PEth som alkoholmarkör — kinetik, beslutsgränser och tolkning

1. Inledning och biokemi

1.1 Definition och användningsområde

Fosfatidyletanol (PEth) är en direkt alkoholmarkör som bildas i erytrocytmembranet endast i närvaro av etanol. Markören används för att påvisa alkoholkonsumtion under de senaste veckorna, som stöd vid bedömning av avhållsamhet och för behandlingsuppföljning.

1.2 Bildning och homologer

PEth är en grupp glycerofosfolipider med varierande fettsyrasammansättning; över 40 homologer har beskrivits.

Bildningen sker genom transfosfatidylering: fosfolipas D (PLD) överför fosfatidylgruppen från fosfatidylkolin till etanol i stället för till vatten. Reaktionen kräver etanol som substrat. Utan etanolexponering bildas ingen PEth, vilket ger markören hög specificitet.

Bildningen sker i erytrocytmembranet och kräver metabolt aktiva, membranintakta erytrocyter samt tillgång till glukos.

Homolog	Egenskaper
PEth 16:0/18:1 (POPEth)	Vanligast; längre halveringstid än 16:0/18:2; analyseras i svensk rutindiagnostik
PEth 16:0/18:2	Näst vanligast; bildas snabbare; elimineras snabbare

Stenton et al. (2019) mätte bildningshastigheten ex vivo i erytrocyter från 31 individer. Vid 50 mmol/L etanol var hastigheten för 16:0/18:1 i medeltal 0,040 µmol/L/h (spann 0,026–0,070; CV 31 %). Fosfatidylkolinkoncentrationen var den viktigaste förklaringsfaktorn (r = 0,84); korrigering för PC sänkte variationskoefficienten till cirka 17 %. Ingen statistiskt signifikant korrelation sågs med hemoglobin, hematokrit, erytrocytantal eller MCV i detta system.

2. Indikationer

PEth kan användas vid:

• screening för nyligt eller högt alkoholintag
• behandlingsuppföljning vid alkoholberoende
• stöd vid bedömning av avhållsamhet, genom upprepade mätningar
• transplantationsutredning och graviditetsuppföljning
• utredning av diskrepans mellan anamnes och andra markörer
• arbetsmedicinsk och forensisk användning

PEth lämpar sig inte för att kvantifiera intag i gram, tidsbestämma senaste intag utifrån ett enskilt värde, eller ställa diagnos. Missbruk och beroende definieras av kliniska kriterier.

3. Provtagning och preanalys

Matris: EDTA-helblod.

Förvaring	Bedömning
Rumstemperatur, ett par dygn	Godtagbart
Kylskåp, flera veckor	Godtagbart
−80 °C, år	Godtagbart
−20 °C	Ska undvikas

Provet ska inte frysas vid −20 °C. PLD är aktivt vid låg temperatur, och PEth-bildningen kan fortsätta i röret om etanol finns kvar i provet. Fortsatt bildning i etanolpositivt blod vid −20 °C har beskrivits experimentellt.

Provtagning bör ske när patienten är nykter; detta kan kontrolleras med utandningsprov. Stenton et al. anger att in vitro-bildning i EDTA-blod är självbegränsande under de förhållanden som studerats.

Torkat blod på filterpapper (DBS) behandlat med PLD-hämmare eliminerar risken för fortsatt bildning efter provtagning.

4. Analys och enheter

Vanlig rutinmetod är LC-MS/MS med isotopmärkt internstandard.

Kvantifieringsgränsen är metod- och laboratoriespecifik. Svenska rutinlaboratorier uppger cirka 0,01–0,05 µmol/L. I forskningsmetoder (Perilli 2023, tolv studier) spänner LLOQ över 1,7–20 ng/mL, motsvarande cirka 0,002–0,028 µmol/L.

Svenska laboratorier rapporterar vanligen i µmol/L; ng/mL förekommer ofta i internationell litteratur.

$\text{ng/mL} = \text{µmol/L} \times 703$

Faktorn 703 är molmassan för PEth 16:0/18:1 och gäller endast denna homolog — inte total-PEth och inte andra homologer.

µmol/L	ng/mL
0,05	35
0,22	155
0,30	211
1,00	703

5. Analytisk kvalitet

Equalis externa kvalitetssäkringsprogram visar att spridningen mellan svenska laboratorier minskat från drygt 20 % (2018) till i genomsnitt cirka 12 % (2021–2022), oberoende av nivå i intervallet 0,05–3,3 µmol/L. Kvalitetsmålet — att det egna mätvärdet inte avviker mer än ±20 % från omgångens medelvärde — uppfylls av 83–100 % av laboratorierna.

Equalis ±20 % är ett acceptansmål mot omgångens medelvärde, inte ett osäkerhetsintervall för ett enskilt patientresultat. Vid gränsnära resultat ska laboratoriets egen mätosäkerhet, bias och beslutsregel användas. För en specifik DBS-metod har utvidgad mätosäkerhet (k = 2) på 29,2 % rapporterats (Spleis 2025).

6. Beslutsgränser

6.1 Svenska gränser

PEth 16:0/18:1	Tolkning
< 0,05 µmol/L	Ingen, låg eller sporadisk konsumtion
0,05–0,30 µmol/L	Måttlig konsumtion
> 0,30 µmol/L	Omfattande, regelbunden konsumtion

Detta är tolknings- och beslutsgränser, inte populationsbaserade referensintervall eller skarpa biologiska gränser. Ett värde under rapporteringsgränsen bevisar inte fullständig abstinens.

6.2 Baselkonsensus 2022

Gäller PEth 16:0/18:1 i helblod och intag under månaden före provtagningen:

Gräns	Kategori
< 0,028 µmol/L (20 ng/mL)	Compatible with abstinence or low alcohol consumption
0,028–0,284 µmol/L (20–200 ng/mL)	Alcohol consumption
≥ 0,284 µmol/L (200 ng/mL)	Strongly suggestive of chronic excessive alcohol consumption

Konsensusdokumentet anger att enstaka intag kan missas och att ett enskilt värde inte nödvändigtvis ger full information om dryckesmönstret. Notera att < 0,028 µmol/L inte kategoriskt betecknar abstinens, utan förenlighet med abstinens eller låg konsumtion.

Den svenska gränsen 0,30 µmol/L motsvarar 211 ng/mL.

6.3 Ursprung

Gränserna föreslogs av Helander & Hansson (Läkartidningen 2013) som ett förslag från Equalis expertgrupp, förankrat vid ett användarmöte i mars 2013. Syftet var laboratorieharmonisering vid övergången från HPLC-mätning av total-PEth till LC-MS/MS-mätning av 16:0/18:1.

Den äldre beslutsgränsen för total-PEth var 0,7 µmol/L (Isaksson et al., Läkartidningen 2009). Förslaget byggde på att 16:0/18:1 i genomsnitt motsvarade 45 % av total-PEth i 287 patientprov samt på en deskriptiv fördelning i 6 942 kliniska prov och 134 kontrollprov. Direkt multiplikation ger 0,315 µmol/L, varefter 0,30 valdes som harmoniserad gräns. Klassificeringen prövades inte mot en oberoende konsumtionsreferens. Artikeln anger att individuell variation försvårar ett exakt gränsvärde mellan normal- och riskbruk.

6.4 Senare undersökningar av gränsvärdet

Hammarberg et al. (2024) noterar att gränsvärdet 0,30 µmol/L inte tidigare prövats specifikt mot den svenska riskbruksdefinitionen. De undersökte 181 patienter med alkoholberoende och målet kontrollerat drickande, med riskbruk definierat som ≥ 10 standardglas (12 g etanol) per vecka. Youden-optimerad gräns blev PEth ≥ 0,22 µmol/L. Vid uppföljningen efter 104 veckor, där korrelationen mellan PEth och självrapporterat intag var starkast (ρ = 0,69), hade gränsen sensitivitet 0,88 och specificitet 0,71.

Skråstad et al. (2023), HUNT4 (n = 24 574), rapporterade följande Youden-optimerade gränser mot självrapporterat intag:

Utfall	Gräns	Sensitivitet	Specificitet
> 1 enhet/dygn	0,057 µmol/L	86 %	76 %
> 2 enheter/dygn	0,087 µmol/L	87 %	81 %
> 3 enheter/dygn	0,122 µmol/L	80 %	86 %

Referensgruppen för > 3 enheter/dygn omfattade 30 personer. Gränserna avser andra utfall än den svenska 0,30-gränsen och är inte direkt jämförbara med den.

Perilli et al. (2023) inkluderade tolv studier i en systematisk översikt (nio tvärsnitts- och tre kohortstudier), samtliga med LC-MS-kvantifiering av PEth 16:0/18:1. Använda tolkningsgränser spände över 0,006–0,356 µmol/L (4,2–250 ng/mL), med sensitivitet 58–100 % och specificitet 64–100 %.

7. Kinetik

7.1 Bildning

I Gnann 2012 var PEth 16:0/18:1 detekterbart hos 10 av 11 deltagare en timme efter drickandets början (0,064–0,196 µmol/L; 45–138 ng/mL). I samma experiment inträffade individernas maxima dag 3–6. Javors et al. (2016) rapporterade cirka 75 minuters fördröjning till PEth-maximum jämfört med utandningsalkohol.

7.2 Elimination

Individuella halveringstider för PEth 16:0/18:1:

Studie	n	Population	Medel	Spann
Helander 2019	47	Avgiftning, 3–9 prov/person	6,3 dygn	3,7–10,4
Bejczy 2026	78	AUD-abstinens, veckovis	6,75 dygn	3,67–10,36
Gnann 2012	11	Frivilliga, 5 dygns dosering	—	4,5–10,1 (vecka 1); 5,0–12,0 (vecka 2)

Variationskoefficienten var 21,8 % (Bejczy). PEth 16:0/18:2 elimineras snabbare: medel 4,24 dygn, spann 2,90–5,87 (n = 77; CV 16,3 %).

Studier med färre mätpunkter per individ eller med låga utgångsvärden har gett bredare spann: Walther 4,0–12,8 dygn (ett enda uppföljningsprov), Hill-Kapturczak 0,79–20,8 dygn (engångsdos), Bartel 1,6–15,2 dygn (två tidpunkter). Skattningens precision beror på antalet mätpunkter och på utgångsvärdets storlek.

Halveringstiden är inte konstant. Bejczy et al. fann att gruppens halveringstid för 16:0/18:1 ökade under abstinensen: 5,72 dygn i vecka 1, 7,67 dygn i vecka 2 och 9,08 dygn i vecka 3 (95 % KI upp till 12,40). Gnann rapporterade samma riktning mellan vecka 1 och vecka 2.

7.3 Detektionsfönster

Bejczy et al. (2026) rapporterade följande medelvärden hos patienter med alkoholberoende som krävde avgiftning, och därmed höga utgångsvärden:

Abstinensvecka	Medel 16:0/18:1	Antal mätningar
3 (dag 15–21)	0,66 µmol/L	39
4 (dag 22–28)	0,41 µmol/L	19

Båda överstiger 0,30 µmol/L.

Javors (2016) och Hill-Kapturczak (2018) fann mätbart PEth före dosering hos de flesta deltagarna, trots sju dagars transdermalt övervakad nykterhet. Schröck et al. (2017, engångsdos, n = 16) rapporterade ett detektionsfönster på 3–12 dygn för 16:0/18:1 och 1–8 dygn för 16:0/18:2; fem deltagare hade över 0,043 µmol/L (30 ng/mL) redan efter begärd tvåveckorsabstinens. I Aboutaras abstinensfas före dosförsöket behövde personer med 0,033–0,085 µmol/L (23–60 ng/mL) i vissa fall mer än sju veckor för att nå under 0,014 µmol/L (10 ng/mL).

Efter tidigare hög konsumtion utesluter ett värde över 0,30 µmol/L inte flera veckors avhållsamhet.

Figur 1. Elimination av PEth 16:0/18:1 vid fullständig avhållsamhet, för fyra utgångsvärden observerade i publicerade kohorter. Kurvorna är beräknade med den genomsnittliga halveringstiden 6,75 dygn; bandet visar det observerade spannet 3,7–10,4 dygn. Vid höga utgångsvärden kan flera veckor krävas innan PEth faller under beslutsgränsen 0,30 µmol/L.

8. Dos–respons

8.1 Kontrollerade dosstudier

Studie	n	Dos	Duration	PEth 16:0/18:1
Kechagias 2015	19 analyserade (21 randomiserade)	16 g (kv) / 32 g (m) per dygn	3 mån	median 0,022; max 0,17
Aboutara 2023	75	20 g/dygn	3 kvällar	max 0,060 µmol/L (42,3 ng/mL)
Walther 2026	21	16 / 32 g/dygn	2 veckor	median 0,028 / 0,048; max 0,093
Herzog 2023	18	engångsdos, BAK ≥ 0,6 g/kg	1 dag	5 av 18 över 0,028 µmol/L (20 ng/mL)
Schröck 2017	16	engångsdos, BAK 0,61–1,11	1 dag	max 0,053–0,296 µmol/L (37,2–208 ng/mL)
Stöth 2023	31	engångsdos	1 dag	ökning 0,009–0,101 µmol/L (6,2–71,3 ng/mL)
Gnann 2012	11	49,6–140 g/dag	5 dagar i rad	individmax 0,105–0,337 µmol/L (74–237 ng/mL)

I Gnanns studie fick P8 140 g endast första dagen och därefter 86,4 g; P9 avbröt efter första dagen.

Vid regelbundet måttligt intag (16–32 g/dygn) var det högsta observerade värdet 0,17 µmol/L (Kechagias, där efterlevnaden inte var fullt kontrollerad). Med vin utdelat av forskarna (Walther) var maximum 0,093 µmol/L. Värden över 0,30 observerades inte.

Efter ett enstaka dryckestillfälle observerades inte värden över 0,30 µmol/L (211 ng/mL) hos deltagare med låg eller negativ utgångsnivå. Från en redan förhöjd utgångsnivå kan gränsen passeras: Stöth rapporterade ökningar upp till 0,101 µmol/L (71,3 ng/mL) från utgångsvärden upp till 0,267 µmol/L (188 ng/mL).

I Gnanns experiment passerade två av de sju avbildade deltagarna 0,30 µmol/L (211 ng/mL); exakt antal bland samtliga elva framgår inte av artikeln. Deltagarnas maximalt uppmätta blodalkoholhalt var i medeltal 1,32 g/kg (detta avser maxvärden, inte genomsnittlig BAK över perioden). Författarna jämför med nivåer upp till cirka 6 µmol/L som rapporterats hos personer med alkoholberoende, och konstaterar att sådana nivåer inte kan uppnås med upp till 1 g/kg etanol under fem dagar.

I Kechagias studie var PEth-nivån inte signifikant förändrad efter tre månaders dagligt intag av 16/32 g (P = 0,91). I Walthers studie sjönk PEth 16:0/18:1 hos 8 av 21 deltagare under två veckors dagligt drickande.

8.2 Studier med självrapporterat intag

Helander et al. (2019) följde 36 öppenvårdspatienter i behandling för minskat drickande med alkoholdagbok. Spearman-korrelationen mot rapporterat tvåveckorsintag var R = 0,685 (92 observationer), och R = 0,735 med en observation per person (n = 36). Baserat på förändringar mellan besök motsvarade en ökning av intaget med cirka 20 g/dygn en ökning av PEth med cirka 0,10 µmol/L; med en observation per person var motsvarande siffra cirka 30 g/dygn.

PEth 16:0/18:1	Rapporterat intag, senaste 2 veckorna
< 0,05 µmol/L	0–25 standardglas (0–300 g)
≥ 0,30 µmol/L	16–106 standardglas (192–1 270 g)

Konsumtionsintervallen överlappade betydligt mellan undergrupperna. Vid ett rapporterat intag på 16–25 standardglas per två veckor återfinns individer både under 0,05 och över 0,30 µmol/L. Slutsatsen i studien är att endast ungefärliga skattningar av drickandet kan göras utifrån ett enskilt PEth-värde, med risk för felklassificering mellan måttligt och tungt drickande.

8.3 Populationsfördelning

Skråstad et al. (2023), HUNT4, n = 24 574:

PEth 16:0/18:1	Andel
< 0,030 µmol/L	61,2 %
0,030–0,300 µmol/L	34,2 %
> 0,300 µmol/L	4,6 % (1 129 personer)

9. Interindividuell variation

Variationskälla	Spridning	Referens
Bildningshastighet (ex vivo)	2,7-faldig (CV 31 %)	Stenton 2019
Halveringstid	2,8-faldig (CV 22 %)	Helander 2019, Bejczy 2026

Vid samma nominella dos (Walther, grupp 2, 32 g/dygn) observerades värden mellan 0,008 och 0,093 µmol/L, en 11,6-faldig skillnad. Alkoholexponeringen var dock inte nödvändigtvis identisk, eftersom dryckestakt och kroppssammansättning varierade.

Javors et al. (2016) fann att variationen i PEth-AUC var större än variationen i utandningsalkohol vid samma dos per kilogram. Utandningsalkohol förklarade cirka 31 % av variationen i PEth; återstående variation kan avspegla skillnader i bildning och elimination.

9.1 Diskordanta observationer

Schröck et al. (2017) undersökte 300 friska frivilliga med AUDIT-C-baserad klassificering:

Grupp	n	PEth 16:0/18:1
Måttliga	214	odetekterbart–0,881 µmol/L (619 ng/mL); medel 0,045 (31,8 ng/mL), median 0,019 (13,6 ng/mL)
“Excessiva”	74	odetekterbart–1,33 µmol/L (937 ng/mL); medel 0,156 (110 ng/mL)

Nio personer i den “excessiva” gruppen hade odetekterbart PEth. De två högsta värdena i den måttliga gruppen (0,589 och 0,881 µmol/L; 414 och 619 ng/mL, hos personer som uppgav 2,1 respektive 7,8 g/dygn) bedömdes av studiens författare som “clear under-reporting”.

Självrapportbaserade studier kan inte avgöra om en diskordant individ är en biologisk högrespondent eller en underrapportör.

Figur 2. Mät- och inferenskedjan från alkoholintag till tolkning mot beslutsgräns, med kända felkällor och deras riktning vid respektive led. Pilarna anger om felkällan ger ett högre eller lägre uppmätt värde.

10. Felkällor

10.1 Faktorer associerade med lägre PEth vid liknande rapporterat intag

Faktor	Mekanism	Referens
Anemi, lågt Hb	Färre erytrocyter per liter helblod	Hahn 2021 (aOR 2,12 per +5 g/dL för detektion vid ≥ 0,011 µmol/L; 8 ng/mL)
Högt BMI	Större distributionsvolym, lägre BAK per gram	Hahn 2021 (aOR 0,74 per +5 kg/m²)
Ökad erytrocytomsättning, hemolys	Snabbare elimination	Bartel 2023
Transfusion med PEth-negativa erytrocyter	Utspädning	Snozek 2026

Hahns utfall var sannolikheten att ligga över 0,011 µmol/L (8 ng/mL), inte koncentrationens storlek. Mekanismerna är plausibla men inte kvantifierade.

10.2 Faktorer som kan ge högre eller kvarstående PEth

Faktor	Mekanism
Lång individuell halveringstid	Kvarstående verkligt PEth efter avslutat intag
Koncentrerat dryckesmönster	Högre BAK-topp för samma totalmängd
Lågt BMI	Mindre distributionsvolym, högre BAK per gram
Högt Hb, hög erytrocytmassa	Fler erytrocyter per liter helblod
Hög fosfatidylkolin	Ökad bildningshastighet (visat ex vivo)

10.3 PEth utan eget alkoholintag

Blodtransfusion: bland 99 konsekutiva mottagare av en enhet erytrocytkoncentrat tillskrevs transfusionen 60,9 % av de positiva resultaten (≥ 0,014 µmol/L; 10 ng/mL) efter transfusion. Bland 56 mottagare som var negativa före transfusion och fick en PEth-positiv enhet blev 26 positiva och 11 nådde ≥ 0,028 µmol/L (20 ng/mL). Högsta observerade värde var 0,119 µmol/L (83,4 ng/mL) (Snozek 2026).

In vitro-bildning: uppstår om etanol finns kvar i provet vid olämplig förvaring. Undviks med korrekt hantering.

10.4 Faktorer utan påvisad effekt

Vid studerad intensiv exponering för etanolbaserad handsprit och alkoholhaltigt munsköljmedel observerades inga värden ≥ 0,028 µmol/L (20 ng/mL). Leverfibrosstadium påverkade inte elimineringen i Bartels kohort.

11. Tolkning

11.1 Ett enskilt värde

Ett enskilt PEth-värde kan inte skilja intagets storlek från tiden sedan intaget. Helander et al. (2019) anger att endast ungefärliga skattningar av mängd och tidsförhållanden kan göras utifrån ett enskilt värde.

Musshoff et al. (2023) skriver att PEth, oavsett vald gräns, inte kan ge en definitiv bedömning av konsumtionsnivån (“unable to provide a definitive assessment”), med hänvisning till interindividuell variation i testrespons och i elimineringshalveringstid. Brevet anger också att enstaka högt alkoholintag (“occasional excessive alcohol consumption”) kan ge koncentrationer över föreslagna gränsvärden, med hänvisning till Gnann 2012.

11.2 Seriell tolkning

Under abstinens sjunker PEth ungefär loglinjärt över begränsade intervall. Helander et al. (2019) observerade att den fallande trenden planade ut hos de patienter där återfall indikerades. Bejczy et al. (2026) rekommenderar att upprepade mätningar och en dokumenterad minskning används som stöd vid bedömning av avhållsamhet, även när enskilda värden överstiger gränsen.

Implicerad halveringstid mellan två prov:

$t_{1/2} = \frac{\Delta t \cdot \ln 2}{\ln(C_1/C_2)}$

I Helanders och Bejczys selekterade AUD-kohorter låg individuella halveringstider mellan 3,7 och 10,4 dygn. En implicerad halveringstid inom detta intervall är förenlig med avhållsamhet, men bevisar den inte — ett minskat men fortsatt intag kan ge samma trend. En utplanande eller stigande serie är svår att förena med ren elimination.

Halveringstiden är inte konstant utan ökar under abstinensen, och de citerade intervallen kommer från selekterade patientgrupper. Seriella resultat visar förändringsriktningen över tid men kan inte ensamma fastställa konsumtion eller avhållsamhet.

11.3 Räkneexempel

Beräknat från de observerade halveringstiderna.

En patient med PEth 5,0 µmol/L och därefter 0,40 µmol/L fem veckor senare har fallit 92 %. Implicerad halveringstid är 9,6 dygn, vilket ligger inom det observerade intervallet och är förenligt med avhållsamhet under perioden — trots att båda värdena överstiger 0,30 µmol/L.

En patient med 0,80 µmol/L och därefter 0,75 µmol/L fem veckor senare har fallit 6 %. Implicerad halveringstid är cirka 376 dygn. Detta är inte förenligt med ren elimination. Om analytiska och preanalytiska förklaringar har uteslutits talar serien för fortsatt PEth-bildning.

För att ett andra prov taget fem veckor senare fortfarande ska överstiga 0,30 µmol/L vid fullständig avhållsamhet krävs ett första värde omkring 3 µmol/L (vid halveringstid 10,4 dygn) eller omkring 11 µmol/L (vid halveringstid 6,75 dygn).

11.4 Homologkvoten

Eftersom PEth 16:0/18:2 elimineras snabbare än 16:0/18:1 stiger kvoten mellan homologerna under abstinens. Javors et al. (2016) föreslog att kvoten skulle kunna användas för att skatta tid sedan senaste intag; Hill-Kapturczak et al. (2018) preciserade riktningen.

Beräknat med Bejczys individuella medelhalveringstider (6,75 och 4,24 dygn) bör kvoten stiga med faktor 1,53 efter 7 dygn, 3,58 efter 21 dygn och 8,40 efter 35 dygn.

Formeln gäller förändringen R(t)/R₀. Ett enstaka kvotvärde kan inte tidsbestämmas utan kunskap om utgångskvoten, och utgångskvoten varierar med dryckesmönstret. Klinisk nytta och tidskalibrering är inte validerade; ingen valideringsstudie har identifierats i det granskade materialet.

11.5 Svarsrapportering

Ett rutinsvar bör identifiera analyt (PEth 16:0/18:1), matris (EDTA-helblod), enhet (µmol/L), laboratoriets rapporteringsgräns, lokalt använda beslutsgränser samt vid behov metodens mätosäkerhet.

Exempel på svarskommentar:

PEth 16:0/18:1 är en specifik markör för etanolexponering under föregående veckor. Ett enskilt värde kan inte användas för att bestämma exakt mängd, tidpunkt eller diagnos. Tolkningen påverkas bland annat av tid sedan senaste intag, erytrocytomsättning, transfusion och preanalytisk hantering.

11.6 Utredning vid oväntat resultat

1. Kontrollera homolog, enhet, metod och tidigare laboratorium.
2. Kontrollera om etanol fanns i blodet vid provtagningen, och hur provet hanterats.
3. Fråga om blodtransfusion.
4. Bedöm Hb, retikulocyter, hemolystecken och erytrocytomsättning.
5. Vid frågeställning om nyligt intag: komplettera med U-EtG/EtS.
6. Upprepa med samma laboratorium och metod, och tolka riktningen.

12. Särskilda populationer

Population	Att beakta
Graviditet	Ingen säker konsumtionsnivå och ingen validerad graviditetsspecifik beslutsgräns. Ett negativt prov utesluter inte intermittent intag.
Pediatrik	Vuxengränserna är inte validerade. Transfusion är en särskilt relevant felkälla.
Njursvikt, dialys	Dialysspecifika gränser och kinetik saknas. Anemi, ESA-behandling, transfusion och kortare erytrocytöverlevnad kan påverka.
Leversjukdom	Cirros kan ge långsammare etanolelimination och därmed högre BAK per gram, samtidigt som ökad erytrocytomsättning sänker PEth. Effekterna kan gå i motsatta riktningar.
Läkemedel	Ingen etablerad LC-MS/MS-interferens är känd. Läkemedel eller sjukdom som orsakar hemolys eller anemi kan påverka indirekt.

13. Jämförelse med andra alkoholmarkörer

13.1 Direkt jämförelse i samma patienter

Aradóttir et al. (2006) undersökte 144 patienter med alkoholberoende (66 i öppenvård, 78 i slutenvård). PEth mättes med HPLC och evaporativ ljusspridningsdetektor; metoden separerade inte homologer och mätte alltså summan av alla PEth-former (LOQ 0,22 µmol/L). Resultaten är därför inte direkt jämförbara med moderna LC-MS/MS-värden för 16:0/18:1.

Markör	Sensitivitet	Korrelation mot rapporterat 14-dagarsintag (rs)
PEth (total, > 0,22 µmol/L)	99 %	0,568
CDT	77 %	0,347
GGT (nordiska gränser)	44 %	0,288
MCV	40 %	0,031

I Gnann 2012 förblev CDT och GGT inom referensintervallet hos samtliga elva deltagare efter fem dagars drickande, medan PEth steg mätbart hos alla.

I Helanders dos–responsstudie var CDT testpositivt (≥ 2,0 %) hos 90 % av observationerna vid ett rapporterat intag ≥ 50 g/dygn och hos 100 % vid ≥ 60 g/dygn.

13.2 Normaliseringskinetik

Fasta detektionsfönster är inte etablerade för de indirekta markörerna, och normaliseringsförloppet beror på utgångsvärde och samtidig leversjukdom.

För CDT rapporterade Behrens et al. (1988) seriella mätningar hos 72 patienter under avgiftning. Av de 57 med förhöjt utgångsvärde sjönk 51 progressivt efter avslutat intag, med en halveringstid på 16 ± 5 dygn; hos sex fluktuerade värdet och förblev förhöjt.

Normaliseringskinetiken för GGT, MCV och EtG/EtS har inte kunnat verifieras mot primärkälla i detta underlag och redovisas därför inte.

14. Medicolegal användning

PEth används i körkortsmedicinska, arbetsmedicinska och forensiska sammanhang. Ett enskilt värde är inte diagnostiskt. Medicolegal användning kräver dokumenterad metod, mätosäkerhet, beslutsregel och tolkning av seriella resultat.

Musshoff et al. (2023) förespråkar gränsen 0,299 µmol/L (210 ng/mL) i forensiska sammanhang med hänvisning till principen in dubio pro reo, samtidigt som brevet accepterar ≥ 0,284 µmol/L (200 ng/mL) som starkt indikerande kroniskt hög konsumtion i klinisk användning. Detta är ett sakkunnigt ställningstagande, inte en universellt fastställd tolkningsregel.

Transportstyrelsen tillämpade tidigare, enligt ett internt PM (2020-06-18), gränsen 0,30 µmol/L, där två värden över gränsen inom ett år med minst fem veckors mellanrum kunde betraktas som likvärdiga med icke tillfälligt, medicinskt skadligt alkoholbruk. Regelverket har därefter setts över. I konsekvensutredningen (TSF 2025-97) anger myndigheten att den inte funnit evidensbaserat vetenskapligt stöd vare sig för eller emot att de aktuella diagnoserna i sig utgör en trafiksäkerhetsrisk.

15. Kunskapsluckor

1. Divergensen mellan självrapport- och kontrollerade dosstudier i skattningen av vad ett givet PEth-värde motsvarar i konsumtion.
2. Homologkvoten 16:0/18:1 : 16:0/18:2 som markör för tid sedan senaste intag — föreslagen 2016, preciserad 2018, klinisk nytta ej fastställd.
3. Genetisk variation i PLD-aktivitet som förklaring till interindividuell variation. Ingen studie identifierad i det granskade materialet.
4. Kostens betydelse för fosfatidylkolinkoncentrationen och därmed för PEth-bildningen. Ingen studie identifierad i det granskade materialet.
5. Fördelning av utgångsvärden i relevanta beslutspopulationer.
6. Validerade beslutsgränser för graviditet, pediatrik och dialys.

16. Sammanfattning

1. PEth är mycket specifikt för etanolexponering. Vid studerad intensiv exponering för handsprit och munsköljmedel observerades inga värden ≥ 0,028 µmol/L (20 ng/mL). Transfusion och felaktig provhantering kan ge positiva prov utan eget intag.
2. Provet ska tas när patienten är nykter, och bör inte frysas vid −20 °C.
3. Ett enskilt värde kan varken kvantifiera mängd eller tidsbestämma intag.
4. Efter tidigare hög konsumtion utesluter ett värde över 0,30 µmol/L inte flera veckors avhållsamhet. I en AUD-kohort var medelvärdet 0,41 µmol/L i fjärde abstinensveckan.
5. Seriella resultat visar förändringsriktningen över tid men kan inte ensamma fastställa konsumtion eller avhållsamhet.
6. Vid värden nära en beslutsgräns ska metodens mätosäkerhet vägas in.
7. Gränserna 0,05 och 0,30 µmol/L är beslutsgränser, inte referensintervall.

Referenser

Kontrollerat intag

1. Gnann H, Weinmann W, Thierauf A. Formation of phosphatidylethanol and its subsequent elimination during an extensive drinking experiment over 5 days. Alcohol Clin Exp Res. 2012;36(9):1507–11.
2. Kechagias S, Dernroth DN, Blomgren A, et al. Phosphatidylethanol compared with other blood tests as a biomarker of moderate alcohol consumption in healthy volunteers: a prospective randomized study. Alcohol Alcohol. 2015;50(4):399–406.
3. Javors MA, Hill-Kapturczak N, Roache JD, et al. Characterization of the pharmacokinetics of phosphatidylethanol 16:0/18:1 and 16:0/18:2 in human whole blood after alcohol consumption in a clinical laboratory study. Alcohol Clin Exp Res. 2016;40(6):1228–34.
4. Schröck A, Thierauf-Emberger A, Schürch S, Weinmann W. Phosphatidylethanol (PEth) detected in blood for 3 to 12 days after single consumption of alcohol — a drinking study with 16 volunteers. Int J Legal Med. 2017;131(1):153–60.
5. Hill-Kapturczak N, Dougherty DM, Roache JD, et al. Differences in the synthesis and elimination of phosphatidylethanol 16:0/18:1 and 16:0/18:2 after acute doses of alcohol. Alcohol Clin Exp Res. 2018;42(5):851–60.
6. Aboutara N, Jungen H, Szewczyk A, et al. PEth 16:0/18:1 and 16:0/18:2 after consumption of low doses of alcohol — a contribution to cutoff discussion. Drug Test Anal. 2023;15(1):104–14.
7. Herzog J, Skopp G, Musshoff F, Hartung B. Formation of phosphatidylethanol and ethylglucuronide after low to moderate alcohol consumption in volunteers with a previous three-week alcohol abstinence. Alcohol Alcohol. 2023;58(6):599–605.
8. Stöth F, Koch K, Bantle M, Pütz P, Wortmann F, Weinmann W. Increase of PEth after single consumption of alcohol and evaluation of a volumetric DBS filter paper device. J Anal Toxicol. 2023;47(4):379–84.
9. Walther L, Stenton J, Hansson T, Blomgren A, Andersson A, Isaksson A. PEth cut-off thresholds for hazardous alcohol consumption based on a drinking study. Drug Test Anal. 2026;18(1):108–17.
10. Spleis F, Bantle M, Schuldis D, Bell LM, Thierauf-Emberger A, Weinmann W. Detection of phosphatidylethanol after ethanol intake with targeted blood alcohol concentrations of 0.6 g/kg and 0.75 g/kg. Int J Legal Med. 2025;139(2):589–96.

Kinetik och individvariation

11. Helander A, Böttcher M, Dahmen N, Beck O. Elimination characteristics of the alcohol biomarker phosphatidylethanol (PEth) in blood during alcohol detoxification. Alcohol Alcohol. 2019;54(3):251–7.
12. Stenton J, Walther L, Hansson T, et al. Inter Individual Variation and Factors Regulating the Formation of Phosphatidylethanol. Alcohol Clin Exp Res. 2019;43(11):2322–31.
13. de Bejczy A, Walther L, Nilsson-Wallmark C, Askerup B, Isaksson A. Decline of phosphatidylethanol (B-PEth) during abstinence in patients with alcohol use disorder undergoing withdrawal treatment, and the correlation of B-PEth with self-reported alcohol intake. Addiction. 2026;121(6):1474–82.

Dos–respons, population och gränsvärden

14. Helander A, Hermansson U, Beck O. Dose–response characteristics of the alcohol biomarker phosphatidylethanol (PEth) — a study of outpatients in treatment for reduced drinking. Alcohol Alcohol. 2019;54(6):567–73.
15. Schröck A, Wurst FM, Thon N, Weinmann W. Assessing phosphatidylethanol (PEth) levels reflecting different drinking habits in comparison to the alcohol use disorders identification test – C (AUDIT-C). Drug Alcohol Depend. 2017;178:80–6.
16. Hahn JA, Murnane PM, Vittinghoff E, et al. Factors associated with phosphatidylethanol (PEth) sensitivity for detecting unhealthy alcohol use: an individual patient data meta-analysis. Alcohol Clin Exp Res. 2021;45(6):1166–87.
17. Skråstad RB, Aamo TO, Andreassen TN, et al. Quantifying alcohol consumption in the general population by analysing phosphatidylethanol concentrations in whole blood: results from 24,574 subjects included in the HUNT4 study. Alcohol Alcohol. 2023;58(3):258–65.
18. Perilli M, Toselli F, Franceschetto L, Cinquetti A, Ceretta A, Cecchetto G, Viel G. Phosphatidylethanol (PEth) in blood as a marker of unhealthy alcohol use: a systematic review with novel molecular insights. Int J Mol Sci. 2023;24(15):12175.
19. Hammarberg A, Hammarberg SI, Cuellar SR, Guterstam J. Phosphatidylethanol as an outcome measure in treatment aimed at controlled drinking. Alcohol Alcohol. 2024;59(6):agae070.

Felkällor

20. Bartel M, et al. Confounders of serum phosphatidylethanol: role of red blood cell turnover and cirrhosis. Hepat Med. 2023;15:195–208.
21. Snozek CLH, et al. Impact of a single packed red blood cell unit on recipient phosphatidylethanol. Clin Chim Acta. 2026;579:120671.

Jämförande markörstudier

22. Aradóttir S, Asanovska G, Gjerss S, Hansson P, Alling C. Phosphatidylethanol (PEth) concentrations in blood are correlated to reported alcohol intake in alcohol-dependent patients. Alcohol Alcohol. 2006;41(4):431–7.
23. Behrens UJ, Worner TM, Lieber CS. Changes in carbohydrate-deficient transferrin levels after alcohol withdrawal. Alcohol Clin Exp Res. 1988;12(4):539–44.

Normering

24. Helander A, Hansson T. Nationell harmonisering av alkoholmarkören PEth. Läkartidningen. 2013;110(39–40):1747–8.
25. Isaksson A, Walther L, Alling C, Hansson T. Fosfatidyletanol i blod (B-PEth) – ny markör för alkoholmissbruk. Läkartidningen. 2009;106(15–16):1094–8.
26. Helander A, Hansson T. Alkoholmarkören fosfatidyletanol (PEth) — så bedöms testresultatet. Läkartidningen. 2023;120:23029.
27. Luginbühl M, Wurst FM, Stöth F, Weinmann W, Stove CP, Van Uytfanghe K. Consensus for the use of the alcohol biomarker phosphatidylethanol (PEth) for the assessment of abstinence and alcohol consumption in clinical and forensic practice (2022 Consensus of Basel). Drug Test Anal. 2022;14(10):1800–2.
28. Musshoff F, Böttcher M, Graw M, Skopp G, Neumann J, Høiseth G, Helander A. Comment on the upper cutoff level for the alcohol biomarker phosphatidylethanol (PEth) for the assessment of alcohol consumption in forensic practice. Drug Test Anal. 2023;15(7):791–2.

Myndighetsdokument

29. Transportstyrelsen. PM om alkoholmarkörer vid bedömning i körkortsärenden. 2020-06-18.
30. Transportstyrelsen. Konsekvensutredning om ändring av Transportstyrelsens medicinska krav vid diagnosen missbruk av alkohol och vid ett bruk av substans som inte är tillfälligt och som från medicinsk synpunkt är skadligt. TSF 2025-97. 2025-10-27.