Prajapati V, DelBaugh R, Sanford K, Poklis J, Nanco C, Wolf C 2025. B-324 Prevalence of high phosphatidylethanol (PEth) concentrations in a blood transfusion product. Clinical Chemistry 71(S1):i292. Kongressabstrakt. DOI.

Aboutara N, Jungen H, Szewczyk A, Müller A, Iwersen‐Bergmann S 2024. Stability of PEth 16:0/18:1, 16:0/18:2, 16:0/20:4, 18:0/18:1, 18:0/18:2, and 18:1/18:1 in authentic whole blood samples (at room temperature). Drug Testing and Analysis 16:440–446. Originalstudie. DOI.

Luginbühl M, Weinmann W, Butzke I, Pfeifer P 2019. Monitoring of direct alcohol markers in alcohol use disorder patients during withdrawal treatment and successive rehabilitation. Drug Testing and Analysis 11:859–869. Originalstudie. DOI.

Skråstad RB, Spigset O, Aamo TO, Andreassen TN 2021. Stability of Phosphatidylethanol 16:0/18:1 in Freshly Drawn, Authentic Samples from Healthy Volunteers. Journal of Analytical Toxicology 45:417–421. Originalstudie. DOI.

Faller A, Richter B, Kluge M, Koenig P, Seitz HK, Skopp G 2013. Stability of phosphatidylethanol species in spiked and authentic whole blood and matching dried blood spots. International Journal of Legal Medicine 127:603–610. Originalstudie. DOI.

Dumitrascu C, van de Lavoir MCA, Neels H, Covaci A, Jacobs W, D’Hondt D, van Nuijs ALN 2021. Stability of phosphatidylethanol 16:0/18:1 in authentic and spiked whole blood. Drug Testing and Analysis 13:1219–1222. Originalstudie. DOI.

Herzog J, Skopp G, Musshoff F, Hartung B 2024. Storage stability of phosphatidylethanol homologues in whole blood and dried blood spots of nonalcoholics at different temperatures over 60 days. Drug Testing and Analysis 16:968–976. Originalstudie. DOI.

Aradóttir S, Seidl S, Wurst FM, Jönsson BAG, Alling C 2004b. Phosphatidylethanol in Human Organs and Blood: A Study on Autopsy Material and Influences by Storage Conditions. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 28:1718–1723. Originalstudie. DOI.

Aradottir S 2004a. Phosphatidylethanol formation and degradation in human and rat blood. Alcohol and Alcoholism 39:8–13. Originalstudie. DOI.

Hose J, Andresen‐Streichert H, Thevis M, Rothschild MA, Juebner M 2025a. Phosphatidylethanol in post‐mortem blood: A comparative study of blood matrices and its stability at routine storage conditions. Journal of Forensic Sciences 70:1963–1972. Originalstudie. DOI.

Bashilov A, Osipenko S, Ikonnikova K, Kovaleva O, Izotov B, Nikolaev E, Kostyukevich Y 2022. False Positive Results of Phosphatidylethanol (PEth) Quantitation in Dried Blood Spots (DBS): The Influence of Alcohol Vapors. Separations 9:250. Originalstudie; fulltexten och supplementtabell S4 är lästa. DOI.

Gomonit MM, Roman M, Skillman BN, Truver MT, Kronstrand R 2025. Quantification of phosphatidylethanol 16:0/18:1 in blood using supercritical fluid chromatography–tandem mass spectrometry. Journal of Analytical Toxicology 49:289–298. Originalstudie. DOI.

Liu Y, Zhang X, Li J, Huang Z, Lin Z, Wang J, Zhang C, Rao Y 2018. Stability of Ethyl Glucuronide, Ethyl Sulfate, Phosphatidylethanols and Fatty Acid Ethyl Esters in Postmortem Human Blood. Journal of Analytical Toxicology 42:346–352. Originalstudie. DOI.

Bakhireva LN, Shrestha S, Gutierrez HL, Berry M, Schmitt C, Sarangarm D 2016. Stability of Phosphatidylethanol in Dry Blood Spot Cards. Alcohol and Alcoholism 51:275–280. Originalstudie. DOI.

Lakso HÅ, Wuolikainen A, Sundkvist A, Johansson I, Marklund SL 2019. Long-term stability of the alcohol consumption biomarker phosphatidylethanol in erythrocytes at −80 °C. Clinical Mass Spectrometry 11:37–41. Originalstudie. DOI.

Finanger T, Melby K, Spigset O, Andreassen TN, Lydersen S, Skråstad RB 2024. Relationship between alcohol intake based on daily smartphone-reported consumption and PEth concentrations in healthy volunteers. Alcohol and Alcoholism 59:agae040. Originalstudie. DOI.

Torp N, Bech KT, Schnefeld HL, Johansen S, Hansen CD, Semmler G, Benjumea JV, Lindvig KP, Thorhauge KH, Jensen EL, Petersen EE, Hansen JK, Villesen IF, Andersen P, Bergmann ML, Krag A, Israelsen M, Thiele M 2025. Phosphatidylethanol and self-reported alcohol intake to subclassify individuals at risk of steatotic liver disease: an analysis of data from a prospective cohort study. The Lancet Gastroenterology & Hepatology 10:975–985. Bedömd enbart utifrån sammanfattningen. DOI.

Schröck A, Wurst FM, Thon N, Weinmann W 2017b. Assessing phosphatidylethanol (PEth) levels reflecting different drinking habits in comparison to the alcohol use disorders identification test – C (AUDIT-C). Drug and Alcohol Dependence 178:80–86. Originalstudie. DOI.

Zheng Y, Beck O, Helander A 2011. Method development for routine liquid chromatography–mass spectrometry measurement of the alcohol biomarker phosphatidylethanol (PEth) in blood. Clinica Chimica Acta 412:1428–1435. Metodstudie; förlagets fulltext är läst, med homologandelarna i avsnitt 3.2 och blodgivarmaterialet i figur 4. DOI.

Walther L, de Bejczy A, Löf E, Hansson T, Andersson A, Guterstam J, Hammarberg A, Asanovska G, Franck J, Söderpalm B, Isaksson A 2015. Phosphatidylethanol is Superior to Carbohydrate‐Deficient Transferrin and γ‐Glutamyltransferase as an Alcohol Marker and is a Reliable Estimate of Alcohol Consumption Level. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 39:2200–2208. Originalstudie. DOI.

Hammarberg A, Ingesson Hammarberg S, Redegren Cuellar S, Guterstam J 2024. Phosphatidylethanol as an outcome measure in treatment aimed at controlled drinking. Alcohol and Alcoholism 59:agae070. Originalstudie. DOI.

Hahn JA, Fatch R, Barnett NP, Marcus GM 2023. Phosphatidylethanol vs Transdermal Alcohol Monitoring for Detecting Alcohol Consumption Among Adults. JAMA Network Open 6:e2333182. Originalstudie. DOI.

Murnane PM, Xia F, Afshar M, Brown JL, Chamie G, Cook RL, Couture MC, DiClemente RJ, Fatch R, Ferguson T, Francis JM, Haberer JE, Jacobson KR, Justice AC, Kapiga S, Kim TW, Krupitsky E, Marcus GM, Molina PE, Muyindike WR, Myers B, Page K, Phillips SA, Piano MR, Richards VL, So‐Armah K, Stewart S, Sulkowski MS, Tien PC, Woolf‐King S, Hahn JA 2026. Exploring Phosphatidylethanol Cutoffs for Self‐Reported Unhealthy Alcohol Use: An International Multi‐Site Analysis. Alcohol, Clinical and Experimental Research 50:e70361. Originalstudie. DOI.

Van Uytfanghe K, Stove CP 2023. Increasing Confidence in a Phosphatidylethanol 16:0/18:1 Cutoff at 20 ng/mL to Support Abstinence or Minor Intake of Alcohol. Clinical Chemistry 69:1087–1088. Brev med modellanalys. DOI.

Finanger T, Vaaler AE, Spigset O, Aamo TO, Andreassen TN, Gråwe RW, Skråstad RB 2022. Identification of unhealthy alcohol use by self-report and phosphatidylethanol (PEth) blood concentrations in an acute psychiatric department. BMC Psychiatry 22:286. Originalstudie. DOI.

Aboutara N, Szewczyk A, Jungen H, Mosebach A, Rodriguez Lago M, Vettorazzi E, Iwersen-Bergmann S, Müller A, Sterneck M 2022. Phosphatidylethanol in patients with liver diseases of different etiologies: Analysis of six homologues and comparison with other alcohol markers. Clinica Chimica Acta 524:171–178. Originalstudie. DOI.

Gnann H, Thierauf A, Hagenbuch F, Röhr B, Weinmann W 2014. Time Dependence of Elimination of Different PEth Homologues in Alcoholics in Comparison with Social Drinkers. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 38:322–326. Originalstudie. DOI.

Skipper GE, Thon N, DuPont RL, Baxter L, Wurst FM 2013. Phosphatidylethanol: The Potential Role in Further Evaluating Low Positive Urinary Ethyl Glucuronide and Ethyl Sulfate Results. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 37:1582–1586. Originalstudie. DOI.

Snozek CLH, Jannetto PJ, Langman LJ, Kinard TN 2026b. Limited added utility of urine ethyl glucuronide compared to blood phosphatidylethanol in a predominantly transplant population. Journal of Analytical Toxicology 50:1–6. Originalstudie. DOI.

Schröck A, Pfäffli M, König S, Weinmann W 2016b. Application of phosphatidylethanol (PEth) in whole blood in comparison to ethyl glucuronide in hair (hEtG) in driving aptitude assessment (DAA). International Journal of Legal Medicine 130:1527–1533. Originalstudie. DOI.

Marques P, Hansson T, Isaksson A, Walther L, Jones J, Lewis D, Jones M 2011. Detection of Phosphatidylethanol (PEth) in the Blood of Drivers in an Alcohol Ignition Interlock Program. Traffic Injury Prevention 12:136–141. Originalstudie. DOI.

Baldwin AE, Hayes N, Ostrander E, Magri R, Sass N, dos Anjos Mesquita M, Martínez M, Juliani MC, Cabral P, Fleming M 2020. Phosphatidylethanol Levels in Postpartum Women and Their Newborns in Uruguay and Brazil. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 44:1292–1299. Originalstudie. DOI.

Bakhireva LN, Leeman L, Savich RD, Cano S, Gutierrez H, Savage DD, Rayburn WF 2014. The Validity of Phosphatidylethanol in Dried Blood Spots of Newborns for the Identification of Prenatal Alcohol Exposure. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 38:1078–1085. Originalstudie. DOI.

Bakhireva LN, Savich RD, Raisch DW, Cano S, Annett RD, Leeman L, Garg M, Goff C, Savage DD 2013. The Feasibility and Cost of Neonatal Screening for Prenatal Alcohol Exposure by Measuring Phosphatidylethanol in Dried Blood Spots. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 37:1008–1015. Originalstudie. DOI.

Bakhireva LN, Sharkis J, Shrestha S, Miranda‐Sohrabji TJ, Williams S, Miranda RC 2017. Prevalence of Prenatal Alcohol Exposure in the State of Texas as Assessed by Phosphatidylethanol in Newborn Dried Blood Spot Specimens. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 41:1004–1011. Originalstudie. DOI.

Henderson EMA, Tappin D, Young D, Favretto D, Mactier H 2023. Assessing maternal alcohol consumption in pregnancy: does phosphatidylethanol measured from day 5 newborn blood spot cards have any value? An observational, population-based study. Archives of Disease in Childhood 108:36–41. Originalstudie; förlagsversionen och supplementtabellen är lästa. DOI.

Finanger T, Spigset O, Gråwe RW, Andreassen TN, Løkken TN, Aamo TO, Bratt GE, Tømmervik K, Langaas VS, Finserås K, Salvesen KÅB, Skråstad RB 2021. Phosphatidylethanol as Blood Biomarker of Alcohol Consumption in Early Pregnancy: An Observational Study in 4,067 Pregnant Women. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 45:886–892. Originalstudie. DOI.

Häkkinen M, Arponen A, Jylhä A, Sulin K, Gunnar T 2024. Phosphatidylethanol is a promising tool for screening alcohol consumption during pregnancy. Alcohol, Clinical and Experimental Research 48:1892–1897. Originalstudie. DOI.

Breunis LJ, Wassenaar S, Sibbles BJ, Aaldriks AA, Bijma HH, Steegers EAP, Koch BCP 2021. Objective assessment of alcohol consumption in early pregnancy using phosphatidylethanol: a cross‐sectional study. BMC Pregnancy and Childbirth 21:342. Originalstudie. DOI.

Hasken JM, Marais AS, de Vries MM, Kalberg WO, Buckley D, Parry CDH, Seedat S, May PA 2023. Assessing the sensitivity and specificity of phosphatidylethanol (PEth) cutoffs to identify alcohol exposed pregnancies. Current Research in Toxicology 4:100105. Originalstudie. DOI.

DiBattista A, Ogrel S, MacKenzie AE, Chakraborty P 2022. Quantitation of phosphatidylethanols in dried blood spots to determine rates of prenatal alcohol exposure in Ontario. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 46:243–251. Originalstudie. DOI.

Comasco E, Hallberg G, Helander A, Oreland L, Sundelin‐Wahlsten V 2012. Alcohol Consumption Among Pregnant Women in a Swedish Sample and Its Effects on the Newborn Outcomes. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 36:1779–1786. Originalstudie. Förlagets fulltext är läst (provurval s. 1780 och 1782, enkät s. 1781). DOI.

Varga A, Alling C 2002. Formation of phosphatidylethanol in vitro in red blood cells from healthy volunteers and chronic alcoholics. Journal of Laboratory and Clinical Medicine 140:79–83. Originalstudie. DOI.

Schröck A, Henzi A, Bütikofer P, König S, Weinmann W 2018. Determination of the formation rate of phosphatidylethanol by phospholipase D (PLD) in blood and test of two selective PLD inhibitors. Alcohol 73:1–7. Originalstudie. DOI.

Varga A, Hansson P, Johnson G, Alling C 2000. Normalization rate and cellular localization of phosphatidylethanol in whole blood from chronic alcoholics. Clinica Chimica Acta 299:141–150. Originalstudie. DOI.

Hansson P, Caron M, Johnson G, Gustavsson L, Alling C 1997. Blood Phosphatidylethanol as a Marker of Alcohol Abuse: Levels in Alcoholic Males during Withdrawal. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 21:108–110. Originalstudie. DOI.

Winkler M, Skopp G, Alt A, Miltner E, Jochum T, Daenhardt C, Sporkert F, Gnann H, Weinmann W, Thierauf A 2013. Comparison of direct and indirect alcohol markers with PEth in blood and urine in alcohol dependent inpatients during detoxication. International Journal of Legal Medicine 127:761–768. Originalstudie. DOI.

Hartmann S, Aradottir S, Graf M, Wiesbeck G, Lesch O, Ramskogler K, Wolfersdorf M, Alling C, Wurst FM 2007. BIOMARKER: Phosphatidylethanol as a sensitive and specific biomarker—comparison with gamma‐glutamyl transpeptidase, mean corpuscular volume and carbohydrate‐deficient transferrin. Addiction Biology 12:81–84. Originalstudie. DOI.

Stenton J, Walther L, Hansson T, Andersson A, Isaksson A 2019. Inter Individual Variation and Factors Regulating the Formation of Phosphatidylethanol. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 43:2322–2331. Originalstudie. DOI.

Stark HG, Sanchez JJ, Hill‐Kapturczak N, Roache JD, Ginsburg BC 2026. Examining Phosphatidylethanol (PEth) Formation Rates Within and Between Subjects in Ex Vivo Whole Blood. Drug Testing and Analysis 18:821–830. Originalstudie. DOI.

Andresen-Streichert H, Beres Y, Weinmann W, Schröck A, Müller A, Skopp G, Pischke S, Vettorazzi E, Lohse A, Nashan B, Sterneck M 2017. Improved detection of alcohol consumption using the novel marker phosphatidylethanol in the transplant setting: results of a prospective study. Transplant International 30:611–620. Originalstudie. DOI.

Fleming MF, Smith MJ, Oslakovic E, Lucey MR, Vue JX, Al‐Saden P, Levitsky J 2017. Phosphatidylethanol Detects Moderate‐to‐Heavy Alcohol Use in Liver Transplant Recipients. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 41:857–862. Originalstudie. DOI.

Barrio P, Gual A, Lligoña A, Teixidor L, Weinmann W, Yegles M, Wurst FM 2020. Phosphatidylethanol for Monitoring Alcohol Use in Liver Transplant Candidates: An Observational Study. Journal of Clinical Medicine 9:3060. Originalstudie. DOI.

Fipps DC, Meyer R, Woods J, Watt K, Schneekloth T, Gifford J, Kolla BP 2024. Clinical Utility and Impact of Phosphatidylethanol Testing in Liver Transplantation Evaluations. Journal of the Academy of Consultation-Liaison Psychiatry 65:157–166. Originalstudie. DOI.

Selim R, Zhou Y, Rupp LB, Trudeau S, Naffouj S, Shamaa O, Ahmed A, Jafri S, Gordon SC, Segal A, Gonzalez HC 2022. Availability of PEth testing is associated with reduced eligibility for liver transplant among patients with alcohol‐related liver disease. Clinical Transplantation 36:e14595. Originalstudie. DOI.

Faulkner CS, White CM, Manatsathit W, Lamb B, Vatsalya V, McClain CJ, Jophlin LL 2022. Positive blood phosphatidylethanol concentration is associated with unfavorable waitlist‐related outcomes for patients medically appropriate for liver transplantation. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 46:581–588. Originalstudie. DOI.

Skladany L, Selcanova SA, Zilincanova D, Čiefová J, Havaj DJ, Sulejova KK, Kubanek N, Secnik P, Zemlickova J, Koller T, Arab JP 2026. Phosphatidylethanol versus clinical criteria to diagnose alcohol use relapse after liver transplantation: a prospective cohort study. Hepatology International 20:1009–1019. Originalstudie. DOI.

Gish M, Meyer R, Bostwick H, Fellenz D, Gifford J, Nettey V, Priorello L, Sinha S, Vasquez A, Smith B, Schinstock C, Fipps DC 2026. Clinical Utility and Impact of Phosphatidylethanol (PEth) Testing in Patients Pursuing Kidney Transplantation. Journal of the Academy of Consultation-Liaison Psychiatry. Publicerad på nätet före tryck. Originalstudie. DOI.

Hahn JA, Dobkin LM, Mayanja B, Emenyonu NI, Kigozi IM, Shiboski S, Bangsberg DR, Gnann H, Weinmann W, Wurst FM 2012. Phosphatidylethanol (PEth) as a Biomarker of Alcohol Consumption in HIV‐Positive Patients in Sub‐Saharan Africa. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 36:854–862. Originalstudie. DOI.

Papas RK, Gakinya BN, Mwaniki MM, Keter AK, Lee H, Loxley MP, Klein DA, Sidle JE, Martino S, Baliddawa JB, Schlaudt KL, Maisto SA 2016. Associations Between the Phosphatidylethanol Alcohol Biomarker and Self‐Reported Alcohol Use in a Sample of HIV‐Infected Outpatient Drinkers in Western Kenya. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 40:1779–1787. Originalstudie. DOI.

Bajunirwe F, Haberer JE, Boum Y, Hunt P, Mocello R, Martin JN, Bangsberg DR, Hahn JA 2014. Comparison of Self-Reported Alcohol Consumption to Phosphatidylethanol Measurement among HIV-Infected Patients Initiating Antiretroviral Treatment in Southwestern Uganda. PLoS ONE 9:e113152. Originalstudie. DOI.

Asiimwe SB, Fatch R, Emenyonu NI, Muyindike WR, Kekibiina A, Santos GM, Greenfield TK, Hahn JA 2015. Comparison of Traditional and Novel Self-Report Measures to an Alcohol Biomarker for Quantifying Alcohol Consumption Among HIV-Infected Adults in Sub-Saharan Africa. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 39:1518–1527. Originalstudie. DOI.

Eyawo O, Deng Y, Dziura J, Justice AC, McGinnis K, Tate JP, Rodriguez‐Barradas MC, Hansen NB, Maisto SA, Marconi VC, O’Connor PG, Bryant K, Fiellin DA, Edelman EJ 2020. Validating Self‐Reported Unhealthy Alcohol Use With Phosphatidylethanol (PEth) Among Patients With HIV. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 44:2053–2063. Originalstudie. DOI.

Vaz J, Nasr P, Helander A, Shang Y, Wester A, Strandberg R, Grip ET, Hagström H 2025. Phosphatidylethanol levels distinguish steatotic liver disease subgroups and are associated with risk of major liver outcomes. Journal of Hepatology 83:1011–1022. Originalstudie. DOI.

Nadella P, Oles WC, Goodman RP, Zhang W, Luther J, Schaefer E 2026. Phosphatidylethanol testing: patterns, demographic and clinical correlates, and outcomes. Alcohol and Alcoholism 61:agag021. Originalstudie. DOI.

Tavaglione F, Díaz LA, Ajmera V, Madamba E, Singh S, Bettencourt R, Richards L, Loomba R 2025. Clinical utility of phosphatidylethanol to detect underreported alcohol use and enhance steatotic liver disease subclassification. Journal of Hepatology 83:1023–1034. Originalstudie med supplement. DOI.

Beck O, Kenan Modén N, Seferaj S, Lenk G, Helander A 2018. Study of measurement of the alcohol biomarker phosphatidylethanol (PEth) in dried blood spot (DBS) samples and application of a volumetric DBS device. Clinica Chimica Acta 479:38–42. Originalstudie. DOI.

Bantle M, Stöth F, Weinmann W, Luginbühl M 2025. Interlaboratory comparison of phosphatidylethanol in dried blood spots using different sampling devices. Drug Testing and Analysis 17:834–841. Originalstudie. DOI.

Musshoff F, Böttcher M, Graw M, Skopp G, Neumann J, Høiseth G, Helander A 2023. Comment on the upper cutoff level for the alcohol biomarker phosphatidylethanol (PEth) for the assessment of alcohol consumption in forensic practice. Drug Testing and Analysis 15:791–792. Brev; fulltexten är läst. DOI.

Van Uytfanghe K, Ramirez Fernandez MdM, De Vos A, Wille SMR, Stove CP 2021. Quantitation of phosphatidylethanol in dried blood after volumetric absorptive microsampling. Talanta 223:121694. Metod- och laboratoriejämförelse; förlagets fulltext är läst. DOI.

Jensen ME, Klausen MK, Bergmann ML, Vilsbøll T, Stove C, Fink-Jensen A 2026. Phosphatidylethanol as an objective measure of heavy drinking days in a clinical trial for alcohol use disorder. Alcohol and Alcoholism 61:agag001. Originalstudie; fulltext och supplement är lästa, individvärden avlästa ur figur 2–3. DOI.

Bantle M och medarbetare 2026. Isomer composition assessment of synthetic phosphatidylethanol by collision-induced and ozone-induced dissociation mass spectrometry. Drug Testing and Analysis 18:501–509. Originalstudie; fulltexten (PMC) är läst. DOI.

Luginbühl M, Young RSE, Stoeth F, Weinmann W, Blanksby SJ, Gaugler S 2021, publicerad på nätet 2020. Variation in the relative isomer abundance of synthetic and biologically derived phosphatidylethanols and its consequences for reliable quantification. Journal of Analytical Toxicology 45:76–83. Originalstudie; förlagets fulltext med tabell I och figur 1–5 är läst. DOI.

Wielders J, Helander A, Deenmamode J, Weykamp C, Schellenberg F, för IFCC:s arbetsgrupp för CDT 2025. Biomarkers for harmful alcohol use should be reliable, standardised, and traceable: only the CDT reference method has been approved by JCTLM and IFCC. eJIFCC 36:3–6. Brev; fulltexten är läst. PMC.

Månsson V, Hammarberg A, Guterstam J, LoMartire R 2026. Identifying hazardous alcohol use in primary care: concordance between phosphatidylethanol and self-reports. Annals of Family Medicine 24:413–421. Registerstudie; resultatdelens siffror används, eftersom sammanfattningen har förväxlat två andelar. DOI.

Månsson V, Hårdstedt M, Hammarberg A, Hake A, LoMartire R 2025. Identifying hazardous alcohol use in primary care using phosphatidylethanol: timing of screening matters. Addiction 120:1441–1449. Registerstudie av beställda prov. DOI.

Hose J, Juebner M, Thevis M, Andresen-Streichert H 2025b. Assessment and cross-validation of calibration transferability between dried blood spot sampling devices for accurate quantification of phosphatidylethanol. Analytical and Bioanalytical Chemistry 417:3803–3811. Originalstudie. DOI.

White D, Abbas Zadeh S, O’Halloran S, Salman S, Joyce DA 2023. Hematocrit Correction of Whole Blood Phosphatidylethanol Concentrations to Estimate Erythrocyte PEth Concentrations: Sensitivity, Specificity and Influence on Test Utility. Journal of Analytical Toxicology 47:305–310. Originalstudie. DOI.

Luginbühl M, Van Uytfanghe K, Stöth F, Wurst FM, Stove CP 2022. Current evolutions, applications, and challenges of phosphatidylethanol analysis for clinical and forensic purposes. WIREs Forensic Science 4:e1456. Översikt. DOI.

Gnann H, Engelmann C, Skopp G, Winkler M, Auwärter V, Dresen S, Ferreirós N, Wurst FM, Weinmann W 2010. Identification of 48 homologues of phosphatidylethanol in blood by LC-ESI-MS/MS. Analytical and Bioanalytical Chemistry 396:2415–2423. Bedömd enbart utifrån sammanfattningen. DOI.

Del 2. PEth i körkortsärenden 2020–2026

Den här delen granskar hur PEth användes i Transportstyrelsens körkortsärenden fram till regeländringen i januari 2026: vilka provsvar som kunde räcka för ett ingripande, vilket underlag myndigheten hänvisade till och hur domstolarna prövade frågan. Jag beskriver också hur de mål som pågick vid regeländringen avgjordes, hur kravet på verifierad nykterhet vid beroende tillämpades under 2026 och hur provet används i några andra länder. Delen bygger på genomgången i del 1 av vad PEth kan och inte kan visa, och jag redovisar min egen bedömning.

Två domar beskriver jag utförligt: Kammarrätten i Stockholms dom i mål 1089-25 från juni 2025, som jag i fortsättningen kallar Stockholmsmålet, och Kammarrätten i Jönköpings dom i mål 3117-21 från 2022. Utöver dem har jag läst 32 avgöranden från kammarrätterna och Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) från åren 2020–2026, och i original två domar från Förvaltningsrätten i Växjö, en förvaltningsrättsdom från Karlstad och kammarrättens beslut att inte meddela prövningstillstånd i Karlstadmålet. Hur de 32 avgörandena valdes ut ur rättsdatabasen Juno, och vad urvalet inte kan visa, beskriver jag under Källor och urval för del 2.

Två förhöjda prov som grund för ingripande

I ett körkortsärende är frågan inte bara om alkohol har förekommit, utan också hur väl provföljden visar hur mycket och hur länge personen har druckit, och om bruket har varit medicinskt skadligt.

Före den 15 januari 2026 omfattade missbruksbegreppet i föreskrifterna om medicinska krav för körkort både ett bruk som uppfyllde diagnoskriterier och ett bruk som inte var tillfälligt och som från medicinsk synpunkt var skadligt. Det senare var ett särskilt kriterium i körkortsreglerna. Ett körkortsingripande på medicinsk grund förutsatte inte att personen hade kört berusad. Äldre 12 kap. 3 och 7 §§, historisk konsolidering, Körkortslagen 5 kap. 3 §.

I ett PM från den 18 juni 2020 förde Transportstyrelsen över en tidigare praxis för CDT till PEth. Två PEth-värden över 0,30 µmol/L inom ett år, med minst fem veckors mellanrum, kunde enligt myndigheten betraktas som icke tillfälligt och medicinskt skadligt bruk. Bedömningen återkom i PM från den 21 juni 2023. Ordet var kan. I PM 2023 stod också att dokumentet inte tillförde tvingande regler utöver föreskrifterna. Hur bedömningen gjordes i varje ärende framgår inte av dessa formuleringar. Enligt Transportstyrelsen finns inga allmänna handlingar om hur PM:et från 2020 togs fram, och inte heller något beslut eller beslutsunderlag om att PM:et upphörde i juni 2025. PM 2020, s. 2–3, PM 2023, s. 1–2 och 4–5, Transportstyrelsens svar i oktober 2026.

Myndigheten härledde skadebedömningen ur en alkoholmängd. Enligt PM 2023 var den alkoholmängd som krävs för två CDT-värden över 1,9 procent med fem veckors mellanrum ”minst dubbelt så hög” som Socialstyrelsens gräns för riskbruk, och PEth ansågs ligga nära CDT både i tidsfönster och i ”den mängd alkohol som krävs”. Tidigare i samma PM stod att PEth reagerar ”snabbare och på lägre alkoholkonsumtionsnivå” än CDT. Om det stämmer säger två förhöjda PEth-värden, som jag ser det, mindre om mängden än två förhöjda CDT-värden, och då går det inte att låna CDT:s mängdresonemang rakt av. Att båda markörerna har samband med alkoholintag räcker inte för att ge två PEth-prov samma betydelse som två CDT-prov. PM 2023, s. 3–5.

Föreskriften själv byggde inte på PEth. CDT och GT var de obligatoriska alkoholmarkörerna när nykterhet skulle verifieras enligt 12 kap. 12 §, och PEth nämndes där bara som exempel i ett allmänt råd. Nykterhet skulle enligt de allmänna råden till 8 § visas med markörer inom referensområdet. PM 2023 konstaterade självt att föreskrifterna inte närmare definierade vad ett icke tillfälligt, medicinskt skadligt bruk var, och att det inte heller angavs ”vilka alkoholmarkörer som ska användas i denna bedömning”. Någon regel om att två förhöjda PEth-prov fastställde missbruk fanns inte i föreskriften; tvåprovsbedömningen var myndighetens egen praxis, beskriven i PM:et. Äldre 12 kap. 8 och 12 §§, PM 2023, s. 4.

Båda PM:en angav att PEth bara bildas i närvaro av alkohol och därför har ”100 % specificitet som alkoholmarkör”. Själva likställandet med CDT motiverades med att skillnaden mellan markörerna var liten. Påståendet om specificitet stämmer för molekylen: PEth bildas inte utan etanol. Men i ett körkortsärende är frågan om personen själv har druckit, och där är specificiteten inte 100 procent. PEth kan följa med en blodtransfusion, bildas i provröret om provet innehåller etanol och i princip bildas av etanol från tarmjäsning. Felkällorna beskrivs under Transfusion, Preanalytisk påverkan och Tarmjäsningssyndrom. PM 2020, s. 2–3, PM 2023, s. 3–5.

Två olika prövningar

I domarna användes alkoholmarkörerna i två olika slags prövningar, och skillnaden avgjorde vem som skulle visa vad.

Den ena gällde brukskriteriet. Förhöjda värden skulle visa ett icke tillfälligt, medicinskt skadligt bruk hos någon som inte hade en tidigare diagnos, och bevisbördan för att kraven för återkallelse var uppfyllda låg på Transportstyrelsen. Stockholmsmålet, som beskrivs längre ned, gällde den frågan, liksom många av de andra målen.

Den andra gällde verifiering av nykterhet hos någon som redan hade en diagnos, vid återkallelse, vid uppföljning av ett villkor om läkarintyg eller vid ansökan om körkortstillstånd. Kammarrätten i Göteborg beskrev skillnaden i december 2025, i ett mål om två förhöjda CDT-värden: ”Bevisbördan för att kraven för återkallelse är uppfyllda ligger på Transportstyrelsen, men det är [den enskilde] som i ett fall som det här ska visa att han uppfyller kravet på varaktig nykterhet.” Domstolen ställde den situationen mot Stockholmsmålet, som gällde om två förhöjda prov räckte för att visa ett bruk som inte var tillfälligt. Vid en ansökan om körkortstillstånd låg bevisbördan på den som ansökte. Mål 4053-25, mål 2172-26.

Enligt 12 kap. 3 § skulle reglerna om beroende tillämpas om kriterierna för beroende någon gång hade varit uppfyllda. I ett mål som Kammarrätten i Sundsvall avgjorde i februari 2026 hade förvaltningsrätten upphävt återkallelsen, främst därför att den intygsskrivande läkaren inte fann att personen någon gång hade uppfyllt kriterierna för missbruk eller beroende. I den provserie som förvaltningsrätten redovisade, från oktober 2023 till december 2024, fanns dessutom ett enda förhöjt PEth-värde, 0,39 µmol/L, med normalt CDT, och förvaltningsrätten påpekade att det i praxis var två värden som hade ansetts tala för ett skadligt bruk. I kammarrätten tillkom ett läkarintyg från 2016 om att personen vid något tillfälle hade uppfyllt kriterierna för beroende, och nya förhöjda prov från 2025. Senare behandlande läkare hade inte bedömt att kriterierna var uppfyllda, men kammarrätten såg inget skäl att ifrågasätta bedömningen från 2016. Därmed gällde reglerna om beroende, och det enda förhöjda värdet under observationstiden räckte för att nykterheten inte skulle anses verifierad. Proven från 2025 gjorde att prognosen inte bedömdes som god, trots att den intygsskrivande läkaren hade bedömt den som god. Återkallelsen fastställdes. Äldre 12 kap. 3 §, mål 854-25.

Ett enda värde avgjorde också ett mål som Kammarrätten i Göteborg prövade i oktober 2025, där personen tidigare hade fått en beroendediagnos. Under observationstiden låg ett prov på 0,33 µmol/L, och övriga prov var enligt domstolen utan anmärkning. Enligt personen själv var sju av åtta prov under två observationsperioder utan anmärkning, och förvaltningsrätten noterade att övriga prov låg under 0,05 µmol/L. Kammarrätten ansåg att nykterheten inte var verifierad. Den fann inte heller stöd för en god prognos, eftersom den intygsskrivande läkaren inte hade kunnat bedöma förutsättningarna för varaktig nykterhet och inget annat underlag hade getts in. Mätosäkerheten får störst betydelse när ett enda värde ligger strax över gränsen, som här. Den biologiska variationen påverkar tolkningen av mängd och tid även när värdet ligger långt över gränsen. Mål 4239-25.

När nykterhet skulle verifieras var CDT och GT obligatoriska och PEth ett komplement, som beskrivs ovan. I ett CDT-mål från 2021 noterade förvaltningsrätten att ”[d]et icke obligatoriska PEth-värdet” inte hade testats vid de två tillfällen då CDT var förhöjt. När missbruk skulle fastställas enligt brukskriteriet fanns däremot inget sådant krav. Förvaltningsrätten i Malmö skrev i juni 2025 att föreskrifterna ”innehåller inga krav på obligatoriska alkoholmarkörer eller vilka markörer som ska användas vid missbruksdiagnos”. Där kunde PEth räcka ensamt. Mål 992-21, mål 4188-25.

Regeländringen i januari 2026 tog bort missbruksgrunden för alkohol och de läkarintygsvillkor som byggde på den. Kravet på verifierad nykterhet vid beroende finns kvar, se Föreskriftsändringen den 15 januari 2026.

De sex referenserna i PM 2023

PM från 2020 hade ingen referenslista. I versionen från 2023 tillkom sex referenser, utan löpande hänvisningar till vilken studie som stöder respektive uppgift. Referenserna går att bedöma var för sig, men dokumenten räcker inte för att säkert rekonstruera hur hela underlaget till 2020 års PM togs fram. PM 2020, PM 2023, s. 1 och 5–6.

Referens i PM 2023	Vad som undersöktes	Vad resultaten kan visa
Ulwelling och Smith 2018	Litteraturöversikt och en serie om 53 män i säkerhetsbedömningar.	Ger en överblick över PEth och föreslagna konsumtionsklasser. Serien ger inget oberoende facit för den faktiska konsumtionen eller för hur tillförlitliga personernas uppgifter var i övrigt. Den prövar inga trafikutfall.
Helander, Hermansson och Beck 2019	36 hjälpsökande öppenvårdspatienter; 100 par av prov och dryckesdagbok.	Visar samband mellan PEth och rapporterat intag, med stor individuell spridning. Faktisk dos kontrollerades inte oberoende. Träffsäkerheten i den svenska tvåprovspraxisen undersöktes inte.
Helander och Hansson 2013	Harmonisering av analys och tolkningsgränser, med metodjämförelse och fördelningar av kliniska prov.	Förankrar den svenska laboratoriegränsen 0,30. De redovisade provfördelningarna prövar inte individuell medicinsk skada eller framtida trafikrisk.
Årving med flera 2021	Jämförelse av PEth och CDT hos 6 705 patienter. Uppgifter om faktisk konsumtion saknades.	Visar hur ofta markörerna var förhöjda tillsammans eller var för sig. Analysen använde PEth som referens och kan därför inte oberoende avgöra vilket prov som klassificerade konsumtionen rätt.
Kechagias med flera 2015	44 personer randomiserades till abstinens eller ordinerat vinintag hemma. Uppföljande PEth fanns hos 19 i vingruppen.	Beskriver PEth vid den ordinerade konsumtionen. Slutvärdena i vingruppen var 0,007–0,17 µmol/L. Studien kalibrerar därmed inte gränsen 0,30 och kontrollen av faktiskt intag var begränsad.
Socialstyrelsens riktlinje 2019 och underlag B08	Rekommendation om PEth eller CDT vid befarat långvarigt högt alkoholintag, prioritet 2.	Rekommendationen motiveras med hög sensitivitet och specificitet. PEth-underlaget B08 anger dock begränsat vetenskapligt underlag för de redovisade testegenskaperna och beskriver individuell variation; någon separat validering av den svenska tvåprovspraxisen är det inte.

Ingen av dessa referenser prövar direkt hur väl just tvåprovspraxisen identifierar det tillstånd som körkortsregeln avsåg. Ett samband med hög konsumtion kan vara relevant, men avgör inte hur säkert två värden kan fastställa icke tillfälligt, medicinskt skadligt bruk hos en viss person.

Flera av referenserna, och senare texter från samma laboratorier, innehåller dessutom de förbehåll som PM:et lämnade bort.

• Helander och Hansson 2013, i den harmonisering som förankrade gränsen 0,30, skrev att PEth-bildningen är dosberoende med individuell variation, ”varför det är svårt att identifiera ett exakt gränsvärde”. Förslaget byggde på omräkning från äldre gränser för total-PEth och på fördelningen av 6 942 beställda prov, inte på dosstudier. Helander och Hansson 2013, figur 1–2.
• Samma författare tio år senare skrev att den nedre gränsen främst valdes för att laboratorierna inte kunde mäta lägre halter med tillräcklig precision, att 0,30 delvis byggde på erfarenhet av total-PEth och delvis på provfördelningar hos patienter och blodgivare, och att gränserna ”are not definitive”. Ett värde över 0,30 är enligt dem ”not equivalent to a diagnosis of alcohol dependence”. De skriver också att regelbundet högt intag på nivåer motsvarande riskabelt, skadligt drickande ”is required in most cases” för att nå över 0,30; det är samma gruppargument som jag bemöter nedan hos Helander och Sparring. Helander och Hansson 2023a, s. 428–430.
• Walther och medarbetare skrev 2015 att den svenska överenskommelsen bygger på klinisk erfarenhet och inte på exakta data om sambandet mellan intag och PEth, och att den är en preliminär överenskommelse ”largely based on consensus”. I studien från 2026 står att gränserna bygger på klinisk erfarenhet med hänsyn till metodernas känslighet, ”rather than on established relationships between PEth levels and specific alcohol consumption data”. Walther 2015, s. 2202, Walther 2026, s. 114.
• Helander och medarbetare 2019, PM:ets egen dos–responsreferens, drog slutsatsen att ett enstaka PEth-värde bara ger ungefärliga skattningar av intaget, med risk för felklassificering mellan måttligt och högt drickande. I samma material hade 44 procent av patienterna PEth minst 0,30 µmol/L men bara 22 procent CDT minst 2,0 procent, vilket jag inte läser som stöd för att markörerna är likvärdiga. Helander 2019a, sammanfattning och resultat.
• Ulwelling och Smith varnade för att läsa deras tabell över antal glas om dagen bokstavligt. Deras riktlinje för nivån över 200 ng/mL löd minst fyra glas om dagen flera dagar i veckan, och tabellens värde vid 202 ng/mL var ett medelvärde vid högst 60 g om dagen, inte en lägsta dos. Ulwelling 2018, tabell 1 och diskussion.
• Socialstyrelsens riktlinje skriver att det med både PEth och CDT kan vara svårt att avgöra omfattningen av eller tidpunkten för alkoholkonsumtionen ”i det enskilda fallet, på grund av individuell variation”. Socialstyrelsen 2019, s. 30.

Jag läser det som att PM:et tog gränsen och mängden från källor som själva varnade för att använda dem så, och att de svenska laboratorierna sedan dess har upprepat förbehållet.

I Årvings material hade 1 507 av 3 208 personer med PEth minst 0,31 µmol/L också förhöjt CDT, cirka 47 procent. I ROC-analysen fick PEth vara referens för hög konsumtion, trots att den faktiska konsumtionen var okänd, och då går det inte att avgöra om alla med förhöjt PEth och normalt CDT verkligen hade ett högt intag. Sammanfattningens påstående att överlägsen sensitivitet har bekräftats går längre än resultaten medger. Författarna påpekar själva i diskussionen och begränsningsavsnittet att uppgifter om konsumtion och klinisk bedömning saknades. Årving 2021, tabell 1 och 3 samt begränsningar.

CDT-metoden var dessutom inte IFCC-standardiserad. Dess gräns på 1,7 procent är inte direkt jämförbar med den svenska standardiserade gränsen, över 1,9 procent, det vill säga från 2,0 procent. Studien visar därför inte att PEth över 0,30 och svensk CDT över 1,9 kan användas som utbytbara kriterier.

En möjlig förklaring som författarna diskuterar är att PEth reagerar snabbare och vid lägre intag än CDT. De tar också upp PEth-bildning efter provtagningen: i jämförelsen mellan prov med och utan påvisad etanol ökade PEth mer än CDT. Någon nybildning visades inte direkt, och varför markörerna klassificerade proven olika förblev oklart. Årving 2021, metod, tabell 1 och 3, diskussion och begränsningar.

Transportstyrelsens PM beskriver i sin tur att CDT hos vissa personer förblir normalt även vid hög konsumtion. Att markörerna pekar åt olika håll behöver därför inte betyda att PEth-resultaten är fel. PM 2023, s. 3.

Min invändning gäller steget från provsvar till beslut: att PEth kan upptäcka alkoholexponering räcker inte som belägg för att två värden över 0,30 fastställer det tillstånd som skulle motivera ett körkortsingripande.

PM:ens uppgifter om mängd och tid

I PM från både 2020 och 2023 angavs att ett värde över 0,30 krävde intag motsvarande ungefär 340–500 g alkohol per vecka. I pressinformationen 2025 uttrycktes detta också som cirka 28–42 standardglas vin. Ett standardglas definierades där som 12 g alkohol. PM 2020, s. 2, PM 2023, s. 3, Pressmeddelandet 2025.

Helander och medarbetare beräknade att en genomsnittlig förändring av det rapporterade intaget med cirka 20 g per dag motsvarade en förändring av PEth med cirka 0,10 µmol/L. Därifrån uppskattade de att 0,30 i genomsnitt skulle motsvara omkring 60 g per dag, eller 420 g i veckan. Men studien gällde sambandet mellan förändringar i intag och förändringar i PEth. Att räkna fram en absolut nivå ur det sambandet kräver ytterligare antaganden, och genomsnittet ger ingen säker minsta dos för varje person. Med bara den första observationen per person blev lutningen en annan: cirka 30 g per dag för samma PEth-förändring. Helander 2019a, figur 3 och diskussion. Årving återger beräkningen i sin inledning med hänvisning till Helander. Ulwelling sammanställer också mängduppgifter från andra publikationer. Båda återger tidigare resultat och tillför ingen ny oberoende doskalibrering. Årving 2021, Ulwelling 2018, tabell 1.

I Transportstyrelsens översyn från 2022 kopplades en nivå kring 0,28 µmol/L till minst 50–60 g etanol per dag, cirka 350–420 g per vecka, med hänvisning till Ulwelling. Rapporten beskrev det som samma mängd som angavs för förhöjt CDT. Ulwellings tabellvärde vid 202 ng/mL var, som jag beskriver ovan, ett gruppmedelvärde vid ”up to 60 g” om dagen; i översynen blev det ett dagligt intag på minst 50–60 g. På föregående sida stod att den individuella variationen gör det svårt att översätta PEth till konsumtion och skilja ”normalbruk” från skadligt bruk. Eftersom översynen kom efter PM 2020 kan den inte visa hur det tidigare PM:et togs fram. Översynen 2022, s. 121–122.

I Helanders dos–responsstudie varierade det uppgivna intaget mellan 192 och 1 270 g under två veckor bland observationerna med PEth minst 0,30 µmol/L. Det motsvarar 96–635 g per vecka som genomsnitt över de två veckorna. Även medelvärdet och medianen låg under den mängduppskattning som återgavs av Transportstyrelsen. Helander 2019a, resultat och diskussion.

Uppgivet intag vid PEth ≥0,30 µmol/L	Under två veckor	Omräknat till veckogenomsnitt
Lägsta	192 g	96 g
Högsta	1 270 g	635 g
Medelvärde	584 g	292 g
Median	492 g	246 g

Veckosiffrorna är tvåveckorstotalen delad med två. De säger inte hur mycket personen drack under varje enskild vecka. Intagen var självrapporterade, och upprepade observationer från samma person kunde ingå. Studien omfattade 100 par av prov och dryckesdagbok. Åtta dagböcker täckte inte hela tvåveckorsperioden; det framgår inte om någon av dem bidrog till det redovisade minimivärdet. Även tidigare alkoholintag kan ha påverkat PEth. Siffrorna visar därför inte att en verifierad dos på 96 g per vecka räckte för ett visst PEth-värde. Helander 2019a, metod, resultat och diskussion.

Författarnas 420 g per vecka var alltså varken medelvärdet av de uppgivna intagen eller en fastställd lägsta dos, utan en omräkning av det genomsnittliga sambandet mellan förändringar i intag och förändringar i PEth. Varken den genomsnittliga förändringen eller studiens lägsta rapporterade intag anger en gräns som gäller varje person. Sambandet och spridningen beskrivs under dos–respons.

Underlaget talar för ett samband mellan högre intag och högre PEth, men fastställer ingen minsta veckodos på 340–500 g för den enskilda personen. Den osäkerheten gör inte heller en lägre uppgift om intag riktig.

Senare studier drar åt olika håll. I Walthers svenska studie med dryckesdagbok låg 52 procent av dem som uppgav under 50 g om dagen, med median 37 g, på minst 0,30 µmol/L. Deltagarna hade börjat med höga värden, och författarna bedömde själva att intaget i den gruppen sannolikt hade underrapporterats. Resultatet visar att personer över 0,30 kunde uppge lägre intag än 340–500 g i veckan, men inte vilken dos som faktiskt gav värdena. I Finangers norska dagboksstudie kom å andra sidan bara tre av 15 som drack mer än tre enheter om dagen över 0,30, och hos Schröck hade två blodgivare 414 och 619 ng/mL trots uppgivna 2–8 g om dagen, fall som författarna själva bedömde som underrapportering. Samma spridning beskrivs under dos–respons. Walther 2015, Finanger 2024, Schröck 2017b.

Mängdresonemanget har också nyare stöd. Helander och Sparring skrev 2026 att den mängd som krävs för att överskrida rutingränserna inte är fast utan varierar mellan individer och med dryckesmönster. I samma slutsats hävdade de att det intag som krävs för att nå över 0,30 µmol/L, både i mängd och varaktighet, tydligt överstiger nivåer som anses medicinskt skadliga, med hänvisning till kontrollerade försök och till skattningar från GBD och WHO. Som jag läser det är det en slutsats om grupper. Försöken visar vad deltagarna fick, inte den lägsta mängden för varje person, och i dagboksstudierna ovan finns personer över 0,30 vid lägre uppgivna intag, även om underrapportering inte kan uteslutas. Det räcker inte som regel för den enskilda personen. Helander och Sparring 2026, slutsatser. Helander var 2023 medförfattare till ett brev som skrev att PEth, oavsett vilken gräns som väljs, inte kan ge en säker bedömning av alkoholintaget, eftersom bildning och halveringstid skiljer sig mellan individer. Musshoff 2023, s. 791.

Som jag ser det var ”krävs” ett för starkt ord i Transportstyrelsens mängduppgift: ett ungefärligt genomsnitt kan inte utan vidare användas som en säker lägsta konsumtion för varje individ.

Riskbruk är dessutom något annat än en laboratoriegräns: begreppet gäller konsumtionen och dess hälsorisker. I Walthers studie hade gränsen 0,05 µmol/L låg känslighet för riskbruk vid det regelbundna dagliga intag som undersöktes, och värden under gränsen förekom även vid riskbruk. Walther 2026.

PM 2023 anger också att det krävs intag som ger minst 1 promille under cirka en veckas tid, utan att precisera tidsuttrycket. I Gnanns närliggande drickförsök anpassades doserna för att nå omkring 1 g/kg i blodet vid ett tillfälle per dag under fem dagar. Blodalkoholen hölls alltså inte på den nivån kontinuerligt under en vecka. Av de tio som fullföljde låg åtta under 0,30 µmol/L även vid sitt högsta PEth i supplementets uppföljningsserie. Två passerade gränsen; en av dem hade redan 109 ng/mL (0,155 µmol/L) vid start. Försöket visar vad just denna exponering gav hos deltagarna, inte att samma exponering behövs hos varje person med ett värde över 0,30. Jämförelsen är relevant, men det är inte visat att Gnanns studie var källan till formuleringen i PM. PM 2023, s. 3, Gnann 2012, metod och supplementtabell S1.

PM:en hävdade också att ett enstaka berusningstillfälle över 1 promille inte ger PEth över 0,30 µmol/L. I de kontrollerade försök med ett enda intag som jag har gått igenom finns inget sådant fall från ett negativt startprov, så påståendet motsägs inte av försöken. Underlaget räcker däremot inte för att fastställa en övre gräns, och PM:en angav ingen källa. I ett brev några månader före PM 2023 skrev rättstoxikologer, bland dem Helander och Høiseth, i stället att även tillfälligt högt intag kan ge PEth över de föreslagna gränserna. Som stöd angav de dock Gnanns femdagarsförsök, inte ett försök med ett enda tillfälle. Musshoff 2023, s. 791, PM 2020, s. 2, PM 2023, s. 3, se Engångsintag av alkohol.

I båda PM:en anges att PEth inte längre kan påvisas efter cirka två till fem veckors alkoholfrihet. Det är ingen gräns som gäller varje person: efter höga startvärden har PEth hos en patient legat kvar över 0,028 µmol/L drygt nio veckor efter uppgivet sista intag. Startvärde, eliminationshastighet och detektionsgräns påverkar när provet blir negativt. Det intervallet garanterar därför inte att två prov från en viss person avspeglar separata intag. PM 2020, s. 2, PM 2023, s. 3, Helander 2019b, eliminationsstudien, Stöth 2023b.

PM:ets uppgifter i domskälen

I PM:et stod att två värden kunde betraktas som icke tillfälligt, medicinskt skadligt bruk. I flera domar blev det ”måste”. Kammarrätten i Sundsvall återgav i september 2023 den rådgivande läkarens bedömning att två värden över gränsen ”måste betraktas som” skadligt bruk som inte är tillfälligt. I samma domskäl stod också: ”Enligt den rådgivande läkaren motsvarar ett värde över 0,3 µmol/L ett dagligt bruk om 4–6 glas vin för en normalviktig person.” Mängden kommer från rådgivaren, och domen anger ingen källa för den. I november samma år skrev samma kammarrätt att sådana värden ”enligt läkarna måste betraktas som ett skadligt alkoholbruk som inte är tillfälligt”. Den domen byggde också på uppgifter om förhöjda PEth- och CDT-värden sedan 2011. Transportstyrelsen beskrev där diagnosen som ”ställd utifrån Transportstyrelsens egna kriterier för missbruk och är således en diagnos som är ställd utifrån trafiksäkerhetssynpunkt”. Mål 1199-23, mål 840-23.

I ett mål från Göteborg 2023 skrev den rådgivande läkaren, enligt förvaltningsrättens dom, att ”förhöjt PEth kan inte orsakas av annat än alkoholintag”. Det är samma påstående om specificitet som jag bemöter ovan. I samma bedömning stod att minst två värden över 0,3 µmol/L med minst fem veckors mellanrum inom ett år ”måste betraktas som skadligt alkoholbruk som inte är tillfälligt”. Mål 4631-23.

Redan 2021 hänvisade Kammarrätten i Jönköping till PM 2020 i ett mål om CDT. Domstolen skrev att myndighetens allmänna råd och andra ”vägledande uttalanden från medicinsk expertis” knuten till myndigheten har ”naturligtvis stor betydelse”, och att förhöjda CDT-värden gav ”en presumtion för missbruk”, alltså att missbruk skulle antas om inte annan utredning visade att värdena hade andra orsaker. Mål 660-21.

Så sent som den 19 juni 2025, elva dagar innan PM:et togs bort, återgav Förvaltningsrätten i Malmö PM 2023:s uppgifter om 1 promille under en vecka, 4–6 glas vin om dagen, 340–500 g alkohol i veckan och två till fem veckor. Det skedde under rubriken ”Tillämpliga bestämmelser m.m.”, direkt efter körkortslagen och föreskrifterna. PM:et angav självt att det inte tillförde några tvingande regler. Mål 4188-25, PM 2023, s. 1–3.

Mängduppgifterna användes också för att bedöma vad enskilda personer hade druckit. Kammarrätten i Sundsvall skrev i mars 2024 att två värden på 0,58 och 0,75 µmol/L ”innebär att [personens] alkoholkonsumtion har varit betydligt högre än vad han själv har medgett samt att han har tackat nej till erbjudande om hjälp och stöd”, och fann att omständigheterna inte med tillräcklig styrka talade för en god prognos. Personen hade själv uppgett visst intag, bland annat öl med en kollega och en semesterresa. Enligt egen uppgift hade han alkolås i tjänstebilen utan positiva utslag. Transportstyrelsen menade att alkolåsloggar och normala prov inte var omständigheter som ”med styrka talar för en god prognos”. Förvaltningsrätten hade återförvisat målet, alltså skickat tillbaka det till Transportstyrelsen för ny utredning. Rådmannen, den juristdomare som ledde rätten, var skiljaktig, det vill säga av annan mening än de tre nämndemännen. I sin skiljaktiga mening återgav rådmannen PM 2023:s mängduppgifter och konstaterade att ”provsvaren visar på högre alkoholkonsumtion än vad [personen] medgett i överklagandet”. Mål 2415-23.

Kammarrätten redovisar ingen individuell mängdberäkning och inte heller hur den biologiska variationen vägdes in när värdena jämfördes med personens uppgifter. Jag invänder mot hur säker slutsatsen var. Spridningen i Helanders studie, som beskrivs ovan, går åt båda hållen, och i HUNT4 låg fyra personer som uppgav högst en enhet om dagen över 2 µmol/L. Det betyder inte att personens egen uppgift var riktig, eftersom uppgivna intag kan vara för låga. Men två värden räcker inte för att visa hur mycket han hade druckit. Dos–respons och individuella extremvärden.

I Sundsvallsmålet från september 2023 ifrågasatte kammarrätten, utifrån personens egna uppgifter om intag vid en tidigare provtagning, ”om han har uppnått en förändrad syn på sitt alkoholbruk”. I Jönköpingsmålet 1106-22 från juni 2022 anförde Transportstyrelsen att det krävs minst 1 promille under cirka en veckas tid för att passera 0,30, samma uppgift som jag granskar ovan. Mål 1199-23, mål 1106-22.

Kammarrätten i Stockholms dom i juni 2025

Den 26 juni 2025 upphävde Kammarrätten i Stockholm återkallelsen i mål 1089-25. Förvaltningsrätten hade bedömt utredningen som tillräcklig och ansåg att de alternativa förklaringar som hade förts fram saknade stöd. Kammarrätten inhämtade sedan ett sakkunnigutlåtande från Sven Andréasson. Stockholmsdomen, s. 1 och 4–5, samt bilaga A, Utlåtandet, aktbilaga 12.

Kammarrätten ansåg att de två värdena över 0,30 µmol/L talade för hög konsumtion under cirka två till fyra veckor före provtagningarna. Värdena räckte ändå inte för att visa ett bruk som var både icke tillfälligt och medicinskt skadligt. Rätten lade särskild vikt vid tre mellanliggande prov där hög konsumtion inte hade kunnat påvisas, vilket inte är detsamma som bekräftad total abstinens. De mellanliggande provens värden och datum anges inte i domen. Stockholmsdomen, s. 4.

Andra möjliga förklaringar var enligt rätten otillräckligt utredda, utan att rätten slog fast att någon av dem hade orsakat värdena. Med uttryckligt stöd i sakkunnigutlåtandet bedömde kammarrätten att Transportstyrelsen inte hade uppfyllt sin bevisbörda. Domen gäller underlaget i detta mål och ger inte besked om att alla tidigare återkallelser var felaktiga. Stockholmsdomen, s. 4–5.

Tidsangivelsen två till fyra veckor är hämtad från sakkunnigutlåtandet, och den kan inte härledas ur två värden. Som del 1 visar har 0,30 µmol/L passerats hos enskilda försöksdeltagare efter fem dagars drickande, och kvarstående PEth kan spegla äldre intag. Tidsangivelsen återkommer i senare domar: Förvaltningsrätten i Malmö använde den i ett beroendemål i augusti 2025, och Kammarrätten i Sundsvall använde den till den enskildes fördel i januari 2026. Samma försiktighet bör gälla i de målen. Mål 5369-25, mål 1756-25.

Transportstyrelsens två yttranden

Transportstyrelsen yttrade sig två gånger i kammarrätten. I det första yttrandet, den 10 april 2025, refererade myndigheten läkaranmälan och den rådgivande läkarens bedömning. Enligt yttrandet hade även rådgivaren bedömt bruket ”med hänsyn till de provtagningar som har genomförts”. Myndighetens egen slutsats drogs ”med hänsyn till de PEth-värden” som klaganden hade uppvisat. Myndigheten upprepade PM:ens formulering att PEth har ”100 % specificitet som alkoholmarkör” och skrev att värden över 0,30 µmol/L ”tyder på en överkonsumtion av alkohol av omfattande och regelbunden karaktär”. Enligt yttrandets referat av överklagandet hade klaganden uppgett att den anmälande läkaren hade återtagit sin anmälan. Myndigheten svarade att inget underlag för det hade getts in, och att de två proven ändå var tillräckliga skäl ”även under förutsättning att läkaranmälan har återtagits”. Myndigheten ansåg att kammarrätten skulle avslå överklagandet. Aprilyttrandet, s. 1–2.

Aprilyttrandet nämnde inte de mellanliggande proven. Det tog inte heller upp mätosäkerhet, tiden mellan intag och provtagning eller hur olika PEth-nivåerna blir hos olika personer vid samma intag. Karolinska Universitetslaboratoriet är försiktigare. Enligt laboratoriet kan värden över 0,30 µmol/L tyda på ett mer omfattande, regelbundet intag. Sambandet med mängden är inte helt fastställt, och analysen bör användas som ett komplement till annan information om alkoholvanorna. Gränsen är varken ett diagnosbesked eller en dosangivelse för den enskilda personen. PEth bildas och försvinner olika snabbt hos olika personer, och samma uppgivna intag har gett mycket olika värden, så ur ett eller två värden går det inte att säkert läsa hur mycket en viss person har druckit eller hur drickandet har varit fördelat över tid. Yttrandet motiverar slutsatsen med gränsen 0,30 men förklarar, som jag läser det, inte varför den räckte för att visa icke tillfälligt, medicinskt skadligt bruk hos just denna person. Aprilyttrandet, s. 1–2, Karolinskas laboratorieanvisning, Del 1: Dos–respons och individuella extremvärden.

Två veckor före domen svarade Transportstyrelsen på sakkunnigutlåtandet. Med hänvisning till beslutet och till aprilyttrandet uppgav myndigheten att bedömningen grundades på två underlag: en läkaranmälan och den rådgivande läkarens bedömning. Enligt dess referat beskrev anmälan långvarig överkonsumtion, två förhöjda PEth-värden och tre mellanliggande prov som kallades ”bra”. Rådgivaren hade avstyrkt körkortsinnehav med motiveringen ”alkoholmissbruk” och hänvisat till dåvarande 12 kap. 3 och 7 §§. Utan de medicinska grundhandlingarna går det inte att avgöra vilka andra uppgifter bedömningarna byggde på. Eftersom även rådgivaren enligt aprilyttrandet utgick från provtagningarna bedömer jag att de två underlagen åtminstone delvis byggde på samma provuppgifter. I april hade myndigheten dessutom skrivit att proven räckte i sig, även om anmälan skulle ha återtagits. Det argumentet återkommer inte i juni. Juniyttrandet, s. 1, Aprilyttrandet, s. 1–2.

Juniyttrandet nämner de mellanliggande proven men förklarar inte hur de vägts vid bedömningen av icke tillfälligt, medicinskt skadligt bruk. Inget av yttrandena hänvisar till någon vetenskaplig källa. I juni skrev Transportstyrelsen också att praxis hade förändrats mycket och att det var positivt att kraven på underlag prövades på nytt. Myndigheten medgav inte uttryckligen att det egna beslutet var fel. Juniyttrandet upprepar inte yrkandet om avslag utan avslutas med att ärendet överlämnas till kammarrätten för prövning. Yrkandet fanns i aprilyttrandet, och det är den inställningen som domen återger. Hur frågorna behandlades i andra delar av akten framgår inte av yttrandena. Juniyttrandet, s. 1–2, Aprilyttrandet, s. 2, Stockholmsdomen, s. 2.

Jönköpingsdomen från 2022 som Transportstyrelsen åberopade

I juniyttrandet hänvisade Transportstyrelsen till Kammarrätten i Jönköpings dom den 22 april 2022 i mål 3117-21. Där ansåg rätten att det fanns tillräckligt stöd för att PEth inte hade mindre betydelse än CDT som alkoholmarkör för det dåvarande brukskriteriet. Efter två förhöjda PEth-prov godtog rätten bedömningen av icke tillfälligt, medicinskt skadligt bruk. Det gällde trots att den intygsskrivande läkaren inte ansåg att diagnosen missbruk kunde ställas. Ingen annan förklaring till värdena än alkoholkonsumtion hade enligt domskälen framkommit, och normalt CDT ändrade inte bedömningen. Transportstyrelsens återgivning av denna del stämmer med domen. Juniyttrandet, s. 2, Jönköpingsdomen, s. 2–3.

Domstolens resonemang om PEth och CDT hänvisade uttryckligen till Transportstyrelsens PM från den 18 juni 2020. Myndigheten åberopade 2025 en dom som i sin tur hade använt myndighetens eget PM som kunskapsstöd. Domen visar hur reglerna hade tillämpats; den är ingen ny, oberoende validering av PM:ets medicinska slutsatser. Jönköpingsdomen, s. 2–3, PM 2020.

Förvaltningsrätten i Växjös domskäl i samma mål (1619-21), bilagda kammarrättens dom, visar steget från gruppgräns till individ. Rätten skrev att proven ”vid en individuell bedömning tydligt” måste tala för ett icke tillfälligt, medicinskt skadligt bruk, men fann sedan inte skäl att ifrågasätta att ett PEth-värde över referensvärdet innebär att körkortshavaren under en tid före provet druckit i en omfattning som är medicinskt skadlig. De två proven, tagna i september och januari, ”måste därmed anses visa” ett skadligt bruk under en ”beaktansvärd del” av perioden. Jag läser det som att två mätpunkter blev en period, och att en laboratoriegräns blev ett belägg för skada hos en viss person. Enligt klaganden var bara två av fem prov förhöjda. Förvaltningsrätten återgav också att Kammarrätten i Jönköping 2019 hade uttalat att PEth kan användas som komplement till CDT och GT ”men kan inte ersätta” dem, och att Kammarrätten i Stockholm 2020 godtog ett större antal förhöjda prov under lång tid. Dessa domar har jag bara sett i förvaltningsrättens referat. Jönköpingsdomen, bilaga A, s. 2–4.

Både Jönköpingsdomen och Stockholmsdomen gäller det särskilda brukskriteriet. Jönköpingsmålet gällde dessutom undanröjande av ett alkolåsvillkor. När rätten hade bedömt bruket tillämpade den kravet i 12 kap. 7 § på verifierad nykterhet och god prognos. Det var nästa steg i prövningen, inte ett annat brukskriterium. Klaganden uppgav, enligt referatet, att ett prov efter de två förhöjda hade varit lågt. Referatet ger ingen fullständig bild av provföljden, vilket försvårar jämförelsen med Stockholmsmålet, där domstolen lade särskild vikt vid tre mellanliggande prov. Jönköpingsdomen, s. 1–3 och bilaga A, Stockholmsdomen, s. 4–5.

Sakkunnigutlåtandets uppgift om 26 procent

Andréasson skilde mellan hög konsumtion, skadligt bruk och beroende, en skillnad som spelar roll eftersom alkoholexponering inte är någon diagnos. Han ifrågasatte inte markören: han skrev att PEth-värden i allmänhet är tillförlitliga och att de två värdena talade för hög konsumtion 2–4 veckor före proven. Hans invändning gällde slutsatsen från provsvar till diagnos och olämplighet. Men ett av hans stödargument håller inte. I utlåtandet anges att 26 procent av den allmänna befolkningen har PEth över 0,30 µmol/L, med hänvisning till en artikel i Läkartidningen 2023 (120:23029) av Helander och Hansson. Utlåtandet, s. 1–2.

Läkartidningsartikeln redovisar beställda kliniska prov från två sjukhuslaboratorier. Där räknas provresultat, inte personer ur ett representativt befolkningsurval, och siffrorna säger inget om hur vanligt värdet är bland alla vuxna. Problemet med uppgiften om 26 procent är urvalet och nämnaren; något räknefel i själva talet har inte påvisats. Helander och Hansson 2023b.

Läkartidningens text anger intervall för de två laboratorierna tillsammans, men dess figur 2 redovisar dem var för sig: 31,3 procent över 0,30 µmol/L vid Karolinska och 26,8 procent vid Skåne, som medelvärde för 2020–2021. Samma författares artikel i Scandinavian Journal of Clinical and Laboratory Investigation ger i sin figur 2 nästan samma andelar, 31,2 respektive 26,8 procent. Sifferparen i den artikelns löptext går inte ihop per laboratorium, men figuren visar fördelningen. Andelarna gäller beställda prov. I den norska befolkningsstudien HUNT4 låg 4,6 procent av 24 574 vuxna över 0,300 µmol/L i ett enda prov. Den siffran gäller en norsk region och de 44 procent av deltagarna som lämnade blodprov för PEth, och den säger varken hur vanligt det är i Sverige eller hur många som hade legat över gränsen i ett andra prov. Helander och Hansson 2023b, Helander och Hansson 2023a, figur 2, Skråstad 2023.

Uppgiften om 26 procent återkommer i Stockholmsdomens referat av sakkunnigutlåtandet. Domstolens egna skäl innehåller ingen separat kontroll av statistiken, så att den återges där ger inget oberoende stöd för en befolkningsandel. Även Justitiekanslern (JK) återger resonemanget i ett senare beslut. JK prövade skadestånd i ett annat ärende och undersökte inte PEth:s diagnostiska egenskaper. Stockholmsdomen, s. 3–5, JK 2025/7326.

JK:s eget beslut är ändå relevant. JK avslog i november 2025 ett skadeståndsanspråk från en person vars körkort hade återkallats 2024 på fem förhöjda PEth-värden, 0,34–0,69 µmol/L. Skadestånd kräver i regel ett uppenbart oriktigt beslut, och JK ansåg att det inte var uppenbart fel av Transportstyrelsen att vid den tidpunkten förlita sig på proven och den rådgivande läkarens tolkning. Under samma period hade fem prov legat under gränsen, och den rådgivande läkaren ansåg att några prov var tagna för tätt. Enligt JK ändrades bedömningen varken av att personen senare, efter ny utredning, hade fått körkortstillstånd igen eller av utvecklingen inom rättsområdet efter återkallelsebeslutet. JK 2025/7326.

Jag vill att samma krav på källstöd ska gälla båda sidor. Uppgiften om 26 procent kan inte användas som befolkningsstatistik, ens när den åberopas för att kritisera Transportstyrelsen.

Riskbruk, diagnos och den dåvarande regeltexten

Utlåtandet anger också att 41 procent av den svenska vuxna befolkningen har riskbruk. Den uppgiften har ett annat underlag än siffran om 26 procent. CAN:s Kortfakta 04 från 2024 bygger på självrapporter från personer i åldern 17–84 år under 2022. För att kompensera för underrapportering fördubblades veckokonsumtionen för alla svarande. Intensivkonsumtionen räknades inte upp. Frågan om intensivkonsumtion använde dessutom en högre mängdgräns än riktlinjens fyra standardglas, något som CAN bedömde troligen underskattade intensivkonsumtionen och därmed riskbruket. Skattningen på 41 procent har de begränsningarna och avser riskbruk, inte PEth över 0,30 eller diagnosen skadligt bruk. CAN 2024, s. 1–3, Utlåtandet, s. 1–2.

Andréasson kritiserade också termen missbruk och betonade klinisk diagnos och riskbedömning. Den dåvarande rättsliga definitionen var något annat än de kliniska begreppen. I 12 kap. 3 § fanns även det särskilda kriteriet icke tillfälligt, medicinskt skadligt bruk; 4 § hänvisade sedan 2012 uttryckligen till DSM-IV och ICD-10 som kriteriebaserade system för diagnosklassifikation. Kammarrätten i Stockholm tillämpade det särskilda brukskriteriet och ansåg att underlaget inte räckte. Domskälen ställer inget generellt krav på visad individuell skada eller ett tidigare rattfylleri. Utlåtandet, s. 1 och 3, Äldre 12 kap. 3–4 och 7 §§, Stockholmsdomen, s. 4–5.

Viktförändring och obesitaskirurgi

I utlåtandet hänvisar Andréasson till Walthers studie från 2018 om PEth före och efter obesitaskirurgi. Andelen patienter med PEth minst 0,05 µmol/L ökade efter operationen. Författarna föreslog minskat kroppsvatten som en möjlig förklaring, men mätte inte kroppsvattnet och höll inte alkoholintaget konstant. Studien kan därför inte skilja en fysiologisk effekt från ändrat drickande, än mindre ange hur mycket effekten påverkade en viss persons PEth. Viktförändring är värd att undersöka men ingen visad orsak till värdena i målet. Walther 2018, metod och diskussion, Utlåtandet, s. 2.

Senare studier har mätt etanol i blodet före och efter obesitaskirurgi. I en prospektiv norsk studie fick deltagarna samma individuellt beräknade orala dos före och efter operationen, i genomsnitt 19,6 g etanol (28,8 g för män och 16,7 g för kvinnor), en timme efter en liten standardfrukost. Efter både gastric bypass och sleeve-gastrektomi blev exponeringen för etanol (AUC) ungefär dubbelt så stor och toppen ungefär dubbelt så hög. Efter gastric bypass var toppen vid tolv månader cirka 2,5 gånger så hög som före operationen. Effekten kvarstod efter tre år. Eliminationen av intravenöst given etanol var oförändrad. Författarna förklarar skillnaden med ändrat upptag, minskad förstapassagemetabolism och ändrad distribution. PEth mättes inte. Strømmen 2026, tabell 2. En äldre svensk studie av fastande kvinnor efter gastric bypass fann en högre och tidigare topp men samma AUC som hos kontroller. Klockhoff 2002. En möjlig förklaring till skillnaden mellan studierna är att alkoholen togs med mat i den ena och fastande i den andra, men det har inte jämförts direkt. Efter gastric bypass har individuella toppar på 0,98–1,70 g/L uppmätts efter cirka 27 g etanol, i en studie med fem personer. Steffen 2013. En tvärsnittsstudie av 55 kvinnor fann högre och snabbare toppar efter gastric bypass och sleeve-gastrektomi än efter gastric banding, men den totala exponeringen (AUC) var högre bara efter gastric bypass. Acevedo 2020, resultat och tabell 1.

I en svensk obesitaskohort med obligatorisk PEth-uppföljning hade ingen över 0,30 µmol/L före operationen, eftersom det var ett krav för att få opereras. Efter fem år låg 37,5 procent av männen och 4,8 procent av kvinnorna över den gränsen. I en kohort utan mätning före operationen var andelarna 39,5 och 18,8 procent efter tio år. Studien kan inte skilja ökat drickande från högre etanolexponering per glas, eftersom intaget inte registrerades. Bortfallet var stort efter fem år. Berggren 2026, tabell 3–4.

Om PEth bildas i proportion till etanolexponeringen kan en opererad person få högre PEth än före operationen vid samma intag. Att det går åt det hållet är rimligt men inte visat, och hur stor effekten blir för en enskild person är inte känt. Sambanden mellan PEth och gram alkohol från studier av icke-opererade bör därför inte överföras rakt av till den som genomgått obesitaskirurgi.

Frågan har också prövats i domstol. I Jönköpingsmålet 1106-22 från 2022 medgav kammarrätten att tolkningen av PEth hos personer som genomgått gastric bypass ”måste göras med viss försiktighet”. Domstolen ansåg ändå att den åberopade artikeln inte klargjorde de långsiktiga effekterna, och operationen hade gjorts 2012. Strømmens studie visar att exponeringen var förhöjd även efter tre år, men den mätte inte PEth. Mål 1106-22.

I Göteborgsmålet från oktober 2025, som beskrivs under Två olika prövningar, skrev Transportstyrelsens rådgivande läkare, enligt förvaltningsrättens dom, att samma intag ger högre promillehalt om personen har gått ner i vikt efter operationen, och att ”PEth ökar”, men att läkaren ”ser inte att en gastric bypass leder till felkällor för PEth”. Målet gällde verifierad nykterhet och prognos, inte en uppskattning av hur mycket personen hade druckit. Rådgivaren hade rätt i att operationen inte gör själva analysen fel. Min invändning gäller översättningen från provsvar till intag. Om samma glas ger högre etanolhalt i blodet efter operationen kan ett korrekt uppmätt PEth motsvara ett mindre intag än hos någon som inte är opererad. Det är en möjlig tolkningsfråga och ingen visad förklaring till provsvaren i dessa mål. Mål 4239-25.

Provföljder i andra mål

I flera mål ingick ett värde alldeles över gränsen, oftast tillsammans med klart högre värden. I ett Sundsvallsmål från november 2023 låg ett av proven på 0,31 µmol/L, tillsammans med 0,44 och uppgifter om förhöjda markörer sedan 2011. I ett Göteborgsmål från januari 2022 låg ett prov på 0,33 tillsammans med 0,66, och i ett Göteborgsmål från november 2023 låg ett prov på 0,35 mellan värden på 0,59 och 0,99. I förvaltningsrättens dom bakom det enda HFD-ärendet i urvalet låg de två prov som föregick återkallelsen på 0,67 och 0,37. Bland Juno-avgörandena låg alla tre värdena under 0,45 µmol/L bara i ett annat Stockholmsmål, 5988-25, nämligen 0,349, 0,359 och 0,447. Förvaltningsrätten fastställde den återkallelsen. Kammarrätten i Stockholm upphävde den i mars 2026 på grund av regeländringen och prövade aldrig värdena. Alla tre värdena låg också under 0,45 i mål 1897-25 i Förvaltningsrätten i Växjö, som inte ingår i Juno-urvalet. Den återkallelsen upphävdes efter SBU:s svar, se SBU:s rapport i januari 2026. Mål 840-23, mål 6202-21, mål 4631-23, mål 2928-24, mål 5988-25.

Inget av domskälen nämner laboratoriets mätosäkerhet eller en säkerhetsmarginal för PEth. Av blodmarkörerna tas analysmetoden bara upp för CDT, av Transportstyrelsen i ett mål och av en rådgivande läkare i ett annat. Det visar inte om frågan väcktes i akterna eller prövades i mål som inte ingår i urvalet. Mätosäkerheten gör inte i sig ett rapporterat värde på 0,31 till ett värde under 0,30. Men en domstol som ska bedöma ett sådant värde behöver veta hur stor osäkerheten är vid det laboratorium som gjorde analysen, och experterna är inte eniga om hur den ska hanteras, se Mätosäkerheten vid gränsen 0,30. Mål 2203-23, mål 992-21.

I ett mål från 2020 visade klagandens skärmbilder från 1177 värdena 0,23, 0,21 och 0,30, medan en psykiatrisk mottagnings utskrift av laboratoriesvaren visade 0,43, 0,41 och 0,50. Transportstyrelsen hämtade in en ny signerad utskrift som bekräftade de högre värdena. Domen redovisar ingen förklaring till skillnaden. Mål 421-20.

Senare låga prov prövades i flera mål mot kraven på verifierad nykterhet och god prognos, och de räckte inte. I ett mål gav personen in provsvar på 0,12, 0,10 och under 0,05 µmol/L, och i ett annat uppgav personen värden på 0,22, 0,08 och 0,05. I båda målen ansåg kammarrätten att proven täckte för kort tid. I ett tredje mål uppgav personen ett värde på 0,05 enligt ett muntligt besked som hade noterats i journalen. I förvaltningsrätten bakom HFD-ärendet hade fem av sju prov legat över 0,3, och normala prov sedan augusti 2023 räckte inte. Två nämndemän var skiljaktiga om prognosen och menade att körkortet i stället kunde ha förenats med krav på alkolås. Mål 1199-23, mål 2415-23, mål 840-23, mål 2928-24.

I Stockholmsmålet 1089-25 lade kammarrätten särskild vikt vid tre mellanliggande prov. I Jönköpingsmålet 2696-25 hävdade Transportstyrelsen att det som skilde fallet från Stockholmsdomen var just de tre proven inom referensvärdet. Förvaltningsrätten fastställde återkallelsen, trots ett senare prov på 0,05 µmol/L. Hur målet slutade i kammarrätten beskrivs under Mål som pågick vid regeländringen. Mål 2696-25.

I flera mål förklarade personen värdena med enstaka fester eller en semester. I de kammarrättsdomar jag har läst ledde förklaringarna inte till att återkallelserna upphävdes, och domarna redovisar ingen individuell beräkning av hur värdena borde ha sjunkit. Förvaltningsrätten i Jönköpingsmålet 1106-22 hade däremot vägt in personens uppgifter om enstaka tillfällen när den upphävde beslutet. Mål 1106-22, mål 2415-23, mål 4239-25, mål 854-25.

Senare låga prov och mellanliggande låga prov besvarar delvis olika frågor. Jag invänder inte mot att de senare proven prövades mot kraven på verifierad nykterhet och prognos. Min invändning gäller hur säkert de tidigare höga värdena visade ett icke tillfälligt, medicinskt skadligt bruk. Ett lågt värde visar inte avhållsamhet, och ett högt värde visar inte ensamt hur länge eller hur regelbundet någon har druckit.

Ibland pekade PEth och CDT åt olika håll. I Sundsvall 2020 hade den rådgivande läkaren, enligt förvaltningsrättens dom, skrivit att låga PEth-värden inte uteslöt att hög konsumtion hade föregått proven. Klaganden åberopade ett läkarintyg om ett helt normalt PEth-värde, där det också stod att genetiska varianter av transferrin kan ge förhöjt CDT trots lågt intag. Efter samråd med sin sektion för prövning av trafikanter, tidigare den trafikmedicinska sektionen, ansåg Transportstyrelsen att normalt GT talade emot leverskada och att en genetisk variant som ger falskt positivt CDT var den mest sannolika orsaken till fyra förhöjda CDT-värden. Myndigheten medgav bifall, och återkallelsen upphävdes. Enligt sektionen skulle PEth i fortsättningen tas vid varje provtagning. I ett mål från 2024 om ett villkor om läkarintyg stod villkoret fast efter två förhöjda CDT-prov, 3,3 och 2,0 procent, trots att klaganden åberopade ett PEth på 0,21 µmol/L vid det senare provtillfället. Mål 2722-20, mål 2203-23.

Kammarrätten i Stockholm prövade i september 2026, i mål 2172-26, en ansökan om körkortstillstånd från en person som tidigare hade bedömts ha ett beroende. Transportstyrelsen hade bortsett från ett CDT på 2,1 procent eftersom PEth samtidigt låg på en godkänd nivå. Ett tidigare CDT på 2,0 gjorde ändå att ansökan avslogs. Förvaltningsrätten skrev att värdet enligt handlingarna i målet skulle vara under 2,0 för att ligga inom referensområdet, och vid det provet hade ingen PEth-analys gjorts. Personen hänvisade till den nya lydelsen av föreskrifterna från januari 2026. Kammarrätten svarade: ”De föreskrifter han har hänvisat till är inte tillämpbara i ett fall som detta.” Mål 2172-26.

Enligt personen hade PEth varit 0,16 µmol/L vid provet med CDT 2,1, och en specialistläkare hade uppgett att PEth under 0,16 tyder på att inget riskbruk pågår. Det är partsuppgifter, alltså personens egna uppgifter i målet. Enligt förvaltningsrättens återgivning av ett läkarintyg från maj 2025 hade personen före det provet druckit alkohol vid påsk och några födelsedagar. Värdet 0,16 ligger mellan de svenska tolkningsgränserna 0,05 och 0,30 µmol/L, och i Walthers studie var känsligheten för riskbruk låg redan vid 0,05. Mål 2172-26, Walther 2026.

Mätosäkerheten vid gränsen 0,30

Hur mätosäkerheten ska hanteras vid gränsen 0,30 är inte bara en analytisk utan också en rättslig fråga, och experterna är inte eniga. Luginbühl och medarbetare har, när ett svar kan få negativa följder för den undersökte, föreslagit en ensidig säkerhetsmarginal beräknad på det analyserande laboratoriets egen kombinerade mätosäkerhet. Förslaget gäller kliniska och rättsliga tillämpningar och nämner prövning av körkort och familjerätt som exempel; att tillämpa det på gränsen 0,30 vid återkallelse är min slutsats. Hur stor marginalen blir beror på laboratoriets egen mätosäkerhet. Som räkneexempel ger en kombinerad standardosäkerhet på 10 procent vid gränsen cirka 0,35 µmol/L. Ett rättsmedicinskt laboratorium i Bern har redovisat 14,6 procent, vilket skulle ge cirka 0,37 µmol/L (0,30 × (1 + 1,645 × osäkerheten)). Talen 8,7 och 12 procent längre upp i artikeln är ett laboratoriums variation i kontrollprov respektive spridningen mellan laboratorier, inte kombinerade standardosäkerheter. Luginbühl 2022, avsnitt 4.12.

Bantle och medarbetare, med Luginbühl som medförfattare, menar i stället att gränserna 20 och 200 ng/mL redan rymmer mätosäkerheten. Något svenskt besked om att en marginal tillämpas har jag inte hittat. I de domskäl jag har läst nämns inte laboratoriets mätosäkerhet för PEth. Bantle 2025, diskussion.

Vården och anmälningsplikten

Praxisen påverkade också vården. I en intervjustudie med 20 läkare i allmänmedicin vid tio vårdcentraler i sydöstra Sverige, genomförd mellan oktober 2023 och januari 2024, beskrev läkarna svårigheter att bedöma körlämplighet när PEth tydde på ett högt intag och att förena anmälningsplikten med förtroendet i patientmötet. En del avstod från att ta PEth-prov och andra från att anmäla, medan några använde anmälningsplikten för att motivera patienten att minska sitt drickande. Författarna drog slutsatsen att svårigheterna hindrade en systematisk användning av PEth i vården. De påpekade också att bedömningen av körlämplighet i jämförbara europeiska länder bygger på en klinisk helhetsbedömning snarare än på en enda biomarkör. Steensland 2026. Svensk förening för beroendemedicin skrev i sitt remissvar att det saknas evidens för att enstaka förhöjda PEth-värden är liktydigt med olämplighet att köra bil, och att riktlinjerna hade hindrat vissa från att beställa PEth-prov. Remissammanställningen december 2025, s. 33.

I Norge spelades gruppdiskussioner in bland 36 allmänläkare som 2020–2021 gick en kurs om alkoholvanor. Av dem deltog 24 i minst tre av fyra kurstillfällen. Flera beskrev en svår dubbelroll som behandlare och sakkunnig i körkortsfrågor och tyckte att regelverket var oklart. Några såg samtidigt körkortsreglerna som ett stöd när patienten skulle ändra sitt drickande. Författarna knöt fynden till tidigare svenska studier där läkare avstått från PEth-prov, bland dem den svenska intervjustudien ovan. De betonade också att provet inte ger något entydigt svar på om hälsokravet för körkort är uppfyllt. Deltagarna hade själva valt kursen och kan ha varit särskilt intresserade av frågan. Lid 2026.

I en svensk översiktsartikel beskriver författarna också erfarenheter från sin egen levermottagning. Efter det som de kallar Transportstyrelsens rekommendation, att läkare skulle rapportera PEth-värden över 210 ng/mL (cirka 0,30 µmol/L), blev patienterna mer tveksamma till provtagning och värdena blev lägre. Flera som tidigare haft måttliga värden låg därefter under 35 ng/mL (0,05 µmol/L). Författarna tar upp det som ett exempel på stigma och avsiktlig underrapportering. Det är en klinisk iakttagelse utan redovisat antal patienter eller tidsangivelser, ingen studie. Den visar inte om värdena sjönk för att patienterna drack mindre, för att de som drack mest avstod från provet eller av något annat skäl. Jönsson 2026.

Domstolarna har också prövat vilken vikt en läkaranmälan har. Kammarrätten i Göteborg ansåg i december 2025 att en anmälan om beroendediagnos räcker ”även om anmälan inte innehåller några ytterligare detaljer om de medicinska omständigheter som ligger till grund för diagnosen”. Det gällde så länge inget annat hade kommit fram när beslutet fattades. Domstolen utgick från att en sådan anmälan kräver att patienten har bedömts uppfylla kriterierna enligt gällande medicinska riktlinjer, och att den bara görs när den verkligen är motiverad. Anmälan angav där en beroendediagnos och fyra förhöjda PEth-värden, som enligt Transportstyrelsens beslut låg mellan 0,7 och 0,92 µmol/L. Mål 3635-25.

Ledamöterna och instanserna kunde också se olika på anmälan i samma mål. En skiljaktig ledamot i Kammarrätten i Sundsvall 2023 ansåg med stöd i förarbetena att en anmälan om sannolik medicinsk olämplighet ger anledning till fortsatt utredning men inte är en självständig grund för ingripande, och att underlaget inte räckte. Majoriteten i förvaltningsrätten resonerade likadant i ett annat mål. I båda målen ansåg kammarrätten att underlaget räckte. Mål 1199-23, mål 2415-23.

I ett Sundsvallsmål från 2024 ansåg den rådgivande läkaren först att kriterierna för missbruk inte var uppfyllda och bedömde senare, ”såvitt framkommit på samma underlag”, att de var det. Kammarrätten såg ingen anledning att ifrågasätta den nya bedömningen. Mål 2203-23. Kammarrätten i Jönköping godtog i två mål rådgivarens bedömning före den intygsskrivande läkarens. Mål 660-21, mål 1106-22. En klagande uppgav att den anmälande läkaren hade hämtat två provsvar från reumatologen utan att berätta att de skulle bedömas som alkoholprov, och en annan att han inte hade informerats före provtagningen. Det är partsuppgifter. Mål 4631-23, mål 2415-23. Hur Kammarrätten i Sundsvall vägde anmälan i januari 2026 beskrivs längre ned.

Konsekvensutredningen i januari 2025

Tvåprovsbedömningen och mängdpåståendet finns i PM från juni 2020. Referenslistan kom i juni 2023. Redan i konsekvensutredningen den 9 januari 2025, ett halvår före Stockholmsdomen, skrev Transportstyrelsen att tydlig evidens saknades för de aktuella diagnosernas trafiksäkerhetsrisk. I det föreslagna alternativet 1 ingick upprepade avvikande CDT- eller PEth-prov i definitionen av icke tillfällig överkonsumtion. Enligt ett föreslaget allmänt råd borde proven tas inom ett år med minst fem veckors mellanrum. För hinder mot körkort krävdes dessutom minst ett av tre kriterier om kontroll, kognition eller abstinens. Förslaget gick alltså utöver två PEth-prov som ensam grund. PM 2020, PM 2023, Konsekvensutredningen januari 2025, s. 7 och 12–15.

Samma utredning innehöll egna förbehåll. Myndigheten skrev att den tagit emot kritik för att tolkningen träffade ”en stor andel körkortsinnehavare eller sökande som inte nödvändigtvis utgör en trafiksäkerhetsrisk”, och att den delade uppfattningen att regleringen behövde förtydligas. Om PEth stod att det ”på gruppnivå” finns god korrelation med intaget, ”men det är stor variation i testrespons på individnivå”, och att PEth inte är lika välstuderad som CDT. Skillnaden mellan PEth och CDT beskrevs som liten ”på gruppnivå”. Myndigheten skrev själv att likställandet gällde grupper. Konsekvensutredningen januari 2025, s. 8, 56 och 59.

Datumen visar i vilken ordning argumenten dök upp; varför ett visst argument valdes, och vilket underlag som fanns tidigare, kräver fler samtida handlingar.

Ändrad tillämpning under 2025

Den 14 maj 2025 meddelade Transportstyrelsen att en expertgrupp skulle bedöma ärenden med bara ett fåtal PEth-prov. Myndigheten skrev att detta blev ”extra angeläget i ärenden som ligger nära gränsvärdet på 0,3 mikromol/l”, och att återkallelse enbart på PEth inte skulle beslutas utan gruppens bedömning. Beskedet finns kvar på myndighetens nyhetssida och i den version som arkiverades den 15 maj, och det visar vad myndigheten aviserade, inte hur arbetssättet genomfördes i varje ärende. Arkiverad nyhet från maj 2025.

Beslutet om gruppen fattades av generaldirektören den 28 maj 2025. Motiveringen var att den nya inriktningen skulle tas till vara redan i väntan på nya föreskrifter, och att det i berörda ärenden skulle finnas underlag från läkare i linje med den kommande ändringen. Gruppen skulle stödja handläggningen och beslutsfattandet och rekommendera praxis för ärenden som ”endast innehåller resultat av ett fåtal peth- och CDT-tester och där övrig information från läkaren är begränsad eller saknas”. Ärendena skulle skötas av de ordinarie utredarna, som skulle kunna samråda med gruppen, och gruppens rekommendationer skulle följas. Enligt beslutet skulle en enhetschef leda gruppen, med en annan som biträdande, och i den skulle ingå två verksamhetsspecialister, en utredare, en jurist och en flygöverläkare. Den enda medicinska kompetens som anges är flygöverläkarens. I oktober 2026 uppgav Transportstyrelsen att gruppen inte har hanterat enskilda ärenden. Hur det går ihop med beskedet i maj, och med beslutets egna skrivningar om samråd i enskilda ärenden, framgår inte. Beslut TSG 2025-5994, Transportstyrelsens svar i oktober 2026.

Transportstyrelsen tog bort sitt PM den 30 juni 2025 och angav bland annat ny domstolspraxis som skäl. I pressinformationen, uppdaterad den 2 juli, beskrev myndigheten att anmälningar med bara två eller ett fåtal avvikande PEth-prov behövde kompletteras. Tillämpningen ändrades därmed inom de dåvarande reglerna, före föreskriftsändringen i januari 2026. Beskedet om PM, Pressmeddelandet.

Den 14 maj 2025, när expertgruppen aviserades, redovisade Transportstyrelsen också att cirka 40 av 2024 års återkallelser hade byggt på två förhöjda PEth-prov utan kompletterande läkarinformation. Siffran kommer från myndighetens egen manuella genomgång av besluten. Cirka 430 gällde den större grupp där förhöjda PEth-värden förekom, ofta tillsammans med andra uppgifter. Myndigheten uppgav också, utan att redovisa värdena, att gränsen i de flesta av de cirka 40 ärendena hade överskridits med marginal. Arbetsmaterialet som användes för att identifiera de cirka 40 ärendena finns enligt myndigheten inte kvar. Att ta fram det igen skulle kräva en manuell genomgång av 6 379 ärenden, något myndigheten inte anser sig skyldig att göra. Jag har därför inte kunnat kontrollera uppgifterna mot underlaget. Det är ingen sammanräkning av alla historiska återkallelser, och siffrorna säger inget om hur många tidigare beslut som var riktiga. Transportstyrelsens redovisning, 14 maj 2025, Transportstyrelsens svar i oktober 2026.

Domarna visar också vad som hände kring beskedet. Transportstyrelsen beslutade om återkallelser den 6 maj 2025 efter tre förhöjda värden (mål 5988-25), den 8 maj efter tre värden strax över gränsen, enligt läkarintyget 0,383, 0,349 och 0,411 µmol/L (Förvaltningsrätten i Växjö, mål 1897-25), och den 9 och 13 maj efter två värden (mål 1756-25 och 2696-25), dagarna före beskedet om expertgruppen. Den 2 juni, efter att gruppen hade inrättats, återkallade myndigheten ett körkort efter tre värden på 0,63, 0,93 och 0,67 µmol/L och en läkaranmälan från företagshälsovården. I det beslutet stod att ”[e]tt högt PEth kan inte orsakas av annat än alkoholintag” (mål 2365-25 i samma domstol). Den 17 juni (mål 2590-25) avslog myndigheten en ansökan om förlängd behörighet för lastbil och återkallade hela körkortet, efter förhöjda PEth-värden och ett förhöjt CDT 2024–2025 samt ett läkarintyg om pågående missbruk. Mål 5988-25, mål 1897-25, mål 1756-25, mål 2696-25, mål 2365-25, mål 2590-25.

Tretton dagar före Stockholmsdomen skrev Kammarrätten i Sundsvall av ett mål, det vill säga avslutade det utan att pröva överklagandet i sak, eftersom nytt körkort hade utfärdats. Domstolen skrev ändå att utredningen visade att kriterierna för missbruk var uppfyllda och att Transportstyrelsen hade haft fog för sitt beslut. Underlaget var tre av sex PEth-värden över 0,30 µmol/L och två av fem CDT-värden över 1,9 procent. Mål 2349-24.

Efter Stockholmsdomen, och efter att PM:et hade tagits bort, fortsatte förvaltningsrätterna att fastställa återkallelser enligt brukskriteriet: i Umeå den 18 juli, i Jönköping den 12 augusti, i Stockholm den 22 september och i Umeå den 9 oktober 2025. Mål 1756-25, mål 2696-25, mål 5988-25, mål 2590-25.

I två mål från december 2025 skrev Transportstyrelsen att praxis var ”entydig”, i det ena om verifiering av nykterhet vid beroende eller missbruk, i det andra om inhibition, det vill säga om återkallelsen tills vidare inte skulle gälla medan målet prövades. Hur inhibitionsmålet slutade beskrivs under Mål som pågick vid regeländringen. Mål 4053-25, mål 6614-25. I ett brukskriteriemål som Kammarrätten i Sundsvall avgjorde i januari 2026 skrev myndigheten att beslutet låg i linje med den praxis som fanns när det fattades, och att ”[p]raxis har förändrats mycket under de senaste åren och det är positivt att frågan åter tas upp till prövning”. Det är samma formulering som i Stockholmsmålet. I ett annat brukskriteriemål skrev myndigheten att beslutet låg i linje med den dåvarande praxisen och yrkade avslag. Mål 1756-25, mål 4353-25.

SBU:s rapport i januari 2026

SBU:s rapport från januari 2026 togs fram som svar på tre frågor från Förvaltningsrätten i Växjö. Den beskriver individuell variation och begränsningar med ett enstaka prov. Risken för bias i primärstudierna bedömdes inte, och resultaten fick ingen samlad tillförlitlighetsgradering. Rapporten prövar inte den svenska tvåprovspraxisen. SBU 406, metod och svar till domstolen.

Frågorna ställdes i två mål om återkallelse, 1897-25 och 2365-25. I juli 2025 vände sig förvaltningsrätten först till Socialstyrelsen, med hänvisning till Stockholmsdomen. Socialstyrelsen bedömde att SBU var bättre lämpad att svara, och rätten begärde i stället ett yttrande från SBU. Den första frågan var om ett värde över 0,3 µmol/L ”på ett betryggande sätt” visar att personen vid provtillfället hade ett medicinskt skadligt alkoholbruk. Den andra gällde hur stor den individuella variationen är i den konsumtion som är skadlig och vilken variation i PEth-värden den motsvarar. Den tredje var om ett högre värde i så fall kan visa skadligt bruk, och hur högt det då behöver vara. SBU:s svar fanns i målen senast den 19 december 2025, mer än en månad före publiceringen. Mål 1897-25, mål 2365-25.

I november 2025 skrev Transportstyrelsen i båda målen att besluten följde den praxis som gällde när de fattades, men att myndigheten efter Stockholmsdomen i ett liknande ärende i stället skulle ha begärt fler läkarintyg. Mål 1897-25, mål 2365-25.

Efter SBU:s svar skrev myndigheten i december att ”[t]idigare tillämpning där två förhöjda alkoholmarkörer ansågs visa att ett bruk som inte är tillfälligt och som från medicinsk synpunkt är skadligt förelåg gäller inte längre”. I mål 1897-25 medgav myndigheten överklagandet, med hänvisning till läkaranmälan, personens egna uppgifter om nykterhet och nya prov från sommaren 2025 som enligt myndigheten bekräftade dem. Förvaltningsrätten gjorde ingen annan bedömning och upphävde återkallelsen den 29 december 2025. Mål 1897-25.

I mål 2365-25 höll myndigheten fast vid beslutet och menade att läkaranmälan gav den kontext som SBU efterfrågade. Där återkom också formuleringen att praxis har ”förändrats mycket under de senaste åren”, densamma som i Stockholmsmålet. Förvaltningsrätten upphävde ändå återkallelsen den 9 januari 2026. Rätten hade särskilt vägt in det SBU skrev om variationen mellan olika personers PEth-värden vid en given alkoholkonsumtion och om behovet av en klinisk bedömning. Det gällde de tre värdena i beslutet, 0,63–0,93 µmol/L, alltså långt över gränsen och inte ett gränsfall. Anmälan räknades inte som en klinisk bedömning, eftersom läkaren inte bedömde i vilken mån bruket var skadligt utan bara redogjorde för vissa omständigheter. Enligt domen hade personen lämnat fyra prov, och ett av dem låg klart under gränsen, mellan två förhöjda. Transportstyrelsens yttranden beskriver i stället fyra förhöjda värden, och skillnaden går inte att reda ut med de handlingar jag har. Jag har ännu inte fått besked om domarna har vunnit laga kraft. Mål 1897-25, mål 2365-25.

I bakgrunden anges att PEth under 0,05 motsvarar ingen konsumtion. Så kan gränsen inte tolkas generellt. I Stöths kontrollerade engångsförsök med tolv deltagare nådde ingen 20 ng/mL (0,028 µmol/L), trots administrerade alkoholdoser. Ett värde under 0,05 bekräftar därför inte total abstinens. SBU återger också mängden 340–500 g i bakgrunden utan någon ny individuell dosvalidering. SBU 406, s. 7, Stöth 2022.

Samma bakgrund anger att värden över 0,3 µmol/L ”ses motsvara skadligt bruk”. Formuleringen är inte unik för SBU: figurtexten hos Helander och Hansson återger 2013 års nationella harmonisering på samma sätt, med ”regular high, harmful alcohol consumption” över 0,30 µmol/L. Skadligt bruk är en diagnos med egna kriterier, och ett laboratorievärde kan inte ensamt fastställa den. Formuleringen blandar ihop en mätgräns med en diagnos, i ett dokument som skrevs som underlag till Förvaltningsrätten i Växjö. SBU 406, s. 7, Helander och Hansson 2023a, figur 2.

Jag delar SBU:s försiktighet kring individuell variation, men samma krav på källkontroll måste gälla rapportens bakgrund. En gräns eller mängduppgift blir inte bättre belagd för att ytterligare en organisation återger den.

Kammarrätten i Sundsvall i januari 2026

Den 13 januari 2026, två dagar före regeländringen, upphävde Kammarrätten i Sundsvall en återkallelse som byggde på två PEth-värden, 0,94 och 0,86 µmol/L. Domstolen skrev att läkaranmälans uppgifter om att personen 2023 hade uppgett ett högt intag och tidigare haft påverkade levervärden, tillsammans med de två värdena, ”kan indikera ett skadligt bruk av alkohol som inte är tillfälligt”. Ett sakkunnigutlåtande av en överläkare vid beroendecentrum i Stockholm ”ger dock stöd för att ett förhöjt PEth-värde inte är tillräckligt för att fastställa ett skadligt alkoholbruk utan endast talar för ett riskbruk”. Personen hade åberopat Stockholmsdomen och sakkunnigutlåtandet i det målet, och utlåtandets tidsangivelse om två till fyra veckor återkommer i domskälen. Personen hade lämnat en godtagbar alternativ förklaring till levervärdena, och domstolen skrev att ”[n]ågon påvisbar medicinsk skada till följd av bruket kan inte utläsas”. Den anmälande läkaren hade varken kunnat fastslå missbruk eller att personen var olämplig att ha körkort, och Transportstyrelsens rådgivande läkare hade inte närmare angett skälen för sin bedömning. Utredningen räckte därför inte. Mål 1756-25.

Domstolen underkände underlaget för återkallelsen, inte värdenas riktighet. Den stödde sig på ett sakkunnigutlåtande med samma tidsangivelse som jag invänder mot ovan, så domen är ingen ny, oberoende vetenskaplig bekräftelse.

Föreskriftsändringen den 15 januari 2026

Med TSFS 2026:2 togs alkohol bort ur missbruksbestämmelsen i 12 kap. 3 §, och det särskilda kriteriet om icke tillfälligt, medicinskt skadligt bruk utgick för alla substanser. Det tidigare hindret kopplat till alkoholmissbruk upphörde därmed, även för det bruk som hade räknats in genom föreskriftens bredare definition. Alkoholberoende omfattas fortfarande av reglerna. Föreskriftsändringen, Beslut och bakgrund.

Övergångsregeln gäller läkarintygsvillkor som beslutats före den 15 januari 2026 med stöd av 12 kap. 17 §. Dessa beslut upphör att gälla för den som enligt äldre 12 kap. 3 § bedömts ha alkoholmissbruk eller det icke tillfälliga, medicinskt skadliga bruk som ingick i definitionen. Villkor som grundas på exempelvis beroende, alkolåsregler eller annan rättslig grund omfattas inte av just denna övergångsregel. TSFS 2026:2, övergångsbestämmelserna punkt 2.

I remissammanställningen skrev Transportstyrelsen att myndigheten inte kommer att återkalla ett körkort eller neka körkortstillstånd ”enbart på grund av några förhöjda PEth-värden”. När nykterhet ska verifieras gäller fortfarande att CDT och GT är de obligatoriska markörerna, medan PEth enligt de allmänna råden ”kan vara av värde för bedömningen”. Vilka markörer som ska vara obligatoriska ska ses över i kommande föreskriftsarbete. Förhöjda markörer kan fortfarande få betydelse när nykterhet ska verifieras. Remissammanställningen december 2025, s. 46. Rattfylleri och opålitlighet i nykterhetshänseende är också kvar som grunder för ingripande. Transportstyrelsen anger att den som tidigare fått körkortet återkallat enbart på grund av flera förhöjda PEth-värden kan ansöka om körkortstillstånd för prövning mot de nya kraven. Körkortet återfås inte automatiskt. Någon särskild PEth-gräns för uppföljning av körkortsvillkor anges inte i de källor jag har gått igenom; bedömningen görs i det enskilda ärendet. Aktuell information, kontrollerad 19 oktober 2026, Regelöversynen, Körkortslagen 5 kap. 3 §.

Transportstyrelsen anger bristande vetenskapligt stöd för de berörda tillståndens trafiksäkerhetsrisk som ett skäl till ändringen. Ingen av de sex PM-referenserna skattar direkt hur väl provföljden förutsäger trafikutfall. Två frågor behöver hållas isär: om proven klassificerar bruket rätt och om tillståndet innebär någon trafikrisk. Referenslistan besvarar ingen av dem, men det gör varken risken till noll eller varje tidigare beslut felaktigt. För sådana slutsatser behövs annat underlag, och för bedömningen av ett enskilt beslut uppgifter från det ärendet. Regelöversynen, PM 2023:s referenser.

Mål som pågick vid regeländringen

I de brukskriteriemål som avgjordes efter den 15 januari 2026 tillämpade kammarrätterna de föreskrifter som gällde vid prövningen. Under första halvåret 2026 upphävde de därför återkallelser enligt brukskriteriet med hänvisning till regeländringen, i mål med värden från 0,349 till 1,98 µmol/L. Transportstyrelsen hade yrkat att överklagandet skulle avslås i två av målen och inte angett någon inställning i det tredje. Yttrandet i mål 5988-25 är från december 2025, före regeländringen. Mål 4353-25, mål 5988-25, mål 4188-25.

I Jönköpingsmålet 2696-25 gick Transportstyrelsen med på att återkallelsen skulle upphävas, med hänvisning till regeländringen. I Sundsvallsmålet 2590-25 skrevs den del som gällde återkallelsen av, eftersom personen hade fått nytt körkort. Transportstyrelsen gick med på att avslaget på ansökan om förlängd behörighet för lastbil skulle upphävas. Kammarrätten upphävde avslaget och skickade tillbaka den delen till myndigheten för fortsatt handläggning. Mål 2696-25, mål 2590-25. Ingen av domarna prövade om värdena hade räckt enligt de äldre reglerna, så de visar inte att besluten var felaktiga när de fattades.

Att ett beslut upphävs eller ett mål skrivs av behöver inte heller betyda att beslutet var fel när det fattades. I ett Göteborgsmål från 2023 upphävdes beslutet efter att personen hade fått nytt körkortstillstånd på nytt medicinskt underlag, och i det avskrivna Sundsvallsmålet från juni 2025 ansåg domstolen att återkallelsen hade haft fog. Mål 4631-23, mål 2349-24.

Kammarrätten i Göteborg noterade att TSFS 2026:2 saknar övergångsbestämmelser för pågående mål om återkallelse, medan läkarintygsvillkor vid alkoholmissbruk upphör enligt övergångsregeln. I ett av målen ansåg samma kammarrätt att personen hade ”ett befogat intresse” av prövning trots att han redan hade fått körkort igen. Kammarrätten i Sundsvall skrev i ett liknande läge av den delen. Mål 4353-25, mål 4188-25, mål 2590-25.

I ett av målen hade Förvaltningsrätten i Malmö skrivit att ”[n]ågon ytterligare bedömning av trafiksäkerhetsrisken i det enskilda fallet ska inte göras”. Transportstyrelsens eget remissunderlag om att diagnosen inte självklart innebär en trafiksäkerhetsrisk var enligt förvaltningsrätten inte skäl att frångå regleringen. Det knyter an till de två frågor som jag håller isär i föregående avsnitt. Mål 4353-25.

För den som någon gång hade bedömts ha alkoholberoende gällde kravet på verifierad nykterhet som tidigare. Tre beroendemål i Juno-urvalet avgjordes av kammarrätterna efter den 15 januari 2026. I det senaste, mål 2172-26 från september 2026, som beskrivs ovan, avslogs en ansökan om körkortstillstånd på grund av ett enda CDT-värde på 2,0 procent, taget utan samtidig PEth-analys. Enligt kammarrätten hade personen inte visat att värdet hade någon annan orsak än alkohol. Mål 5369-25, mål 854-25, mål 2172-26.

Kammarrätten i Göteborgs inhibitionsdom från december 2025 i Karlstadmålet, där Transportstyrelsen kallade praxis entydig, ingår också i Juno-urvalet, se Ändrad tillämpning under 2025. Det är ett beroendemål, och för det har jag dessutom läst förvaltningsrättens slutliga dom, som kom efter regeländringen. Myndigheten återkallade körkortet den 9 september 2025. I oktober bedömde Förvaltningsrätten i Karlstad utgången som oviss. Eftersom återkallelsen kunde antas medföra betydande olägenheter och trafiksäkerheten enligt rätten inte starkt talade för att beslutet ändå skulle gälla omedelbart, beslutade förvaltningsrätten att återkallelsen tills vidare inte skulle gälla (inhibition). Kammarrätten i Göteborg krävde i december, med hänsyn till trafiksäkerheten, en tämligen hög sannolikhet för att personens överklagande skulle bifallas. Den bedömde sannolikheten som låg och upphävde inhibitionen. Mål 6614-25.

Enligt förvaltningsrättens dom hade personen fått en diagnos som gällde skadligt bruk av alkohol 2009 och diagnosen beroendesyndrom 2011, och vårdats inneliggande för akut intoxikation 2015 och 2024. Prov från februari och april 2025 hade ”genom förhöjda PEth-värden påvisat överkonsumtion av alkohol”. Värdena anges inte. Personen invände att den behandlande läkaren inte hade ställt någon diagnos på missbruk eller beroende, att beslutet byggde enbart på en över 16 år gammal journalanteckning och de två proven, och att alla prov sedan våren 2025 hade legat inom referensvärdena. De intyg som åberopades gällde behovet av körkort. Mål 4766-25.

I maj 2026 avslog förvaltningsrätten överklagandet. Eftersom personen någon gång hade fått en beroendediagnos skulle varaktig nykterhet verifieras. Med hänvisning till vårdtillfällena och de två proven ansåg domstolen att personen inte hade visat sådan nykterhet. Med hänsyn till proven från 2025, och eftersom det saknades medicinskt underlag som talade för motsatsen, fanns inte heller omständigheter som talade så starkt för en god prognos att fortsatt körkortsinnehav ändå kunde medges. I sin bedömning kommenterar förvaltningsrätten inte uttryckligen uppgiften om de senare proven. Personen överklagade, men Kammarrätten i Göteborg meddelade inte prövningstillstånd i juni 2026 och tog alltså inte upp överklagandet till prövning. Beslutet anger att kammarrätten hade gått igenom materialet, men inte varför tillstånd nekades. Förvaltningsrättens dom står därför fast. Enligt förvaltningsrättens besked den 28 oktober 2026 har domen vunnit laga kraft, det vill säga kan inte längre överklagas. Mål 4766-25, mål 2981-26.

PEth i trafikprov och trafikmedicinska bedömningar i andra länder

I 142 schweiziska blodprov från rattfyllerister låg PEth 16:0/18:1 mellan under kvantifieringsgränsen (100 ng/mL) och 5 400 ng/mL (7,7 µmol/L). Värden på minst 700 ng/mL (1,0 µmol/L) fanns hos 66 procent av förarna med minst 1,6 promille, men också hos 32 procent av dem med lägre halt. Det högsta värdet fanns hos en förare under 1,6 promille. Schröck 2016a. I 87 tyska prov var medianen 140 ng/mL (0,20 µmol/L), och värdena spände från under kvantifieringsgränsen till 1 520 ng/mL. Blodalkohol och PEth hade ett måttligt samband (r ≈ 0,50), men av dem med minst 1,6 promille hade 12 procent PEth under 100 ng/mL (0,14 µmol/L). Holzer 2026. På gruppnivå hänger alkoholhalten vid kontrollen ihop med PEth; för den enskilda föraren går det inte att förutsäga det ena ur det andra.

De gränser för högkonsumtion som föreslagits utifrån sådana material bygger på blodalkoholhalten som ersättning för känt intag. De är därför inte validerade beslutsgränser. Vid schweiziska trafikmedicinska bedömningar har PEth kombinerats med hår-EtG, med de resultat som beskrivs under Kompletterande markörer. Schröck 2016b.

Riktlinjer och regelverk i andra länder skiljer sig åt. I Nederländerna bedömer den nationella professionsriktlinjen för körkortsprövning vid alkoholmissbruk att PEth inte kan användas där, eftersom mätmetoderna saknar standardisering, bra kalibratorer och en enhetlig gräns. Bara i enstaka fall, när andra metoder inte ger besked, kan PEth vara ett komplement. CDT, och i mindre grad GT, används i stället. Nederländsk riktlinje 2026 med PEth-bilaga.

Norge använder PEth med samma övre gräns, 0,30 µmol/L, men inom en uttryckligen individuell helhetsbedömning. Enligt Helsedirektoratets vägledning kan upprepade värden över 0,30 över tid tala för att hälsokravet inte är uppfyllt, men det räcker inte att bruket är skadligt: det måste också kunna ge beteendestörning eller hälsoförsämring med ökad trafikrisk, och bedömningen ska som huvudregel bygga på prov tagna över tid tillsammans med övriga uppgifter. Enligt vägledningen bör avhållsamhet visas med PEth under 0,03 µmol/L, med prov varje vecka den första månaden och därefter var fjortonde dag. Kontrollerat bruk visas enligt samma vägledning bäst med värden under 0,30 µmol/L. Mätosäkerheten ska beaktas. Samma vägledning påstår att ett enstaka intag inte höjer PEth, att ett engångsintag som ger 1–1,5 promille inte kan ge över 0,30 µmol/L och att halveringstiden är 3–5 dygn. Påståendena är mer kategoriska, och halveringstiden kortare, än vad studierna i del 1 ger stöd för. Helsedirektoratets körkortsvägledning, kap. 14.

Laboratoriet som vägledningen hänvisar till är försiktigare: gränserna ”er ikke skarpe”, och PEth ”bør ikke alene danne grunnlag for negative sanksjoner”. St. Olavs hospital, Alkoholmarkører. Läkare vid samma laboratorium skrev redan 2019 att man i körkortsärenden inte bör stödja sig på en enda PEth-analys eller på markören ensam, och att ett värde över 0,3 µmol/L inte bör bli ”en slags straffbarhetsgrense”. I inläggets figur beskrivs samtidigt värden över 0,30 som vanligen uttryck för skadlig överkonsumtion, så poängen var att värdet ska vägas in i en helhetsbedömning. Texten är ett debattinlägg, inte en studie. Dyrkorn 2019.

I Tyskland kan PEth sedan 2022 användas med gränsen 20 ng/mL som belägg för abstinens när ett återkallat körkort ska återfås, vid sidan av EtG i urin och hår. Spleis 2025. I ett belgiskt laboratoriematerial hade 1 147 personer i ett program för att få tillbaka körkortet medianen 122 ng/mL, mot 17 ng/mL i ett nationellt befolkningsurval analyserat med samma metod vid samma laboratorium. Vandenbroucke 2026. I en tidigare belgisk studie av 50 personer som skulle bedömas för körkort lade forskarna laboratoriets mätosäkerhet, 24 procent, till gränsen 221 ng/mL och använde därför 274 ng/mL. Gränsen 221 ng/mL kom från gruppens egen jämförelse av patienter i avgiftning och kontrollpersoner. Det är en säkerhetsmarginal av det slag som diskuteras under Mätosäkerheten vid gränsen 0,30. Med den gränsen låg 29 av de 50 över, och med gränserna 210, 700 eller 800 ng/mL hade 30, 17 respektive 16 gjort det. Författarna skrev att det återstod att utreda vilken gräns som borde användas när körkort ska lämnas tillbaka. Proven var kapillärt torkat blod. Kummer 2016b.

Sammanfattning av del 2

Fram till sommaren 2025 kunde två PEth-värden över 0,30 µmol/L inom ett år, med minst fem veckors mellanrum, enligt Transportstyrelsens PM betraktas som icke tillfälligt, medicinskt skadligt bruk. Ingen av de sex referenser som PM:et från 2023 hänvisade till prövar hur väl den bedömningen fångar det tillståndet. Underlaget visar att högre intag på gruppnivå hänger ihop med högre PEth, med stor spridning mellan personer, men jag anser inte att det stöder uppgiften om 340–500 g alkohol i veckan som lägsta mängd för den enskilda personen. Den osäkerheten bekräftar å andra sidan inte att en lägre uppgift om intag är riktig. Kammarrätten i Stockholm fann i juni 2025 att två värden över 0,30 talade för hög konsumtion under ungefär två till fyra veckor före proven; tidsangivelsen kom från sakkunnigutlåtandet och kan inte härledas ur två värden. Med tre mellanliggande prov utan påvisad hög konsumtion, och med andra möjliga förklaringar outredda, räckte värdena ändå inte för att visa icke tillfälligt, medicinskt skadligt bruk i det prövade målet. Efter obesitaskirurgi kan samma alkoholmängd ge högre etanolexponering, men det är inte känt hur mycket det påverkar PEth.

I de andra domarna jag har läst skilde sig två prövningar åt: om förhöjda prov visade att det dåvarande brukskriteriet var uppfyllt, där Transportstyrelsen hade bevisbördan, och om någon med en tidigare diagnos hade visat varaktig nykterhet. I den senare kunde ett enda värde vid gränsen avgöra, och den prövningen finns kvar vid beroende.

Transportstyrelsen tog bort sitt PM samma sommar, och i december 2025 skrev myndigheten i två mål i Växjö att den tidigare tillämpningen med två förhöjda markörer inte längre gällde. Sedan den 15 januari 2026 omfattar missbruksbestämmelsen inte längre alkohol. I brukskriteriemål som pågick vid regeländringen upphävde kammarrätterna återkallelserna utan att pröva om värdena hade räckt enligt de äldre reglerna. Alkoholberoende omfattas fortfarande, och rattfylleri och opålitlighet i nykterhetshänseende är kvar som grunder för ingripande. När nykterhet ska verifieras enligt ett körkortsvillkor används alkoholmarkörer, med CDT och GT som obligatoriska och PEth som möjligt komplement.

Experterna är inte eniga om hur laboratoriets mätosäkerhet ska hanteras vid gränsen 0,30. En ensidig säkerhetsmarginal har föreslagits, medan andra menar att gränserna 20 och 200 ng/mL redan rymmer osäkerheten. Något svenskt besked om att en marginal tillämpas har jag inte hittat, och i de domskäl jag har läst nämns inte mätosäkerheten för PEth.

Källor och urval för del 2

Avsnitten om Transportstyrelsens PM bygger på PM:en från 2020 och 2023, de sex referenserna i PM 2023 samt relevanta regel- och remisshandlingar. Bedömningen av de vetenskapliga PM-referenserna utgår från originaltexternas metoder, resultat, tabeller och figurer. Underlaget från Socialstyrelsen omfattar huvudriktlinjens berörda avsnitt och det vetenskapliga underlaget B08. För SBU 406 ingår huvudrapporten och bilagorna, med jämförelser mot vissa tillgängliga primärstudier. Jag har inte gjort någon ny värdering av samtliga primärstudier bakom dessa riktlinjer och översikter.

För Stockholmsmålet 1089-25 finns domen, sakkunnigutlåtandet som kom in den 2 juni 2025 (aktbilaga 12), Transportstyrelsens yttranden den 10 april (aktbilaga 6) och den 12 juni (aktbilaga 17), kammarrättens föreläggande, remiss och tjänsteanteckningar (aktbilagorna 5, 9, 11, 15 och 18) samt dagboksbladet, utlämnade av domstolen. Vissa individuella medicinska uppgifter i utlåtandet och yttrandena är maskerade. Läkaranmälan, rådgivande läkarens bedömning och beslutet den 2 januari 2025 har inte bedömts separat. För Jönköpingsmålet 3117-21 är underlaget Junos pseudonymiserade skanning av kammarrättens dom och underinstansens dom i bilaga A. De bakomliggande medicinska originalhandlingarna saknas.

Avsnitten om vården och om andra länder bygger på två kvalitativa studier, en svensk och en norsk, en klinisk iakttagelse i en svensk översiktsartikel, remissammanställningen till TSFS 2026:2, ett norskt debattinlägg, två studier av blodprov från rattfyllerister i Schweiz och Tyskland, en schweizisk trafikmedicinsk studie och tre studier om prövning för att återfå körkortet i Tyskland och Belgien. Till det kommer den nederländska professionsriktlinjen, Helsedirektoratets vägledning och ett norskt laboratoriums anvisning, som lästes på webben den 27 oktober 2026. Underlaget är inte en fullständig genomgång av andra länders regler.

Jag har också läst 32 avgöranden från rättsdatabasen Juno, 31 från kammarrätterna och ett från HFD, meddelade 2020–2026, med de underinstansdomar som ingår i dem. De hämtades via LiU den 26 oktober 2026. Urvalet gjordes först på rubrikord bland 558 träffar på PEth i kammarrätterna och fem i HFD. En kompletterande sökning den 27 oktober 2026 utan krav på rubrikord gav 564 unika träffar på PEth och närliggande sökord i båda. De 441 som gällde 2020–2026 granskades i fulltext, maskinellt och med manuell bedömning av gränsfall, och gav bara ett körkortsmål utöver de 32: ett beslut där en ansökan om resning, alltså omprövning av ett avgörande som har vunnit laga kraft, avslogs. Några av målen handlar mest om CDT eller opioider, eller avgjordes på processuella grunder. Det enda avgörandet från HFD, 2928-24, skrevs av efter att överklagandet hade återkallats, så någon sakprövning gjordes inte.

Materialet har luckor. Beslut om prövningstillstånd saknas nästan helt, eftersom Juno sällan publicerar dem och de sällan nämner PEth. Förvaltningsrätternas domar ingår inte i LiU:s licens för Juno och finns därför bara med i Juno-urvalet när de är bilagda kammarrättens avgörande. Några förvaltningsrättsdomar har jag i stället begärt ut direkt från domstolarna. Luckorna gör att materialet inte kan användas för att uppskatta hur stor andel av besluten som var riktiga eller felaktiga, eller för att jämföra kammarrätterna.

Juno-texterna är databasens version, och några innehåller uppenbara skrivfel, till exempel ”mol/L” utan µ och ”46 glas” för 4–6 glas. Av de 32 avgörandena har jag också läst de 25 kammarrättsavgöranden som artikeln hänvisar till i domstolarnas original med bilagda underinstansdomar: tio från Kammarrätten i Sundsvall, nio från Kammarrätten i Göteborg, fyra från Kammarrätten i Jönköping och två från Kammarrätten i Stockholm, alla utlämnade av kammarrätterna den 28 oktober 2026. Artikelns citat och värden från dem stämmer med originalen. De skillnader mot Juno som jag hittade var skrivfel av samma slag, några saknade citattecken och avvikande ordföljd i inskannade myndighetsbeslut. Kontrollen gäller vad som står i domarna och bilagorna, inte de medicinska handlingarna bakom dem. I HFD-ärendet har jag läst kammarrättens beslut och förvaltningsrättens dom i original, utlämnade av domstolarna den 28 oktober 2026, men inte HFD:s eget beslut att skriva av målet. De övriga sex avgörandena, som artikeln inte hänvisar till, har jag inte kontrollerat mot original. För de två målen i Förvaltningsrätten i Växjö har jag läst domarna, besluten att begära yttrande och Transportstyrelsens överlämnandeskrivelser och yttranden, utlämnade av domstolen den 29 oktober 2026. Några uppgifter i yttrandena i mål 2365-25 var sekretessmaskerade. SBU:s yttrande till rätten, läkaranmälningarna och de rådgivande läkarnas bedömningar har jag inte läst. Utöver Juno-urvalet har jag läst förvaltningsrättens slutliga dom i mål 4766-25 från Karlstad i original, utlämnad av domstolen, och Kammarrätten i Göteborgs beslut att inte meddela prövningstillstånd i samma mål. Domarna anges med domstol och målnummer, så att källorna går att hitta. Namn, personnummer och kontaktuppgifter för de enskilda återges inte.

Uppgifterna om regler avser den 19 oktober 2026. Vid referenserna nedan framgår vilka delar som ligger till grund för texten.

Transportstyrelsen. Alkoholmarkörer och körkort. Myndighetsinformation om gällande regler. Aktuell information.

Transportstyrelsen, 14 maj 2025. Cirka 40 körkortsåterkallelser under 2024. Myndighetens redovisning av en manuell genomgång och dåvarande tillämpning; sidan har senare kompletterats med information om regeländringen 2026. Myndighetens redovisning.

Transportstyrelsen, 10 mars 2025, uppdaterat 2 juli 2025. Förtydligande – alkohol och återkallelser av körkort. Historiskt pressmeddelande med uppgift om konsumtionsmängder och ändrad tillämpning. De då beskrivna förslagen ska skiljas från senare beslutade regler. Pressmeddelande publicerat av myndigheten.

Transportstyrelsen, TSFS 2026:2. Föreskrifter om ändring i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2010:125) om medicinska krav för innehav av körkort m.m. Beslutade den 18 december 2025; i kraft den 15 januari 2026. Se även övergångsbestämmelserna, punkt 2. Föreskrift, PDF.

Transportstyrelsen, 8 januari 2026. Beslut: förändrade regler kring alkohol och körkort. Myndighetens beskrivning av de tidigare reglerna, ändrad tillämpning och regeländringen. Beslut och bakgrund.

Transportstyrelsen. Översyn av körkortskrav vid bruk av alkohol, narkotika och läkemedel. Myndighetens redovisning av skälen för regeländringen och fortsatt föreskriftsarbete; kontrollerad den 18 oktober 2026. Regelöversyn.

Transportstyrelsen, 18 juni 2020. PM om alkoholmarkörer vid bedömning i körkortsärenden. PM, 3 sidor; praxis på s. 3. Dokumentet sparades i webbarkivet 2022. Originalkälla.

Transportstyrelsen, 21 juni 2023. Information om alkoholmarkörer vid bedömningar av medicinsk lämplighet för innehav av körkort. TSG 2023-4745. PM, 6 sidor. Hela dokumentet ingår i underlaget. Originalkälla.

Ulwelling W, Smith K 2018. The PEth Blood Test in the Security Environment: What it is; Why it is Important; and Interpretative Guidelines. Journal of Forensic Sciences 63:1634–1640. Översikt och egen fallserie. Se tabell 1 och slutsatser. Svensk körkortspraxis undersöks inte. Originalkälla.

Helander A, Hansson T 2013. Nationell harmonisering av alkoholmarkören fosfatidyletanol (PEth). Läkartidningen 110:CHAW. Harmonisering och föreslagna tolkningsgränser. Originalartikel med figurbeskrivningar. Originalkälla.

Årving A och medarbetare 2021. Comparison of the Diagnostic Value of Phosphatidylethanol and Carbohydrate-Deficient Transferrin as Biomarkers of Alcohol Consumption. Alcoholism: Clinical and Experimental Research 45:153–162. Förlagsversion. Se metod, tabell 1–3, resultat och begränsningar. Originalkälla.

Socialstyrelsen 2019. Nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende – stöd för styrning och ledning. Huvudriktlinjens relevanta avsnitt s. 29–31 och åtgärdslista B08 s. 106. Detta är PM-referens 6. Originalkälla.

Socialstyrelsen 2019. Vetenskapligt underlag, rad B08: befarat långvarigt högt intag av alkohol, mätning av PEth. S. 89–91. Ingår i samma riktlinjearbete och ger ingen oberoende bekräftelse. Originalkälla.

Helander A, Hansson T 2023b. Alkoholmarkören fosfatidyletanol (PEth) – så bedöms testresultatet. Läkartidningen 120:23029. Originalartikel, utan kommentarer från kommentarsfältet. Ska skiljas från SJCLI-artikeln om enhetsomräkning ovan. Originalkälla.

Justitiekanslern, 18 november 2025. Beslut 2025/7326. Beslutet återger sakkunnigutlåtandet i andra hand. Resonemanget ingår i underlaget, utan identifierande uppgifter. Originalkälla.

Transportstyrelsen, 30 juni 2025. PM om alkoholmarkörer borttaget. Nyheten sparades i webbarkivet den 1 juli, dagen efter publiceringen. Originalkälla.

Transportstyrelsen, 9 januari 2025. Konsekvensutredning om alkohol, TSF 2023-5, remissversion. Underlaget här är s. 6–8, 12–16, 56 och 59 av rapportens 66 sidor. Alla bakomliggande riskstudier har inte bedömts. Originalkälla.

Transportstyrelsen, 17 december 2025. Remissammanställning, TSF 2025-97. Ändring av medicinska krav vid diagnosen missbruk av alkohol och vid icke tillfälligt, medicinskt skadligt bruk. Underlaget här är myndighetens kommentarer s. 46 och Svensk förening för beroendemedicins remissvar s. 33. Remissen och sammanställningen.

Steensland Å, Kastbom L, Johnson B, Larsson M, Heilig M, Segernäs A, Johansson Capusan A 2026. Challenges in managing driving licence legislation when using B-Phosphatidylethanol to identify high levels of alcohol use in primary care patients: a qualitative study. International Journal of Drug Policy 148:105130. Kvalitativ intervjustudie; fulltexten (öppen) är läst. DOI.

Lid TG, Bjørnestad AL, Iden KR 2026. Fastlegen som sakkyndig ved vurdering av skadelig alkoholbruk og førerkort – en kvalitativ studie. Tidsskrift for Den norske legeforening 146. Kvalitativ studie av inspelade gruppdiskussioner; fulltexten är läst. DOI.

Jönsson C, Ekstedt M, Nasr P 2026. Assessing alcohol consumption in an era of direct alcohol markers. JHEP Reports 8:101906. Översiktsartikel; fulltexten i PMC är läst. Den kliniska iakttagelsen om provtagning efter Transportstyrelsens rekommendation beskrivs i det avslutande avsnittet, Conclusion. DOI.

Riktlinje auktoriserad av Nederlandse Vereniging voor Psychiatrie och Nederlandse Vereniging voor Klinische Chemie en Laboratoriumgeneeskunde 2026. Richtlijn Alcoholmisbruik in het kader van rijgeschiktheidskeuringen, med bilagan ”PEth en andere nieuwe biomarkers voor overmatig alcoholgebruik” (2025). Nationell riktlinje; underlaget här är laboratoriemodulen och PEth-bilagans slutsats. Hämtad 27 oktober 2026. PEth-bilagan, laboratoriemodulen.

Helsedirektoratet. Førerkortveileder, kap. 14: Midler som kan påvirke kjøreevnen (§§ 35–37). Norsk nationell vägledning; alkoholavsnittet läst 27 oktober 2026. Vägledningen.

St. Olavs hospital, Avdeling for klinisk farmakologi. Alkoholmarkører. Laboratoriets tolkningsanvisning för PEth, senast uppdaterad 24 juli 2025, läst 27 oktober 2026. Laboratoriets sida.

Dyrkorn R, Skråstad RB, Aamo TO 2019. Bruk av fosfatidyletanol i førerkortsaker. Tidsskrift for Den norske legeforening 139. Debattinlägg från Avdeling for klinisk farmakologi vid St. Olavs hospital; fulltexten är läst. DOI.

Vandenbroucke K och medarbetare 2026. Reference values for the alcohol biomarker phosphatidylethanol (PEth) in the Belgian population: insights from a nationwide microsampling study. Drug and Alcohol Dependence Reports 20:100451. Befolkningsurval med kapillär mikroprovtagning och jämförelse med laboratoriets egna material; fulltexten är läst. DOI.

Kummer N, Wille SMR, Poll A, Lambert WEE, Samyn N, Stove CP 2016b. Quantification of EtG in hair, EtG and EtS in urine and PEth species in capillary dried blood spots to assess the alcohol consumption in driver’s licence regranting cases. Drug and Alcohol Dependence 165:191–197. Originalstudie; förlagets fulltext är läst. DOI.

SBU 2026. Alkoholkonsumtion och värden av fosfatidyletanol (PEth) i blodet. SBU Bereder 406, publicerad 28 januari 2026. Huvudrapporten omfattar 24 sidor. Den och bilagorna med sökstrategi och exkluderade referenser ingår i underlaget. Vissa primärstudier har kontrollerats, men ingen ny gradering av alla 36 studier har gjorts. Rapport med bilagor.

TSFS 2010:125, historisk konsolidering med ändringar till och med TSFS 2024:65. Arkiverad 7 mars 2025. Relevanta delar av 12 kap. 3–4, 6–8, 12 och 17 §§ kontrollerade; ska läsas tillsammans med ändringsföreskrifterna. Historisk konsoliderad utgåva.

Körkortslagen (1998:488), 5 kap. 3 §. Direkt lagkälla för grunderna för återkallelse. Relevanta bestämmelser kontrollerade 19 oktober 2026. Sveriges riksdag.

Transportstyrelsen, 14 maj 2025. Cirka 40 körkortsåterkallelser under 2024. Versionen i webbarkivet från 15 maj 2025 innehåller beskedet om expertgruppen. Arkiverad version.

Transportstyrelsen 2022. Översyn av körkortskrav vid bruk av alkohol, narkotika och läkemedel. TSV 2020-8962. Metod, marköravsnitt och begränsningar ingår i underlaget, med mängduppgiften på s. 122 och reservationen om individuell variation på s. 121. Rapporten omfattar 245 sidor; den har inte bedömts i sin helhet och inte alla primärreferenser har värderats på nytt. Originalrapport.

Kammarrätten i Stockholm. Dom den 26 juni 2025 i mål 1089-25. Domskälen finns på s. 4–5 och referatet av sakkunnigutlåtandet på s. 3–4. Domen innehåller även Förvaltningsrätten i Stockholms dom den 11 februari 2025, mål 1426-25, som bilaga A. Den offentliga nyhetstexten är en sammanfattning: Domstolens nyhet om avgörandet.

Transportstyrelsen. Yttrande den 10 april 2025 i Kammarrätten i Stockholms mål 1089-25, aktbilaga 6. Två sidor, delvis maskerade, utlämnade av domstolen. Yttrandet refererar överklagandet, läkaranmälan och den rådgivande läkarens bedömning; de handlingarna ingår inte i underlaget här.

Transportstyrelsen. Yttrande den 12 juni 2025 i Kammarrätten i Stockholms mål 1089-25, aktbilaga 17. Två sidor, delvis maskerade, utlämnade av domstolen. Inga bilagor följde med. De medicinska grundhandlingar som yttrandet hänvisar till ingår inte i underlaget här.

Kammarrätten i Jönköping. Dom den 22 april 2022 i mål 3117-21. Pseudonymiserad domstolsskanning från Juno via LiU, hämtad den 19 oktober 2026. Underlaget omfattar kammarrättens tre sidor och bilaga A: Förvaltningsrätten i Växjös dom den 30 juli 2021 i mål 1619-21, fyra sidor. Filen innehåller också tre sidor överklagandeanvisningar. Kammarrättens hänvisning till PM 2020 finns i de egna domskälen på s. 2–3.

Kammarrätten i Sundsvall. Dom den 13 maj 2020 i mål 421-20. Juno, databasens textversion med underinstansens dom, hämtad via LiU den 26 oktober 2026. Kontrollerad mot domstolens original, utlämnat av kammarrätten den 28 oktober 2026.

Kammarrätten i Sundsvall. Dom den 23 november 2020 i mål 2722-20. Juno, databasens textversion med underinstansens dom, hämtad via LiU den 26 oktober 2026. Kontrollerad mot domstolens original, utlämnat av kammarrätten den 28 oktober 2026.

Kammarrätten i Jönköping. Dom den 21 juni 2021 i mål 660-21. Juno, databasens textversion med underinstansens dom, hämtad via LiU den 26 oktober 2026. Kontrollerad mot domstolens original, utlämnat av kammarrätten den 28 oktober 2026.

Kammarrätten i Jönköping. Dom den 12 november 2021 i mål 992-21. Juno, databasens textversion med underinstansens dom, hämtad via LiU den 26 oktober 2026. Kontrollerad mot domstolens original, utlämnat av kammarrätten den 28 oktober 2026.

Kammarrätten i Göteborg. Dom den 17 januari 2022 i mål 6202-21. Juno, databasens textversion med underinstansens dom, hämtad via LiU den 26 oktober 2026. Kontrollerad mot domstolens original, utlämnat av kammarrätten den 28 oktober 2026.

Kammarrätten i Jönköping. Dom den 15 juni 2022 i mål 1106-22. Juno, databasens textversion med underinstansens dom, hämtad via LiU den 26 oktober 2026. Kontrollerad mot domstolens original, utlämnat av kammarrätten den 28 oktober 2026.

Kammarrätten i Sundsvall. Dom den 12 september 2023 i mål 1199-23. Juno, databasens textversion med underinstansens dom, hämtad via LiU den 26 oktober 2026. Kontrollerad mot domstolens original, utlämnat av kammarrätten den 28 oktober 2026.

Kammarrätten i Göteborg. Dom den 10 november 2023 i mål 4631-23. Juno, databasens textversion med underinstansens dom, hämtad via LiU den 26 oktober 2026. Kontrollerad mot domstolens original, utlämnat av kammarrätten den 28 oktober 2026.

Kammarrätten i Sundsvall. Dom den 28 november 2023 i mål 840-23. Juno, databasens textversion med underinstansens dom, hämtad via LiU den 26 oktober 2026. Kontrollerad mot domstolens original, utlämnat av kammarrätten den 28 oktober 2026.

Kammarrätten i Sundsvall. Dom den 27 februari 2024 i mål 2203-23. Juno, databasens textversion med underinstansens dom, hämtad via LiU den 26 oktober 2026. Kontrollerad mot domstolens original, utlämnat av kammarrätten den 28 oktober 2026.

Kammarrätten i Sundsvall. Dom den 28 mars 2024 i mål 2415-23. Juno, databasens textversion med underinstansens dom, hämtad via LiU den 26 oktober 2026. Kontrollerad mot domstolens original, utlämnat av kammarrätten den 28 oktober 2026.

Högsta förvaltningsdomstolen. Beslut den 19 juni 2024 i mål 2928-24. Målet skrevs av. Underlaget omfattar även Kammarrätten i Sundsvalls beslut den 3 maj 2024 att inte meddela prövningstillstånd och Förvaltningsrätten i Faluns dom den 14 december 2023. Juno, databasens textversion med underinstansens dom, hämtad via LiU den 26 oktober 2026. Kammarrättens beslut och förvaltningsrättens dom är kontrollerade mot original, utlämnade av domstolarna den 28 oktober 2026.

Kammarrätten i Sundsvall. Dom den 13 juni 2025 i mål 2349-24. Juno, databasens textversion med underinstansens dom, hämtad via LiU den 26 oktober 2026. Kontrollerad mot domstolens original, utlämnat av kammarrätten den 28 oktober 2026.

Kammarrätten i Göteborg. Dom den 9 oktober 2025 i mål 4239-25. Juno, databasens textversion med underinstansens dom, hämtad via LiU den 26 oktober 2026. Kontrollerad mot domstolens original, utlämnat av kammarrätten den 28 oktober 2026.

Kammarrätten i Göteborg. Dom den 12 december 2025 i mål 3635-25. Juno, databasens textversion med underinstansens dom, hämtad via LiU den 26 oktober 2026. Kontrollerad mot domstolens original, utlämnat av kammarrätten den 28 oktober 2026.

Kammarrätten i Göteborg. Dom den 15 december 2025 i mål 6614-25. Domen gäller inhibition. Förvaltningsrättens slutliga dom i samma sak meddelades i mål 4766-25. Juno, databasens textversion med underinstansens inhibitionsbeslut, hämtad via LiU den 26 oktober 2026. Kontrollerad mot domstolens original, utlämnat av kammarrätten den 28 oktober 2026.

Kammarrätten i Göteborg. Dom den 18 december 2025 i mål 4053-25. Juno, databasens textversion med underinstansens dom, hämtad via LiU den 26 oktober 2026. Kontrollerad mot domstolens original, utlämnat av kammarrätten den 28 oktober 2026.

Kammarrätten i Sundsvall. Dom den 13 januari 2026 i mål 1756-25. Juno, databasens textversion med underinstansens dom, hämtad via LiU den 26 oktober 2026. Kontrollerad mot domstolens original, utlämnat av kammarrätten den 28 oktober 2026.

Kammarrätten i Göteborg. Dom den 28 januari 2026 i mål 4353-25. Juno, databasens textversion med underinstansens dom, hämtad via LiU den 26 oktober 2026. Kontrollerad mot domstolens original, utlämnat av kammarrätten den 28 oktober 2026.

Kammarrätten i Göteborg. Dom den 11 februari 2026 i mål 5369-25. Juno, databasens textversion med underinstansens dom, hämtad via LiU den 26 oktober 2026. Kontrollerad mot domstolens original, utlämnat av kammarrätten den 28 oktober 2026.

Kammarrätten i Sundsvall. Dom den 13 februari 2026 i mål 854-25. Juno, databasens textversion med underinstansens dom, hämtad via LiU den 26 oktober 2026. Kontrollerad mot domstolens original, utlämnat av kammarrätten den 28 oktober 2026.

Kammarrätten i Göteborg. Dom den 18 februari 2026 i mål 4188-25. Juno, databasens textversion med underinstansens dom, hämtad via LiU den 26 oktober 2026. Kontrollerad mot domstolens original, utlämnat av kammarrätten den 28 oktober 2026.

Kammarrätten i Stockholm. Dom den 3 mars 2026 i mål 5988-25. Juno, databasens textversion med underinstansens dom, hämtad via LiU den 26 oktober 2026. Kontrollerad mot domstolens original, utlämnat av kammarrätten den 28 oktober 2026.

Kammarrätten i Jönköping. Dom den 9 mars 2026 i mål 2696-25. Juno, databasens textversion med underinstansens dom, hämtad via LiU den 26 oktober 2026. Kontrollerad mot domstolens original, utlämnat av kammarrätten den 28 oktober 2026.

Förvaltningsrätten i Karlstad. Dom den 5 maj 2026 i mål 4766-25. Slutlig dom i målet om körkortsåterkallelse, efter kammarrättens dom om inhibition i mål 6614-25. Kammarrätten meddelade inte prövningstillstånd, se mål 2981-26. Domstolens original, utlämnat av förvaltningsrätten den 28 oktober 2026. Enligt förvaltningsrättens besked samma dag har domen vunnit laga kraft.

Kammarrätten i Sundsvall. Dom den 26 maj 2026 i mål 2590-25. Juno, databasens textversion med underinstansens dom, hämtad via LiU den 26 oktober 2026. Kontrollerad mot domstolens original, utlämnat av kammarrätten den 28 oktober 2026.

Kammarrätten i Göteborg. Beslut den 8 juni 2026 i mål 2981-26. Beslut att inte meddela prövningstillstånd efter överklagande av förvaltningsrättens dom i mål 4766-25. Domstolens original, utlämnat av Förvaltningsrätten i Karlstad den 28 oktober 2026.

Förvaltningsrätten i Växjö. Dom den 29 december 2025 i mål 1897-25. Med rättens beslut den 11 och 29 juli 2025 att begära yttrande från Socialstyrelsen respektive SBU, Transportstyrelsens överlämnandeskrivelse den 23 maj och yttranden den 4 november och 19 december 2025. Provvärdena återges enligt läkarintyget så som yttrandet den 4 november återger det; i återkallelsebeslutet anges de som 0,38, 0,34 och 0,41. Domstolens original, utlämnat av förvaltningsrätten den 29 oktober 2026.

Förvaltningsrätten i Växjö. Dom den 9 januari 2026 i mål 2365-25. Domens första sida anger 2025-01-09, vilket måste vara ett skrivfel, eftersom domen återger handlingar från december 2025. Med rättens beslut den 11 och 29 juli 2025, Transportstyrelsens överlämnandeskrivelse den 24 juni och yttranden den 4 november och 19 december 2025, där vissa uppgifter är sekretessmaskerade. Domstolens original, utlämnat av förvaltningsrätten den 29 oktober 2026.

Transportstyrelsen. Beslut den 28 maj 2025 om expertgrupp för körkortsärenden, dnr TSG 2025-5994. Utlämnat av myndigheten den 29 oktober 2026.

Transportstyrelsen. Svar den 29 oktober 2026 på min begäran om allmänna handlingar om PEth i körkortsärenden. Myndigheten lämnade ut beslutet om expertgruppen och uppgav att gruppen inte har hanterat enskilda ärenden, att arbetsmaterialet från genomgången 2025 inte finns kvar och att det saknas allmänna handlingar om hur PM:et från 2020 togs fram och om att det upphörde. Underlaget till genomgången 2025 och begärd statistik efter den 15 januari 2026 lämnades inte ut, eftersom de enligt myndigheten skulle kräva en manuell genomgång av tusentals ärenden. Ett skriftligt, överklagbart beslut om det har aviserats. Begäran skickades den 26 oktober 2026.

Kammarrätten i Stockholm. Dom den 29 september 2026 i mål 2172-26. Juno, databasens textversion med underinstansens dom, hämtad via LiU den 26 oktober 2026. Kontrollerad mot domstolens original, utlämnat av kammarrätten den 28 oktober 2026.

Sven Andréasson. Sakkunnigutlåtande daterat den 30 maj 2025, mål 1089-25, aktbilaga 12. Tre sidor, inkommet till Kammarrätten i Stockholm den 2 juni 2025 enligt stämpel och dagboksblad. Handlingen är delvis maskerad; de dolda medicinska uppgifterna kan inte bedömas.

Ramstedt M, Guttormsson U 2024. Riskbruk av alkohol i Sverige enligt nya riktlinjer. CAN Kortfakta 04. Rapporten omfattar tre sidor och ingår i sin helhet, med tabell 1 och metodbegränsningar. Uppgifterna kommer från Monitormätningarna 2022. Originalrapport, PDF.

Walther L, Brodén CM, Isaksson A, Hedenbro JL 2018. Alcohol Consumption in Obese Patients Before and After Gastric Bypass as Assessed with the Alcohol Marker Phosphatidylethanol (PEth). Obesity Surgery 28:2354–2360. Se metod, resultat och diskussion; resonemanget om kroppsvatten finns på s. 2358. DOI.

Strømmen M, Dale O, Klöckner C, Tylleskär I 2026. Ethanol pharmacokinetics before and after sleeve gastrectomy and Roux-en-Y gastric bypass: a 3 year prospective study (the BAR-TRIAL). International Journal of Obesity 50:1573–1580. Originalstudie. DOI.

Klockhoff H, Näslund I, Jones AW 2002. Faster absorption of ethanol and higher peak concentration in women after gastric bypass surgery. British Journal of Clinical Pharmacology 54:587–591. Originalstudie. DOI.

Steffen KJ, Engel SG, Pollert GA, Li C, Mitchell JE 2013. Blood alcohol concentrations rise rapidly and dramatically after Roux-en-Y gastric bypass. Surgery for Obesity and Related Diseases 9:470–473. Originalstudie. DOI.

Berggren J, Lindqvist A, Isaksson A, Hedenbro J, Wierup N 2026. Alcohol consumption patterns up to 10 years after bariatric surgery: using the highly specific biomarker phosphatidylethanol. Surgery for Obesity and Related Diseases 22:619–627. Originalstudie. DOI.

Acevedo MB, Teran-Garcia M, Bucholz KK, Eagon JC, Bartholow BD, Burd NA, Khan N, Rowitz B, Pepino MY 2020. Alcohol sensitivity in women after undergoing bariatric surgery: a cross-sectional study. Surgery for Obesity and Related Diseases 16:536–544. Författarmanuskriptet i PMC (PMC7141947) är läst; supplementet är inte läst. DOI.

Schröck A, Hernández Redondo A, Martin Fabritius M, König S, Weinmann W 2016a. Phosphatidylethanol (PEth) in blood samples from “driving under the influence” cases as indicator for prolonged excessive alcohol consumption. International Journal of Legal Medicine 130:393–400. Originalstudie. DOI.

Holzer A, Neumann J, Stoever A, Graw M, Schick S, Ludwig A, Boettcher M, Hartung B 2026. Direct alcohol biomarkers in blood samples of traffic offenders - correlation between blood alcohol concentration, ethyl glucuronide, and phosphatidylethanol. International Journal of Legal Medicine 140:2825–2832. Originalstudie. DOI.